Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ulf - 31 december 2020 12:00

 

Årskrönika 2020: Vi hade i alla fall tur med... eh...

 

Jag är av den kanske något kontroversiella åsikten att 2020 inte var ett vidare bra år. Alla har redan bashat året så hårt att vi kan ha skapat en reva i rumstiden. Den här bloggen har sedan dag 1 nästan uteslutande handlat om film, tv och till viss mån litteratur. Det här året har de här sakerna varit viktigare än någonsin. Samtidigt har bloggen haft färre recensioner än tidigare. Hur går det ihop? Tiden har ju funnits? Svaret är uttråkan. När allt som finns är tid och inget umgänge som man kan dela sina populärkulturella upplevelser med blir det lite av att ropa ut i en tom sal - det ekar. 

 

Tack och lov löstes denna uttråkan till stor del av att jag i höstas blev rekryterad till filmpodden Film till fikat. Vi är fyra filmnördar som spelar in minst ett avsnitt i veckan som läggs på Spotify. Film till fikat har blivit lite av en livlina där vi, trots våra geografiska avstånd, kan snacka film och strunt några timmar i veckan.

 

Därmed inte sagt att jag inte saknar biograferna. Jag har inte sett en film på bio på snart ett år. Jag brukar snitta fyra i månaden eller något dylikt. Det må tyckas som ett litet irritationsmoment i det stora hela, men det är drygt främst för att det är ytterligare ett tecken på att 2020 inte är som ett vanligt år. Streamingtjänster i all ära, men film ska ses på duk, i ett mörkt rum, med snörvlande främlingar.

 

Ovanstående gjorde att årets upplaga av Fantastisk Filmfestival fick avnjutas från soffan istället för i salongen. Organisationen bakom FFF gjorde ett fantastiskt (ba-dum-dum-dish!) jobb med att erbjuda merparten av festivalfilmerna via streamingtjänsten SpamFlix och arrangerade även ett fåtal fysiska visningar. Jag kunde tyvärr inte delta i de senare eftersom jag tillhör inte bara en utan två riskgrupper (en till och jag hade varit en ohelig treenighet! Det ni!), men FFF2020 var ett bevis på att nöden är uppfinningsrikedomens moder.

 

Besöksstatistiken för året var lika upp och ner som året självt. Min i särklass bästa månad var januari och min i särklass sämsta var augusti. Januarisiffrorna är sig lika (inför Oscarsgalan, många digitala släpp av storfilmer), men augusti brukar vara mycket bättre. I en kurva över årets månader kan jag dock se en stadig klättring under årets sista kvartal. Jag tror att det har mycket att göra med Film till fikat. Det blir en ny outlet och nya besökare hittar till bloggen.

 

Året bjöd på sex filmer med femmor i betyg:

 

4 jan: Parasite

20 jan: 1917

4 feb: I Lost My Body

22 maj: Bacurau

31 okt: Get The Hell Out

20 dec: Another Round

 

Intressant nog är alla de där filmerna från olika länder. Representerade är Sydkorea, Storbritannien/USA, Frankrike, Brasilien, Taiwan och Danmark. Jag borde kanske hålla mer koll på internationella filmer eftersom jag uppenbarligen uppskattar dem i större utsträckning än den vanliga USA-centreringen. Tål att tänkas på!

 

Vi rullar vidare - mot 2021, vaccin och förhoppningsvis åtminstone en höst på bio. Skitfinkultur fyller tolv år 2021. Det blir minst tolv till.

 

Av Ulf - 30 augusti 2020 16:07

State of the blog: Förändingar på gång

 

Efter lite drygt tio år på Bloggplatsen är Skitfinkultur i flyttagen. Ni kanske har märkt att antalet recensioner det här året landat på runt åtta - tio i månaden eller så. Vän av ordning kanske tänker att jag borde haft mycket mer tid nu under pandemin att haspla ur mig content och tja, det har jag nog haft. Det återuppväckte dock ett nygammalt projekt där bloggen flyttas till egen domän. Kruxet är att det inte verkar som det går att exportera allt gammalt material rakt in i den nya plattformen så processen är minst sagt långsam. Om jag skulle gissa blir flytten komplett någon gång under första kvartalet 2021. Det gör att antalet recension kommer förbli något färre än vanligt för resten av året - jag behöver helt enkelt tiden till att flytta!

 

Skitfinkultur har även gett sig in i poddträsket. Det är inte en egen podd, utan ett projekt som jag blev inbjuden till. Podden heter "Film till fikat" och jag medverkade i mitt första avsnitt idag. Med tanke på att det tar ett tag att klippa kommer detta avsnitt upp på Spotify först om några veckor. Det finns dock ingen anledning till att vänta! Det ligger redan en hel drös avsnitt som väntar på lyssnare!

 

Annars rullar vi på som vanligt! Må gott!

 

 

 

 

Av Ulf - 18 september 2019 12:14



Dåligt med uppdateringar på bloggen just nu. Anledningen är hälsoskäl. Satsar dock som vanligt på att bevaka Fantastisk Filmfestival med start nästa vecka. Please stand by. 

Av Ulf - 25 november 2018 12:02


Även om Yoda har rätt i sitt uttalande måste Skitfinkultur pausa någon eller några veckor. Kort sagt är min hälsa nu så pass dålig att jag inte kan fokusera på film annat än för att ta mig igenom dem. När detta ändras återvänder jag som vanligt. Can't keep a shitty blogger down. Må gott så länge. 

Av Ulf - 30 januari 2018 20:31

Hej alla läsare!


Jag får ta en smärre paus från bloggen då jag blivit riktigt rejält sjuk. Så pass sjuk att min koncentrationsnivå dalar efter en kvart eller så, vilket inte är det bästa tillståndet för att recensera film. Återkommer så fort jag kan! Tills dess, slå alla som går till jobbet sjuka från mig!


/Ulf Nilsson - Skitfinkultur

Av Ulf - 31 december 2017 14:08


2017

 

Bara titta på den där saken där uppe! Festil, Arial Black och tror den är så mycket större och tuffare än den egentligen är! Nåväl, 2017 var året då bloggen nästa kollapsade. Det har flera olika anledningar, men i huvudsak handlade det om brist på tid och hälsobesvär. Under hösten startade jag en ny heltidstjänst och när jag precis lyckats få rutiner gällande denna kraschar först jag (inte jätteallvarligt, men irriterande), sen min bäste vän och till sist min far. Allt inom loppet av tre veckor. Motivationen till att se något mer avancerat än Chuck Lorres samlade verk försvann och jag var ytterst nära att bara skita i Skitfinkultur en gång för alla. Sen hände två saker inom loppet av en vecka som fick mig att omvärdera den saken. Först hörde jag någon för mig helt okänd person på stan irriterat säga till sin vän att de borde litat på Skitfinkultur angående den filmen. Whoa! Folk inte bara läser utan värderar mina åsikter? Sen kom brevet.

 

Sent i oktober fick jag ett tjockt brev hemskickat till mig från en okänd avsändare. Det är så skräckfilmer brukar börja. Det visade sig till och med att ha med skräck att göra. Brevet kom från en förläggare som kontaktade mig i form av "en av landets ledande experter på Stephen King". Förvisso har jag ett informellt projekt här på bloggen angående King, men en av landets ledande experter? Jo, han hade hört mig snabbanalysera några av Kings böcker i en paneldebatt jag deltog i, letat upp bloggen och läst mina texter om just King. Nu hade han en egen bok på gång där han av olika anledningar (som jag inte kan avslöja av sekretesskäl) ville ha med någon i proceduren som kunde sin King utan och innan. När jag tittade på kuvertet en gång till var det inte mitt eget namn där stod skrivet utan "Skitfinkultur".

 

Bloggen har alltså fortfarande ett syfte. Den läses av folk som filmtips, vilket var grundidén för snart tio år sedan, och den ger mig jobb med projekt som jag aldrig kunnat nosa upp själv. Nu kör vi in i 2018 med ambitionen att göra det bästa av min tid, min ork och mitt filmtittande. Häng med!

Av Ulf - 30 december 2016 13:13

 


Årskrönika 2016: Ett skitår i backspegeln

 

När man tränar kampsport lär man sig förr eller senare att det kommer en punkt då slagen inte gör ont längre. Det är då man håller på att gå ner för räkning. Hela 2016 har varit som att komma upp på åtta för att sen bli golvad igen. Med en hel hord av berömdheter som miljontals människor beundrar som gått ur tiden och ett tämligen mediokert filmår har 2016 varit ett riktigt jävla skitår.

 

Vi känner alla till att 2016 nästan blivit en filmskurk i sig själv. David Bowie, Guy Clark, Leonard Cohen, Gene Wilder, Prince och Carrie Fisher är bara några av mina inspirationskällor som gått bort. Ja, kändisar dör varje år, men det som gjort 2016 exceptionellt är att så många giganter dött med så korta mellanrum och ofta helt oväntat. Flertalet har knappt varit 60 fyllda och i en värld där man börjar prata om att världens första 150-åring redan är född är det på tok för tidigt. I och med Leonard Cohens död har jag en sista stor inspirationskälla i livet. Om 2016 kröker ett hår på David Lynchs huvud är det dags att kontakta Christopher Lloyd om den där bilen...

 

Bloggsiffrorna då? Tja, det ser tyvärr inte bättre ut där. På grund av diverse personliga problem och arbetsbörda har antal inlägg minskat från cirka 200 till cirka 180. Besökssiffrorna tappade jag när min klient för att räkna sådana på ett säkrare sätt än Bloggplatsen gör låg nere under två månader. Jag kan dock säga att jag för första året sedan jag startade bloggen 2009 har tappat. Det ena följer på det andra helt enkelt. Mindre inlägg, mindre besökare. Antalet riktigt bra filmer (femmor) har också halkat ner från förra årets 13 till 9 under 2016. Kanske är det jag som blir mer kräsen, men jag tror att kvaliteten i år har i regel varit sämre. Detta sagt innan jag sett de stora Oscarsfavoriterna för 2017. Där brukar det finnas en eller annan femma att hämta också.

 

Fram tills imorse såg 2017 ut att bli mycket bättre. Många filmer att se fram emot och framförallt Twin Peaks som kommer peppa mig till den milda grad att jag nog måste ta lugnande. Dessvärre kom en riktig pungspark innan idag. Från 1/1 2017 kommer momsen på biobiljetter höjas från 6 till 25%. En mer kulturfientlig åtgärd får man leta efter. Det kommer dock slå tillbaka rejält. I motsats till om man höjer momsen på saker som folk behöver kommer vi inte se en stadig nivå besökare som från 2016. Det finns andra vägar att gå. Streamingtjänster, diverse olagliga alternativ och billig köpfilm från över Atlanten kommer explodera i popularitet. Salongerna kommer gapa tomma i allt större utsträckning. Visst, de stora blockbuster-filmerna kommer fortfarande dra folk, men svansen av spontana biobesök kommer försvinna. Men, för all del, gräv er egen grav.

 

Själv kommer jag se exakt två filmer på SF:s biografer under 2017 (utöver de biocheckar jag behöver använda upp) - Blade Runner 2049 och Star Wars Episode VIII. Jag är fullt medveten om att SF inte är statligt ägt, men samtidigt vet jag att de är en stark lobby för allt som kan tjäna dem pengar. De får inte mer av mig än nämnda filmer. Resten av mina biobesök kommer ske på Folkets Bio. Kort sagt, den kommersiella svenska filmpolitiken kan dra åt helvete. Basta.

 

Nåväl, snart vänder vi blad och här är en önskan om ett bättre 2017 med bättre film, lika bra tv som under 2016 och att ljuset skådas och momsen sänks igen.

Av Ulf - 6 november 2016 19:02

 


Sista våldstangon på palatset

 

Pop (s.): I wrestlingterminolgi avsett att beskriva det ljud publiken gör när de får se något de blir exalterade av. Oftast återfinns de högsta popsen vi entré och avslutning av matcher. Se även "Anledning till att Ulfs öron ringer lite idag och att han ändå är glad."

 

Jag har tidigare skrivit om Svensk Wrestling Syd (SWS) vid ett flertal tillfällen här på bloggen. I många år har jag varit trogen publik på förbundets shower och pimplat åtskilliga liter mexikansk öl där. Det är en regel för mig. Finns det luchas dricker du mexikanskt. Lokalerna, i det som till vardags kallas för Tangopalatset, lämpar sig perfekt för wrestling. Den gamla Filadelfiakyrkan på Sofielundsvägen i Malmö fick 2004 nytt liv i och med att Paul Utter och Maria Ingstad köpte den då tomma fastigheten. Nu ska stället göras om till bostadsrätter. Kul för Utter och Ingstad som drivit stället perfekt och förtjänar all framgång, men samtidigt tråkigt att Skåne förlorar sin självklara scen för wrestling. Igår gick sista showen av stapeln och vilken show!

 

För den som aldrig sett på wrestling kan det kanske vara svårt att förstå. I alla fall om man ska döma av de sneda blickar man fortfarande får ibland om man visar entusiasm för konstformen annat än som kitschobjekt. Själv växte jag upp med sändningarna på Eurosport och TV3 och ville helst av allt syssla med det även jag. När SWS hade öppen tryout för några år sedan var jag tvungen att prova. Jag hade inte tränat på kanske tio år och vägde på tok för mycket. Självfallet gick det åt helsike, men det är en upplevelse jag alltid kommer minnas. Nu, några år senare och 30 kilo lättare kliar det lite i fingrarna igen. Nåväl, vi får se vad det leder till, om något. Men hur förklarar man wrestling för någon som inte (vill) förstå? Själv brukar jag kalla det för våldsbalett.

 

I likhet med nämnda dansform kräver wrestling en ypperlig kroppskontroll, samarbete med en partner och ett visst mått skådespel. Med hjälp av vissa förutsatta regler berättas en historia, oftast om ont mot gott, genom drama både i och utanför ringen. Men sen kommer det som balett inte har - publikmedverkan. Går du på en wrestlingshow kommer du ha hundratals skrikande fans omkring dig och det är omöjligt att inte ryckas med. Det öronbedövande vrål som kommer från publiken när något händer i dramat liknar inget annat jag hört. Du kan gå på en konsert och höra mycket högre skanderande, men det blir aldrig lika hands on eller intimt som med en wrestlingpublik. Här är det inte bara okej att högljutt heja på eller bua de uppträdande, det förväntas av dig och ingen tittar snett på dig hur högt du än skriker.

 

Det ska sägas att Malmö har ett rykte om sig att ha en fantastisk wrestlingpublik, ofta omnämnd av internationella stjärnor som varit här på besök. Det kan jag skriva under på. Jag har sett wrestling i fyra länder och inget mäter sig med den stämning det varit på Wrestlingpalatset. Ofta är publiken så förbannat rolig i sina utrop att jag skrattar lika mycket som jag hejar och buar. Igår satt jag och en vän framför en grupp killar som nästan borde fått betalt för sina kommentarer, de flesta väldigt kreativa böner om att en eller annan brottare skulle "SLÅ HONOM PÅ KÄFTEN!".

 

Det blir en fortsättning. Redan i januari kommer nästa gala i Malmö hållas, den här gången på Inkonst. Jag är skeptisk till att det blir samma publikmagi som på Tangopalatset, inte minst på skillnaderna i layout, men om det är någon som kan fixa det är det den skånska publiken. För vi kan ju för fan inte ha Danny Sharp som mästare när alla vet att Janne Walterz blev rånad igår!

 

 

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se