Alla inlägg under juli 2013

Av Ulf - 31 juli 2013 13:21

 

 

Regi: Peter Webber

Manus: Vera Blasi & David Klass (baserat på Shiro Okamotos bok His Majesty's Salvation)

Medverkande: Matthew Fox, Tommy Lee Jones, Eriko Hatsune mfl.

Produktionsbolag: Krasnoff Foster Productions/United Performers' Studio/Fellers Film

År: 2012

Längd: 98 min

Land: USA/Japan

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2103264/


Det har gjorts oräkneliga filmer om D-day, Hitlers sista dagar, Förintelsen och andra delar av andra världskriget. Det är däremot ovanligt att hitta en film om vad som hände efter Japans kapitulation. Det här är historien om hur de amerikanska ockupationsstyrkorna, under ledning av general Douglas MacArthur, försöker utröna vem som egentligen låg bakom attacken på Pearl Harbor och därmed också krigsutbrottet. Viktigast av allt är att ta reda på om kejsar Hirohito hade en aktiv roll i kriget utan främst en ceremoniell. Om det visar sig vara det förra måste armén avrätta en levande gudabild i ett land de nyligen bombat sönder och samman...

 

Som hobbyhistoriker med specialintresse i Asien i allmänhet och Japan i synnerhet såg jag fram emot den här filmen. Den lyckas jättebra med vad den vill visa... när den visar det. En stor del av filmen utgörs nämligen av en kärlekshistoria mellan general Bonner Fellers (vilket namn!) och en japansk kvinna han träffade när hon var utbytesstudent. Fellers leder undersökningen mot kejsaren, men har ändå tid att kuska land och rike runt och leta efter sin flickvän. Kärlekshistorien som sådan är inte särskilt intressant utan mest ganska klyschig. Den kommer i vägen för det som verkligen är intressant också - utredningen.

 

Jag har inte läst boken som manuset baserades på, men eftersom jag pluggat både japansk historia och språket anser jag mig relativt välbevandrad i den japanska kulturen och tankesättet. Blasi & Klass manus uttrycker verkligen den dualism man alltid verkar stöta på som västerlänning som försöker förstå Japan. En karaktär uttrycker att för att förstå Japan måste man förstå folkets passion; å ena sidan kan denna passion ligga till grund för personligt offer och lojalitet, å andra sidan kan den ligga till grund för grymheter och fanatism i krig. Och det är det här som jag ville att Emperor skulle fokusera på - inte den standardmässiga kärlekshistorien. När den gör det är det en riktigt bra film, när den inte gör det är det mest en axelryckning.

 

Tommy Lee Jones är som alltid mycket bra och spelar skjortan av alla i sin roll som general MacArthur. Matthew Fox är... Matthew Fox. Han är okej, men han spelar alla roller likadant verkar det som. Nåja, en film som den här är främst storydriven och om du kan koppla bort den trista kärlekshistorien kan jag ändå rekommendera Emperor. En intressant skildring av en period nutidshistoria som inte brukar få så mycket uppmärksamhet i väst.

 

Betyg: 3+ samurajideal av 5 möjliga

Av Ulf - 29 juli 2013 18:51


Regi: Ben Wheatley

Manus: Alice Lowe/Steve Oram/Amy Jump

Medverkande: Alice Lowe, Steve Oram, Eileen Davis mfl.

Produktionsbolag: Big Talk Productions & Rook Films

År: 2012

Längd: 88 min

Land: Storbritannien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2023690/



Tina och Chris ska bege sig ut på sin första husvagnssemester tillsammans. Bara det är ett upplägg för katastrof, men när Chris råkar backa över en kille på en rastplats blir det hela än värre. De två bestämmer sig för att inte låta en sådan bagatell förstöra semestern, men Chris har fått blodad tand. Om det är så enkelt att döda människor och komma undan med det, varför då inte göra det igen med folk som irriterar dem?

 

Enligt mig slår brittisk komedi i nio fall av tio all annan komedi. Denna siffra är nästan tio av tio när det gäller svart komedi. Därför var jag också spänd på Sightseers - en film som beskrivits som en Natural Born Killers (1994) på den brittiska landsbygden och i medelklassmiljö. Och Sightseers är brittisk ut i sina stickade underkläder (ja... du kommer aldrig se på sexiga underkläder på samma sätt igen efter att ha sett ett par stickade skrevlösa trosor...), men dessvärre, trots all sin charm och några fantastiskt roliga scener, saknar den riktning. Alice Lowe och Steve Oram (även manus) är jättebra i huvudrollerna, men den roliga premissen till trots lyfter aldrig Sightseers för mig.

 

Just Lowe är filmens klarast lysande stjärna som den av sin mor väldigt kuvade 34-åriga spinster som hon är. Filmen, och Lowes/Orams manus, funkar också riktigt bra fram tills att det första dödsfallet inträffar. Istället för att ha ett mål med sin mordturné (exempelvis fly landet, bli berömda etc.) har de helt enkelt ihjäl människor som irriterar dem på ett eller annat sätt. Gott så, men med ett så pass luddigt mål behövs det överdrifter för att det inte ska kännas som en bagatell. Tyvärr blir Sightseers just en bagatell. En mycket trevlig bagatell, men inget att se om. Samtidigt är den underhållande för stunden så om du är sugen på brittiska myspysmord (och vilken svensk är inte det med tanke på de engelska deckarnas tittarsiffor?) kan Sightseers ändå vara något att kolla in. Dock inte min kopp Earl Grey.

 

Betyg: 3 reinkarnerade hundar av 5 möjliga

Av Ulf - 27 juli 2013 22:30

 

 

Regi: James DeMonaco

Manus: James DeMonaco

Medverkande: Ethan Hawke, Lena Headey, Max Burkholder mfl.

Produktionsbolag: Blumhouse Productions/Platinum Dunes/Universal Pictures mfl.

År: 2013

Längd: 85 min

Land: USA/Frankrike

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2184339/

 

USA, 2022. Efter att arbetslöshet, fattigdom och medföljande brottslighet eskalerat ur all kontroll inför USA:s regering en årlig tolvtimmarsperiod där alla brott sker utan lagliga påföljder. Perioden, kallad The Purge, hjälper till att sänka brottsligheten i USA till rekordlåga nivåer då psykologer menar att kvällen/natten ger utlopp för mycket uppdämd ilska. James Sandin är en av alla dem som gjort stora pengar på säkerhetssystem efter The Purge införts. I år kommer dock The Purge hem till honom och hans familj...

 

Okej, det här är en urbota korkad premiss. Om alla brott skulle vara lagliga under en tolvtimmarsperiod, skulle det då innebära total anarki? James DeMonaco verkar tro det. Har människor ingen personlig moral utan hålls vi endast i schack av samhällets lagar och regler? Skulle dessutom ett brott utfört under The Purge vara en isolerad händelse som de som drabbats svalde sin vrede över tills nästa år? En förbannad människa är inte en rationell människa.

 

Nåja, nu när jag fått det ur vägen måste jag säga att The Purge trots allt var en ganska underhållande film. Den har, trots sitt relativt förutsägbara manus, en ganska god suspens och visar på fin regi i sina bästa stunder. Även skådespelarna gör väl ifrån sig. Ethan Hawke verkar ha fått lite av en renässans de senaste åren, vilket är helt okej för min del. Hawke visar återigen att han kan bära en film utan för den sakens skull vara det bästa sedan skivat bröd. Den som snor alla scener han är med i är dock Rhys Wakefield som överklassledaren för det gäng som kommer efter James och hans familj. I manus står han bara omnämnd som "polite leader" och det är just kontrasten mellan hans väldigt propra yttre och hans extremt våldsamma handlingar som gör honom till en minnesvärd skurk.

 

Förutom att premissen är tämligen dum skulle dock DeMonaco behövt någon som såg över manuset. Här finns ett flertal logiska luckor och riktigt korkade beslut av karaktärerna som aldrig rättfärdigas eller förklaras. Som matinéaction med ett litet budskap insmuget mot slutet funkar dock The Purge förvånansvärt bra.

 

Betyg: 3 dumma premisser av 5 möjliga

 

Av Ulf - 26 juli 2013 13:40

 

 

Regi: Jay Olivia

Manus: Bob Goodman (baserat på Frank Millers seriealbum med samma namn)

Medverkande: Peter Weller, Ariel Winter, David Selby mfl.

Produktionsbolag: Warner Premier/Warner Bros. Animation/DC Entertainment

År: 2012/2013

Längd: 152 min (76 + 76 min)

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2313197/

 

Frank Miller, hur dåliga hans alster de senaste tio åren än varit, var tillsammans med John Byrne och Alan Moore 80-talets okrönte konung när det gällde superhjälteserier. Miller hade redan räddat Daredevil från nedläggning genom att ha vänt karaktärens universum upp och ner under sent 70- och tidigt 80-tal. Miller ville göra ändringar till fler karaktärer och kontaktade DC Comics med ett förslag om just detta. DC Comics var inte intresserade, men gick ändå med på att ge ut Millers egenproducerade album The Dark Knight Returns (1986). Albumet blev tillsammans med Alan Moores Watchmen (1986) början till ett större intresse för mer vuxenorienterade serieversioner av superhjätesagorna många läsare ansåg sig ha vuxit ifrån.

 

Varför all denna bakgrundshistorik? För den som inte är serieintresserad kan de många väldigt snarlika titlarna på marknadens Batman-filmer vara ytterst förvirrande. Detta är alltså inte en animerad version av Christopher Nolans ypperliga The Dark Knight (2008) eller The Dark Knight Rises (2012) utan av historien som troligen varit en inspirationskälla till åtminstone den förstnämnda av dem. Förvirrad än?

 

Millers The Dark Knight Returns tar sin början med hur Gotham City är i klorna på det fruktade ungdomsgänget The Mutants. Batman har inte synts till på över tio år, men bestämmer sig för att åter dra på sig manteln för att rensa upp i staden. Staden han möter är dock inte det Gotham han lämnade utan ett om möjligt ännu mörkare och farligare samhälle. Samtidigt har i princip alla superhjältar tvingats i pension och Sovjetunionen och USA ligger snart i öppet krig med varandra...

 

Den animerade filmatiseringen av Millers historia är i princip en ruta-för-ruta-adaption av serieförlagan. Det är klart att ganska mycket av dialogen försvinner eller endast är antydd, men mitt problem med Millers manus var att det ändå kunde bli ganska snackigt emellanåt. Rösten till Batman/Bruce Wayne görs av Peter Weller, troligen mest känd för sin huvudroll i RoboCop (1987). Christian Bale skulle kunna lära sig en hel del av hur Weller använder sin röst för att låta hotfull utan för den sakens skull att han borde kolla upp om han svalt en rulle sandpapper. Överlag är alla röstskådespelarna riktigt bra och det är kul hur man har fått med relativt kända skådespelare även till de mindre rollerna, exempelvis Paget Brewster som Lana Lang. Wellers version av Batman kompletteras av Michael Emerson (bland annat från Lost 2006 - 2010) som The Joker. Emersons väldigt nedtonade version av superskurken gör honom jäkligt skrämmande! Jag gillade Heath Ledgers version av den onde gycklaren, men frågan är om det här inte är snäppet bättre? Det är klart det är svårt att avgöra skillnaden mellan en animerad version och en live action-dito, men de spelar definitivt i samma skola.

 

Det som gör The Dark Knight Returns till den bästa Batman-filmen (ja, ni läste rätt!) är trots alla goda röstskådespelarinsatser manusets förtjänst. Att få följa Batman/Bruce Wayne som en något äldre herre (serieversionen uppger att han är 55 år) med lite långsammare reflexer, inte lika dödligt smidig eller snabb gör karaktären mycket mer mänsklig. Det är klart att här finns scener som kräver att man kopplar bort det kritiska tänkandet, exempelvis varför Gothams poliskår inte kan träffa en man bred som en ladugårdsdörr med x antal skott, men temat om dödlighet finns hela tiden närvarande. Likaså är temat om vilken typ av rättvisa som är den rätta (ha!) ett huvudspår i historien, med Batman på sidan för vigilanterättvisa och Superman på sidan som följer lagen till punkt och pricka.

 

Ja, Superman är med i den här filmen! Likaså är Green Arrow, Robin, Catwoman och Two-Face. The Dark Knight Returns utnyttjar den traditionella DC Comics-mytologin till att ge oss något större och bättre, inte olikt hur seriekonkurrenten Marvel gjorde med The Avengers (2012) och filmerna som ledde upp till denna. Skillnaden ligger i att The Dark Knight Returns inte försöker vara för alla. Alla kan uppskatta den, men det kräver att man åtminstone har läst lite DC Comics för att förstå hur alla karaktärer hänger ihop med varandra. Det gör The Dark Knight Returns till en bättre film - det är en av de första superhjältefilmer jag sett som inte bara blinkar till fansen utan ger fansen exakt vad de vill ha. Det är imponerande!

 

The Dark Knight Returns kan också ses som ett fascinerande tidsdokument. När Miller skrev manuset började förvisso den iskalla stämningen mellan Sovjetunionen och USA tina något, men det hindrade inte Miller från att ge kängor till båda sidor. USA:s president är en karikatyr av Ronald Reagan och det proxykrig som de båda länderna utkämpar om den fiktiva ön Corto Maltese (fin liten seriereferens för övrigt) har paralleller både till Vietnam och Kubakrisen.

 

Om ni gillar DC Comics, Batman eller superhjältar i allmänhet har jag bara gott att säga om The Dark Knight Returns. Nolans två sista filmer i sin tolkning av nattens riddare var fantastiskt bra, men det här är ett steg högre på skalan. Se!

 

Betyg: 5 mörka riddare av 5 möjliga

Av Ulf - 24 juli 2013 20:58

 


Regi: Jeff Renfroe

Manus: Jeff Renfroe/Patrick Tarr/Svet Rouskov mfl.

Medverkande: Laurence Fishburne, Kevin Zegers, Bill Paxton mfl.

Produktionsbolag: Alcina Pictures/Item 7/Mad Samurai Productions

År: 2013

Längd: 95 min

Land: Kanada

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB:http://www.imdb.com/title/tt1160996/


När Jorden ligger under ett tjockt lager is på grund av en istid orsakad av mänskligheten själv tvingas de fåtaliga överlevande bo under mark i små kolonier. När koloni 7 får motta ett nödmeddelande från sina allierade i koloni 5 skickas en liten grupp ut för att undersöka saken.

 

Det är varmt. Det är förbannat varmt. Då passar det bra med en science fiction-rulle i istidsmiljö, tänkte jag. The Colony kanske inte har världens mest originella premiss, men borde kunna leverera något bättre än så här. Produktionsdesignen, så viktig inom science fiction-genren, är riktigt bra och skådespelarna är helt okej också. Men manuset... ja, när det finns tre manusförfattare som inte kunde få ihop ett manus utan var tvungna att hyra in en script doctor förstår ni nog vart det här leder. 

 

Manusets vetenskapsdel är så full med hål att till och med en humanist som jag ibland upptäcker flera i minuten. Spekulativ fiktion måste inte alltid vara helt vetenskapligt korrekt, jag gillar väldigt mycket som inte är det, men när man störs av sättet filmens bakgrund presenteras på är det inte ett gott tecken. Nåväl, dålig vetenskap till trots funkar The Colony okej tills dess att gruppen kommer fram till koloni 5. Om ni får tre gissningar vad de hittar där kan ni räkna ut vad resten av filmen handlar om. Det är inte en särskilt svår övning.

 

Väldigt lättförglömligt, inte värt din tid, trots värmen ute...

 

Betyg: 2- kyliga historier av 5 möjliga

Av Ulf - 22 juli 2013 11:06


Regi: John Flynn

Manus: Andrew Kevin Walker

Medverkande: Edward Furlong, Frank Langella, T. Ryder Smith mfl.

Produktionsbolag: Admire Productions Ltd. & Coral Productions

År: 1994

Längd: 96 min

Land: USA/Kanada/Storbriannien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0109327/

 

Det finns vissa filmer som så perfekt sammanfattar ett årtionde att de inte kan återskapas. Oftast är det inte de riktigt stora blockbusterfilmerna det gäller utan snarare de något mindre produktionerna som inte hade så stora budgets att röra sig med. Det är ganska naturligt - har du inte tiotals miljoner att röra dig med får du ta vad som finns till hands. Brainscan är en film som inte hade kunnat göras idag eller för den sakens skull 30 år sedan. Den är ett litet mikrokosmos av rent 90-talsnostalgi.

 

Edward Furlong spelar Michael; metalhead, skräckfantast och enstöring. När hans bäste (och ende) vän Kyle hittar en annons i Fangoria om spelet Brainscan. Annonsen utlovar en upplevelse utöver det vanliga i perfekt virtual reality där varje spel skräddarsys till användaren. När Michael får tag i spelet tänker han att det inte kan vara så illa och testar det. Det skulle han inte ha gjort...

 

Bara den synopsisen innehåller tre fixord eller fraser som hade sin storhetsperiod under 90-talet. Edward Furlong var en megastjärna under några få år, skräcktidningen Fangoria hade sin högsta upplaga någonsin och alla, verkligen alla, tjatade om hur virtual reality skulle bli den nya teknikrevolutionen i spelvärlden. Men bortom 90-talscharmen ligger en riktigt bra historia med vissa scener som är riktigt obehagliga.

 

Den som gör hela filmen är T. Ryder Smith som Trickster - den diaboliske spelledaren för Brainscan som plågar stackars Michael samtidigt som han verkar vilja beskydda honom. Av någon anledning har Smith knappt gjort en film efter Brainscan. Han gör rollen som Trickster som hälften slapstick, hälften hotfull och det funkar riktigt bra! Samtidigt gör Furlong, som ärligt talat inte var någon vidare skådespelare ens under den här perioden, troligen sin bästa roll. Toppa det med Frank Langella som alltid är bra och du får en väldigt välspelad skräckfilm.

 

Manuset är även det välskrivet men även det som hindrar filmen från att få högsta betyg. Andrew Kevin Walker målar dessvärre in sig i ett hörn och sista akten är inte alls lika stark som resten av filmen. För den som vill ha sig en nostalgitripp tillbaka till 90-talet rekommenderas dock Brainscan varmt.

 

Betyg: 4 redheads from hell av 5 möjliga


Av Ulf - 19 juli 2013 23:44


Bonnie Tyler är en av mina guilty pleasures. Jag menar inte den åldrade och kraftlösa Tyler som representerade Storbritannien i Eurovision i år, utan raspandets okrönta drottning från 80-talet. Låten Holding Out For A Hero skrevs till 80-talsklassikern Footloose (1984) och dök sedermera även upp på en av Tylers egna skivor.

 

Även om videon med klipp från just Footloose är underbar i all sin kitschighet tycker jag att nedan länkade video både sammanfattar 80-talet och i stor mån de hjältebilder vi barn växte upp med. Även om nostalgichocken kan bli svår råder jag er dock att inte leta upp dina gamla barndomsfavoriter på YouTube efteråt. I nio fall av tio har de inte åldrats väl och förtjänar att ha kvar sitt nostalgiska skimmer.

 

Artist: Bonnie Tyler

Låt: Holding Out For A Hero

Album: Footloose OST

År: 1984

 


Av Ulf - 18 juli 2013 23:32


Regi: Shane Carruth

Manus: Shane Carruth

Medverkande: Shane Carruth, David Sullivan, Casey Gooden mfl.

Produktionsbolag: ERBP

År: 2004

Längd: 78 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB:http://www.imdb.com/title/tt0390384/

 

En grupp amatöruppfinnare som specialiserat sig på felsökningsmaskiner kan inte förstå varför deras nya maskin inte fungerar. När två av uppfinnarna kommer på problemet kan de inte tro vad de snubblat över - en maskin som kan skicka dem tillbaka i tiden lika många timmar som de spenderar i den.

 

Primer är en av de där filmerna jag tänkt att jag borde se flera år nu, men som det aldrig blivit av att jag tagit mig tid med. Smått legendarisk för att vara en av filmerna som dragit in den största procentuella vinsten i filmhistorien (film och promotion kostade 7 000 dollar) och erkänd som "smart" science fiction hade jag också stora förväntningar när jag till sist satte mig ner för att se den. Infriade den hypen? Nej, tyvärr inte.

 

Primer har en lysande idé med sina tidsresor som sker på ett trovärdigt och detaljerat sätt. Den sätter verkligen vetenskapen i första rummet, på gott och ont. Vad den missar på är att utveckla karaktärer och utföra de spännande idéerna på ett tillfredsställande sätt. Det tekniska kunnandet hos filmmakarna är inte tillräckligt stort för att få en film av det här slaget att se riktigt professionell ut. Idéerna är som sagt intressanta nog för att jag skulle orka se färdigt filmen, men den här rullen hade mått bättre av större budget och en rejäl koll på manusets karaktärsdrivna stunder.

 

Betyg: 3- smarta idéer, tråkiga utföranden av 5 möjliga


Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4 5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Juli 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skapa flashcards