Nu så här under temaveckan tänkte jag försöka mig på några komparativa recensioner av olika inkarnationer av samma verk. Grundverket för de här recensionerna är Richard Mathesons bok I Am Legend från 1954. Tre kända filmatiseringar bygger på boken: I Am Legend (2007), The Omega Man (1971) och objektet för dagens recension, The Last Man On Earth (1964). Syftet är att visa hur historien har förändrats de senaste 50 åren eller ta reda på om den ens gjort det. Boken recenseras sist för att knyta ihop alla versionerna med originalverket.

The Last Man On Earth handlar om Dr. Robert Morgan och hans liv i det post-apokalyptiska USA år 1968. Tre år tidigare har ett mystiskt virus förvandlat sina offer till vampyrliknande varelser som vandrar omkring på nätterna efter blod. Morgan, en hyllad kemist, är övertygad om att det finns ett botemedel för viruset. Det gäller bara att han kommer fram till det innan hans hem/fort kryllar av vampyrer.

Vincent Price är...fantastisk. Hans tolkning av Robert Morgan är egentligen den enda rolltolkningen i den här filmen som är bra men det spelar egentligen inte så mycket roll då hans spenderar mestadelen av filmen själv med sin egen röst som enda sällskap. Resten av skådespelarna är inte mycket att hurra för, men det är inte så konstigt om man tänker på att filmen gjordes som en lågbudgetproduktion i Italien. De inhyrda italienska skådespelarna vet verkligen hur man levererar dåliga tolkningar. Se bara på hela spaghettiwesterngenren. Hur som helst så är de inte särskilt mycket att bry sig om.

Ubaldo Ragona har regisserat och gör vad han kan med den begränsade budgeten. Jag kan väl egentligen inte klaga på regin i den här filmen men det skulle vara riktigt kul att se vad som skulle hänt om man gav Ragona fria händer och en mycket större budget. Det skulle kunna ha blivit en ännu större klassiker än vad det nu är.

Så hur fungerar manuset? Jo, ganska väl måste jag säga. I alla fall till det riktigt dumma slutet. Vissa repliker och scener är kanske lite väl stolpiga men på det hela taget är det helt okej. Det tråkiga med manuset är att Matheson själv var involverad i projektet men efter en rad omskrivningar gjorts tog han bort sitt namn från den färdiga produkten. Det retar mig något enormt att tänka vilken film det kunde blivit om Matheson hade fått genomföra sin vision.

Sammanfattningsvis är det här en av de få science fiction-klassikerna som faktiskt fortfarande håller för annat än ironiska kommentatorspår. Visst, här finns en hel del som skulle kunna förbättras, men historien håller (ja, inte slutet då) och Vincent Prince är magisk i huvudrollen. Rekomenderas.

Betyg: 4- vampyrer...eller zombies...eller vad fan de nu är av 5 möjliga