Alla inlägg under juni 2021

Av Ulf - Måndag 28 juni 14:21

 

Det kroppsfixerade avsnittet! Frank Frazetta älskar sin kurviga anatomi till den milda grad att det här kan vara filmen med mest röv i filmhistorien. Bockstensmannen gör ett gästspel och Linda får prata om Frazetta tills hon blir blå. Det är hon värd. Matti planerar på att bygga en reservoar fylld med lava som han kan kontrollera med en spak och Ulf myntar begreppet "ejakulationsanimation". Och trots att han är en brugd i själen hyser Gustaf en märklig aversion mot bläckfiskar. Vad har de gjort Gustaf? Ingen vet! Han blir dock lite gladare över nästa veckas filmval! Alltid något!

 

 

Av Ulf - Fredag 25 juni 10:26

 


Regi: Demián Rugna

Manus: Demián Rugna

Medverkande: Maximiliano Ghione, Norberto Gonzalo, Elvira Onetto mfl.

Produktionsbolag: Machaco Films/INCAA

År: 2017

Längd: 87 min

Land: Argentina

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt7549892

 

Märkliga saker sker i ett lugnt villaområde i Buenos Aires. Efter att ha blivit arresterad för mordet på sin fru besöks Juan av tre forskare som specialiserar sig på att undersöka paranormala fenomen. Tillsammans med kommissarie Funes arrangerar de tre att spendera natten i Juans hus, men det visar sig snart att det inte bara är huset som är drabbat...

 

Ovanstående låter som minst ett femtiotal filmer jag sett och/eller recenserat här på bloggen. Saker spökar, folk åker dit för att undersöka, shit happens. Det som Demián Rugnas Terrified gör bättre än de flesta filmer i genren är uppbyggnad av suspens och osäkerhet. Framförallt med ljus och mörker lyckas Rugnas hela tiden ta sig in under huden (no pun intended) på tittaren och tillsammans med väldigt lyckade specialeffekter blir det hela mycket effektivt. Det är pass effektivt att Guillermo del Toro tänker göra en amerikansk remake. This is why we can't have nice things!

 

Skådespelet är okej, men inget att skriva hem om. Den som gör bäst ifrån sig är helt klart Maximiliano Ghione i rollen som kommissarie Funes. Istället är det Rugnas manus och regi som är de riktiga stjärnorna i den här filmen. Manuset skriver inte tittaren på näsan och de "förklaringar" som ges ger snarare fler frågor än svar. Det går tillbaka till osäkerheten - det okända är mycket mer skrämmande än det som överförklaras och Rugnas har full koll på detta.

 

Terrified är en liten pärla till övernaturlig skräckfilm som inte bör missas av genrefans. Den utforskar förvisso redan kartlagt territorium, men Rugnas fingertoppskänsla gör det här till en av de bästa filmerna jag sett i subgenren på länge. Han jobbar just nu på en uppföljare. Det hade han gärna fått låta bli dock. Som sin egen film står Terrified stark. Vattna inte ur den i Franchise Hell nu!

 

Betyg: 4 spöken på Pampas av 5 möjliga

Av Ulf - Onsdag 23 juni 20:30

 


Regi: Donovan Marsh

Manus: Wayne Fitzjohn/Marcell Greeff/Emile Leuvennink mfl.

Medverkande: Erica Wessels, Hlubi Mboya, Deon Lotz mfl.

Produktionsbolag: Nthibah Pictures

År: 2021

Längd: 107 min

Land: Sydafrika

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt9013182/

 

Jodie arbetar som utredare för Johannesburgs trafficking-grupp, men får efter ett misslyckat ingripande ta "semester" från det stora fall hon arbetar på. Istället får hon ta hand om mordutredningen av en man som hittats med initialer inristade i bröstet. Jodie och hennes vän, kriminalteknikern Ntombi, inser dock snart att fallen är sammankopplade.

 

Thriller med socialt patos brukar inte riktigt vara vad tänkte när jag startade det här lilla projektet, men Donovan Marshs I Am All Girls har definitivt skräckelement nog att platsa - även om dessa element inte är så mycket övernaturliga mördare som tragisk realitet för alltför många. Löst baserad på brotten utförda av Gert Van Rooyen (varning för att googla det namnet då du hittar väldigt, väldigt störda historier...) har I Am All Girls åtminstone en halv fot förankrad i verkligheten, men Marsh och manusförfattarna har ändrat så pass mycket att det är helt korrekt att säga "inspired by" och inte "based on". Det är en betydande skillnad.

 

Netflix har som bekant sina beskrivningar som är mer eller mindre bra. Här slog de dock huvudet på spiken. "Osentimental" är exakt så jag skulle beskriva den här filmen. Den skyr inget, men den grottar inte heller ner sig i onödigt chockerande detaljer bara för chockvärdets skull. Det är också tacksamt att spela in film som har en stark klasstematik i Sydafrika - åker du från det rika centrum hamnar du förr eller senare bland de fattigaste områdena du kan tänka dig. Skillnaden blir extremt tydlig, inte minst i Ntombis fall och den klassresa som skildras där - en resa som lämnat djupa fåror. Bra skådespel från Erica Wessels (Jodie) och Hlubi Mboya (Ntombi) förhöjer också filmen.

 

Tyvärr dras I Am All Girls också med en del problem. Den hämndtematik som skildras blir något halvhjärtad och borde antingen varit huvudspåret eller inte varit med alls. Det gör att filmen blir splittrad i vad den egentligen försöker få fram. Här finns också en del scener som är väldigt tondöva när det gäller rasism. Om det nu inte är belagt att det var så här det gick till i traffickinghärvan (vilket det troligen inte gjorde enligt uppgift) kanske man inte bör svartmåla en folkgrupp bara som ett "yttre hot".

 

I Am All Girls tar upp ett viktigt ämne, men behöver bearbetning. Gott försök, men lite färre manusförfattare nästa gång hade nog gett en mer samlad bild.

 

Betyg: 3- hämnare i mask av 5 möjliga

Av Ulf - Måndag 21 juni 14:42

 


Säsong 2 av Film till fikat inleds med en Wes Anderson-rulle om hundar. Ulf gillar både Wes Anderson och hundar, så han är glad även om hans dator inte är det. Samtidigt visar Gustaf upp prover på bristande Bibel-kunskap, men det är okej, han kan ändå vara Jesus... om han inte är en sommarkatt. Mordtåget Linda har signalfel och Ulf tar upp taktpinnen istället för de mörkare aspekterna av filmen på sin morddressin. Linda är dock en hejare på att beskriva vad som händer i kvinnors kroppar vid puberteten... även om Gustafs poetiska omskrivningar av de biologiska processerna är mardrömsmat. Matte är djupt fascinerad av tolvåriga japaner med moppemustascher och har planer på ostorgie med Castlevania. Allt är som vanligt det vill säga. Dessutom, man kan göra längre stop motion än The Nightmare Before Christmas.

 

 

Av Ulf - Torsdag 17 juni 11:44

 


Regi: Antoine Fuqua

Manus: Ian Shorr & Todd Stein (baserat på D. Eric Maikranzs bok The Reincarnationist Papers)

Medverkande: Mark Wahlberg, Chiwetel Ejiofor, Sophie Cookson mfl.

Produktionsbolag: Paramount Pictures/New Republic Pictures/Di Bonaventura Pictures mfl.

År: 2021

Längd: 106 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6654210/

 

Evan har alltid känt sig annorlunda. Saker och ting som han aldrig ens provat visar han sig vara en mästare på exempelvis. Dessvärre lider han också av schizofreni och har svårt att hitta ett jobb. Allt detta ändras när han blir kontaktad av en hemlig organisation, The Believers, som avslöjar att Evan är en av ett fåtal människor som kan minnas alla sina tidigare liv och deras färdigheter i dem. Nu måste han få tillbaka sina minnen innan en annan grupp med Infinites förstör världen.

 

Okej, first things first: Nej, det här är ingen bra film. Det är en skräpfilm som heter duga, men den har tillräckligt med förlåtande kvaliteter för att den ska kunna klassas som en "ball rull" - det vill säga en film man kan dra igång för hjärndöd pangpang. Det har framförallt med Mark Wahlberg att göra.

 

Wahlberg har haft en minst sagt brokig karriär med fantastiska roller ena året och riktigt usla det andra. När han inte själv har flippat ut det vill säga. I Infinite håller han sig i mittfåran till dessa två extremer, men det som gör filmen så pass underhållande som den bitvis är är att manusförfattarna har gett honom en ifrågasättande cynisk personlighet som både rackar ner på de mer mystiska aspekterna samtidigt som han går med på saker och ting för att "det kan ju inte bli värre." Det gör honom till om inte en älskvärd så i alla fall underhållande karaktär.

 

Det samma kan sägas för filmen i stort. Så länge den inte tar sig själv på för stort allvar är det ett kul matinéäventyr som funkar för stunden. Chiwetel Ejiofor spelar över något förbaskat i rollen som filmens skurk, men man märker att han själv inser hur löjligt manuset är att det snarare blir underhållande än irriterande.

 

Till syvende och sist kan jag dock inte ge filmen högre betyg än vad jag gör av en enkel anledning - Infinite är ännu ett exempel på hur storbudgetfilm just nu är inne i en av sina dummaste perioder under min levnadstid. Budgeten hade säkert kunnat täcka tio mindre bombastiska och mer minnesvärda filmer, vilket mest gör mig trött. För vad det är är det dock underhållande för stunden.

 

Betyg: 2+ pang-pang utan hjärna av 5 möjliga

Av Ulf - Måndag 14 juni 17:52

 


Klang och jubel när första säsongens bästa film koras och vi är... tämligen överens. Ulf googlar saker som kommer ge honom konstig reklam att ta ställning till och Linda har vänner som gör... saker. Quizmaster Matti kastar in en skruvboll när tre filmer ska tävla mot varandra helt plötsligt! Gustav har sin egen tolkning om när räkorna kommer tillbaka från rymden (it makes sense! I promise!), men Linda har visst agg mot dessa lögnaktiga kräftdjur! Jag förstår henne! Häng med vidare i säsong 2 där vi ska börja med att prata om pestsmittade hundar. Det ni!

 

 

Av Ulf - Onsdag 9 juni 20:30


Regi: Bartosz M. Kowalski

Manus: Bartosz M. Kowalski/Jan Kwiecinski/Mirella Zaradkiewicz

Medverkande: Julia Wieniawa-Narkiewicz, Michal Lupa, Wiktoria Gasiewska mfl.

Produktionsbolag: Akson Studio/Plan Zet/Polski Instytut Sztuki Filmowej

År: 2020

Längd: 102 min

Land: Polen

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt11240506/

 

Jag brukar ju göra lite throwbacks och dylikt under sommarmånaderna med tanke på att antalet filmer som släpps då ofta inte är så ohyggligt många. I år har jag tänkt göra något lite annorlunda. Förutom Schlock Summer, där jag tittar på gammal kultfilm med skräckförtecken, hade jag tänkt en ny serie - Internationella skrik. I denna kommer varje del ha en recension av en skräckfilm från ett nytt land. Varför? För att det är kul.. .typ.

 

I denna, den första delen, tittar vi på en polsk skräckfilm från förra året, Bartosz M. Kowalskis Nobody Sleeps In The Woods Tonight (2020). Och ja, jag använder de internationella engelska titlarna om det finns en. Jag orkar inte ställa om tangentbordet för varannan mening!

 

Ett gäng ungdomar ska spendera några veckor på ett läger för teknikberoende. Istället för smartphones och surfplattor blir det långvandring och vildmarksliv. Det finns dock något i skogarna som vill dem illa... eller tja, vill alla illa.

 

Vad är bloggens första regel? Inget bra händer någonsin i skogen. Det visar sig att den regeln även kan översättas till polska skogar. Bartosz M. Kowalskis skräckrulle följer en tämligen typisk struktur för en slasher enligt alla konstens regler. Det är den gamle mannen som varnar ungdomarna för att skogen är farlig, det är lössläppta tonåringar som möter snabba och blodiga öden och det finns en final girl som är lätt att tycka om. Ändå har Nobody Sleeps In The Woods Tonight något som lyfter den över genomsnittet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men om jag skulle peka ut något är det den bisarrt svarta humor som vävs in i manuset. Många av birollskaraktärerna är minnesvärda och här finns några scener som jag tror inte riktigt föll det väldigt katolska Polen i smak i sina insinuationer om vad präster tycker om att göra på fritiden...

 

Nobody Sleeps är en smula för lång för att hålla hela vägen ut, men med ett manus späckat med filmiska citat från slashergenrens historia i både bild och musik och specialeffekter över genomsnittet hade jag ändå ganska roligt! Som slasher betraktat är den formelmässig, fast på ett bra sätt. Inte helt fy skam och en bra film att börja min internationella skräckvandring med.

 

Betyg: 3+ skurkar i behov av hudvård av 5 möjliga


  

Av Ulf - Måndag 7 juni 13:03

 

På det igen med första omgångens andra... omgång. Ja, ni fattar. Precis som förra veckan snackar vi om poddåret som gått och får lite sköna tillbakablickar till när Matti nästan sket på sig (det är inte som ni tror!) och hur Ulf tappade konceptet fullständigt med det bästa skämt du någonsin hört om brännmärkningar. Också i det här avsnittet: hur blev Gustaf egentligen brudgden med hela svenska folket, kameler är onda och hur blev Lindas lore/lår ett av poddens kännetecken? Nästa vecka står slutstriden!

 

(Litet tillägg här angående något helt annat: Pandemin ställer till det rejält med filmdistributionen fortfarande och mitt avlönade jobb ställer höga krav just nu så därför har uppdateringarna uteblivit. Det ändras nästa vecka när Schlock Summer är tillbaka igen!)

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2021 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Senaste kommentarerna


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se