Alla inlägg under november 2013

Av Ulf - 30 november 2013 20:46

 

 

Regi: Jacob Vaughan

Manus: Benjamin Hayes & Jacob Vaughan

Medverkande: Ken Marino, Gillian Jacobs, Peter Stormare  mfl.

Produktionsbolag: New Artists Alliance/Floren Shieh Productions/Duplass Brothers Productions

År: 2013

Längd: 85 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2274570/

 

Alla som dras med någon form av kronisk magåkomma vet att det ibland kan kännas som det lever en demon i magen. Tänk om det faktiskt var så? Det är verkligheten som Duncan får förlika sig med när hans gastrologiska problem visar sig vara en tvärhand hög liten demon som han döper till Milo. Milo, boende i Duncans tjocktarm, dyker fram när hans "värd" känner sig stressad eller arg - och är det något Duncan är så är det stressad och arg...

 

En sak som trots allt är lite positiv med att ha en kronisk magåkomma är att man utvecklar en ganska sofistikerad galghumor. Bad Milo! är full av just denna typ av roligheter uppblandat med lite äckelscener och till och med en gnutta rörande psykologiska undertoner. Det är minst sagt en säregen mix som Hayes och Vaughan bjuder på i sitt manus.

 

Ken Marino är riktigt rolig i huvudrollen som Duncan, den överdrivet snälle killen som hela tiden får skit just för att han är så pass snäll. Hans chef utnyttjar hans trevliga personlighet för att få honom att göra skitgöra, hans mor dejtar en kille som är yngre än Duncan men som vill att han kallar honom för "pappa" och hans fru tjatar på honom att de ska skaffa barn. Det finns alltså stressmoment så det räcker och blir över. Duncan finner dock viss "hjälp" hos Dr. Highsmith, en totalt bindgalen psykolog spelad av Peter Stormare. Och det är den mest sansade beskrivningen av protagonisten jag kan skriva!

 

Det mesta är bra i Bad Milo! utan att för den delen vara lysande. Det som drar ner betyget något är att efter Hayes och Vaughan har presenterat sin idé tappar filmen i viss mån fokus i sitt berättande. Det finns en klar röd tråd i storyn, men jag kände att manusförfattarna ibland missade ganska självklara möjligheter till komik. Bad Milo! är inte för alla, men för fans av skräckkomedier är det här stundtals riktigt kul! Dessutom är Milo rätt söt för att vara en rövdemon.

 

Betyg: 4- rövdemoner av 5 möjliga

Av Ulf - 29 november 2013 22:06

 


Regi: Sam Kadi

Manus: Sam Kadi/Samir Younis/Jazmen Brown

Medverkande: Khaled Nabawy, Agnes Bruckner, Rizwan Manji  mfl.

Produktionsbolag: 3K Pictures & Why Me Film

År: 2012

Längd: 99 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 7 eller 11

IMDB:http://www.imdb.com/title/tt1942989/

 

Ibrahim hade kanske kunnat välja en bättre dag att flytta till USA än den tionde september 2001. Som vinnare av Green Card-lotteriet kommer han överlycklig till sitt nya hemland, men i och med terrorattackerna följande dag blir han snart varse om att livet i USA inte är så lätt för folk med arabiskt ursprung.

 

Det här är en riktigt god idé och en film som jag väntade på skulle göras - 9/11 ur en arabisk invandrares perspektiv. Idén ger chansen till att utforska den förvisso förståeliga men ändå överdrivna paranoian som spreds efter WTC-attackerna. Dessvärre är slutprodukten inte så mycket ett vägande och kritiskt granskande som det är en övning i sötsliskighet.

 

Ibrahim framställs som ett helgon. Det finns inget annat sätt att beskriva honom på. Han är en karaktär vars enda brist är att han är godtrogen och tror det bästa om människor i alla situationer. Det finns inte ett uns svärta i honom och jag köper det helt enkelt inte. Vuxit upp under inbördeskrig? No biggie. Blir fängslad av NSA i sex månader utan skäl? Inte så farligt. Vem som helst hade uppvisat någon form av ilska eller psykologiska ärr från behandlingen som Ibrahim utsätts för, men inte vår löjligt rättrådige protagonist. När han till slut faktiskt börjar ifrågasätta den amerikanska regeringens godhet i sin policy blir detta överspelat på några minuter.

 

The Citizen är inte tillräckligt usel för att göra mig arg. Den har okej skådespelare, ett  godkänt foto och fungerande regi. Vad den däremot missar är att utforska ett viktigt och intressant ämne och istället göra om det till en Disneypekoral. Förhoppningsvis kommer (eller det kanske redan har kommit?) en film med samma huvudtema som gör det rätt. The Citizen är mest slöseri med tid... och kan ge dig diabetes av sin sliskighet.

 

Betyg: 2 say your prayers, eat your vitamins, become an American av 5 möjliga

Av Ulf - 27 november 2013 21:56


Regi: Mikael Håfström

Manus: Mikael Håfström & Vasa

Medverkande: Rebecka Hemse, Jesper Salén, Jenny Ulving mfl.

Produktionsbolag: Moviola Film & Television AB & Svenska Filminstitutet

År: 2004

Längd: 100 min

Land: Sverige

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0375100/

 

På den exklusiva privatskolan Hellestad förbereder man sig för hundraårsceremonin av vad som egentligen var en fruktansvärd tragedi där tre elever mördades av en bonde från en närliggande bondgård. Året innan har dessutom en elev hoppat till sin död från skolans tak, så man kan ju undra vad det egentligen finns att fira? Hur som helst har bonden blivit till en lokal spöklegend kallad för "Strandvaskaren". När sistaårseleven Sara bestämmer sig för att skriva en uppsats om händelserna för 100 år sedan börjar hon omedvetet gräva upp saker som kanske borde få ha fått stanna begravna...

 

I ett försök att hitta något nytt, oförklarligt uselt, på film för att plåga mig med (jag vet fortfarande inte varför jag gör så) föll valet på Strandvaskaren - en film som stannat kvar hos mig främst på grund av den dåliga titeln. Jag får en bild av en brat som står på stranden och vaskar helrör. Nåja, det skulle visa sig att även om Strandvaskaren inte är någon klassiker på något sätt så är det en förvånansvärt kompetent svensk skräckfilm. Jag borde väl inte ha blivit så förvånad som jag blev när det är en av få svenska regissörer som klarar av skräck, Mikael Håfström, som ligger bakom filmen.

 

Manusets uppbyggnad liknar till en början först och främst en historisk thriller. Maktstrukturer och privatskolans "kamratanda" känns tyvärr tämligen aktuella i och med Lundsbergsskandalen. Den så kallade Strandvaskaren lyser med sin frånvaro och det är faktiskt en intressant historia. Problemet med historien kommer ungefär halvvägs in i filmen när filmen går ifrån sin thrillerstämning och blir en mer renodlad slasher. Här finns direkta citat från flertalet amerikanska skräckfilmer från sent 90-tal och i och med slashertematiken blir det oftast en blek kopia av de amerikanska originalen. Därmed inte sagt att det inte finns scener som är riktigt effektiva i sin skrämseltaktik. Bra saker. Även skådespelarna är helt okej, med Daniel Larsson som ärkesvinet Måns som främsta företrädare. Håfströms regi är även den helt okej, men problemet är att trots sina goda intentioner blir Strandvaskaren aldrig mer än okej. Det är däremot en ocean mellan den här filmen och de svenska filmer jag nyligen recenserat.

 

Betyg: 3 skitnödiga institutioner av 5 möjliga

Av Ulf - 25 november 2013 19:45

 


Regi: Richard Schenkman

Manus: Jerome Bixby

Medverkande: David Lee Smith, Tony Todd, John Billingsley mfl.

Produktionsbolag: Falling Sky Entertainment

År: 2007

Längd: 87 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0756683/

 

Professor John Oldman säger upp sig från jobbet med kort varsel - så pass kort varsel att hans kollegor inte hinner säga hej då. När han packar ihop sina saker bestämmer kollegorna sig för komma över med en bit mat. Vad de inte kan ana är att John bär på en hemlighet. Han har levt 14 000 år. Men det kan väl inte vara sant? Eller?

 

The Man From Earth är ännu en av de där filmerna jag hittade på en lista över orättvist bortglömda filmer. Och ja, jag måste säga att The Man From Earth är orättvist bortglömd. I princip hela handlingen utspelar sig i ett enda rum med en enda lång konversation. Utan ett manus med riktigt bra dialog hade det här inte fungerat överhuvudtaget. Jerome Bixby har lyckats berätta en riktigt intressant historia som klarar sig bra utan flashiga specialeffekter och dyr produktion.

 

Skådespelarna är för det mesta riktigt bra, med flera välkända birollsskådespelare i rollistan, men det här är som sagt Bixbys film. Manuset är logiskt inom sin egen kontext och håller hela vägen - hur bisarra påståenden John än kommer med. Filmen förlorar toppbetyg främst på grund av att jag hade önskat ett mer öppet slut och att den avskalade produktionen trots allt hade kunnat tajtats till något. Det behöver inte kosta så otroligt mycket. Historien blir dock inte lidande av produktionen. Om ni är ute efter smart science fiction, uppblandat med historia och filosofiska utläggningar här och där rekommenderas The Man From Earth.

 

Betyg: 4 fast den hade varit ännu bättre som bok av 5 möjliga

Av Ulf - 22 november 2013 18:42

 


Regi: Christina Olofson

Manus: Per Nilsson & Annika Thor (efter Nilssons roman "Ett annat sätt att vara ung")

Medverkande: Tove Edfeldt, Joel Kinnaman, Adnan Zorlak mfl.

Produktionsbolag: CO Film AB/Canal+/Cine-Qua-Non mfl.

År: 2003

Längd: 116 min

Land: Sverige/Frankrike

Svensk åldersgräns: 7

IMDB:http://www.imdb.com/title/tt0353525/


Det har tagit mig nästan ett dygn att samla mig för att skriva den här recensionen. Vad säger om man om något som är så dåligt, så fruktansvärt dåligt, att man undrar om filmteamet inte fick hyra in en exorcist för att få demonen till film att fastna på negativet? Jag har sett massa dålig film, men Hannah med H är bland de fem sämsta någonsin. Det kan till och med vara den sämsta. Okej, dags att få det här överstökat.

 

Hannah, snart 18 år, bor i Malmö där hon gör allt annat än att gå andra året på gymnasiet. Istället sitter hon på café och skriver skitnödiga dikter större delen av dagarna. På ett av dessa cafén träffar hon Jens, en äldre man, frånskild med två barn. När Hannah börjar intressera sig för Jens börjar dock märkliga saker hända i hennes omgivning. Är Jens den han utger sig för att vara?

 

Han ni någonsin sett en film där ni mår fysiskt illa av samtliga karaktärer? Där karaktärerna är så dåligt skriva, dialogen är så stolpig och manuset så löjligt att det nästan gör ont? Hannah med H överträffar dessa bottenskrap till epitet. Huvudkaraktären, Hannah, är så fruktansvärt jobbig att jag knappt kunde titta på henne. Hon är varje obstinat tonårstjej du någonsin träffat koncentrerad till en, hemskt jobbig och så "alternativ" att man undrar hur hon ens kan leva i samma verklighet som oss andra utan att skapa en prettoparadox. Resten av karaktärerna är också puckon, men Hannah är... ja... om ni kommer på ett mer kreativt sätt att skriva "vidrig" på så hör av er.

 

Sen har vi manuset. Herregud, det här baseras på en bok! Någon har faktiskt publicerat detta i två led! TVÅ LED! En totalt splittrad historia som mynnar ut i vad min vän jag genomled detta spektakel med kallade för "varje tonårings våta dröm." Precis när filmen börjar lyfta sitt äckliga huvud från urgyttjan där den bor slår den till med ett varv till av idioti. Jag... förstår inte. Finns det någon som tror att världen funkar så här? Seriöst?

 

Skådespelarna har förvisso inget manus att jobba med, men det finns ingen ursäkt att spela så här uselt. Om regissören är så usel att hon inte förstår skillnaden mellan amatörteater och film måste man väl säga till någon gång under processen? Alltså, det här är inte dåligt på ett George Lucas Star Wars-prolog-vis, utan det här känns nästan allvarligt menat. Kan... kan det vara så? Är det här bara ett dåligt skämt? Kan Nilsson, Olofson och Thor ha lurat hela filmindustrin? Slog de vad om hur usel de kunde göra sin film och ändå få ut den på marknaden? Jag kan inte ens betygssätta det här. Det här är inget film, det är demonisk kaskadspya på rulle.

Av Ulf - 20 november 2013 23:08


Kitschhimmeln: 30:e november

 

Nej, ingen poster idag. Den här filmen är tydligen så pass bortglömd att det inte finns någon högupplöst nog version av filmpostern att hitta. Det bådar inte gott...

 

Regi: Daniel Fridell

Manus: Daniel Fridell

Medverkande: Göran Gillinger, María Celedonio, Ray Jones IV mfl.

Produktionsbolag: Reaction Pictures/SF/Svenska Filminstitutet

År: 1995

Längd: 116 min

Land: Sverige

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0112258/


Det finns få genres jag älskar att hata lika mycket som svensk ungdomsfilm från 80- och 90-talen. De ofta så välmenande men till sist så fruktansvärt kitschiga produktionerna (inte sällan i regi och manus av Staffan Hildebrand) är i retrospekt något av det roligaste som går att se. 30:e november kom mot slutet av den här perioden. Ungdomsfilmer efter cirka 1995 har inte riktigt samma urusla produktion och är således inte lika roliga.

 

30:e november utspelar sig, trots titeln, under dagarna som leder upp till 6:e juni. Varför då titeln? Vem vet, det är svensk ungdomsfilm. Adam och hans skinheadpolare laddar för det stora nationaldagsfirandet genom att bränna ner en flyktingförläggning. Adam, som verkar ha åtminstone ett empatiskt ben i kroppen, räddar en ung flicka från att brinna ihjäl. Det blir början på förbjuden kärlek och... ja, ni kan den här historien. När tjejen dessutom heter Julia är det inte så svårt att räkna ut varåt det här barkar.

 

30:e november var Göran Gillingers stora stund i karriären som svensk ungdomsstjärna och ja, han är usel. Alla skådespelarna i den här filmen är usla, kanske med undantag för Jonas Karlsson och Stefan Sauk. Usla skådespelare är något man förväntar sig av de här rullarna, men jag tror jag inte vet någon film som är mer svenskt 90-tal än 30:e november. Om ni, likt mig, var unga under den här tiden kommer ni skämsskratta åt modet, musiken och allt däremellan. Och det är det som är charmen med de här filmerna - de är tidsfönster till samhället för tio, 15, 20 eller 30 år sedan. Eftersom alla filmerna försöker vara så "coola" som möjligt blir det ännu tydligare hur fruktansvärt tillrättalagda och löjliga de är. Det är också därför jag älskar att plåga mig själv med dem.

 

Typiskt manus, usel regi, usla skådespelare och underhållande kitsch. Inte lika ha-ha-rolig i sin överdrivenhet som exempelvis G: som i gemenskap (1983), men ändå så pass löjlig att den duger en kväll mitt i veckan.

 

Betyg: 3 och ja, Hildebrand är med i en liten biroll av 5 möjliga

Av Ulf - 17 november 2013 22:58


Regi: Gavin Hood

Manus: Gavin Hood (baserat på Orson Scott Cards roman)

Medverkande: Asa Butterfield, Harrison Ford, Abigail Breslin mfl.

Produktionsbolag: Chartoff Productions/Taleswapper/K/O Paper Products mfl.

År: 2013

Längd: 114 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1731141/

 

Det kom ett sms: "Ender's Game har samma regissör som första Wolverine och Ben Kingsley i en av rollerna...". Det bådade alltså inte gott för adaptionen av Orson Scott Cards science fiction-klassiker. Att filmen hade samma regissör som X-Men Origins: Wolverine (2009) skrämde mig inte lika mycket som Kingsley. Gavin Hood låg åtminstone bakom den Oscarsvinnande rullen Tsotsi (2005), men Kingsley gör en bra roll per decennium om ens det. Han har framförallt förmågan att välja riktiga skitfilmer att medverka i. Tack och lov är Ender's Game ganska okej.

 

Sjuttio år efter att Jorden attackerats av en hänsynlös utomjordisk ras har mänskligheten återhämtat sig, byggt upp sina förstörda städer och förbereder sig för att fienden ska komma tillbaka. Det största enskilda hoppet står till de rekryter som tas från planetens mest intelligenta barn - framtidens soldater i fält och ute i rymden. Ender Wiggin är en av dessa rekryter som visar stor potential att bli något alldeles extra. Först måste han bara överleva träningen...

 

Ender's Game tillhör de där science fiction-klassikerna som stått på min "ska läsa sen-lista" i flera år nu. Nu känns det som jag måste ta tag i det projektet till sist. Filmatiseringen av Orson Scott Cards historia har nämligen många riktigt bra idéer och scener, men känns något lättviktig mot vad jag ville den skulle vara. De fascistoida undertoner som jag antar att boken måste ha underspelas ganska ordentligt, karaktärerna får aldrig tid att utveckals ordentligt och överhuvudtaget känns filmens andra hälft ganska framhastad. Jag skulle inte sagt nej till en halvtimmes längre speltid.

 

Därmed inte sagt att här inte finns saker som är riktigt bra. Det var länge sedan jag såg Harrison Ford så här motiverad i en film. Även Asa Butterfield är bra i huvudrollen. Jag hade inte registrerat hur många storfilmsroller Butterfield, född 1997, har under bältet redan nu. Kolla in hans filmografi på IMDB. Grabben kommer bli något stort. Viola Davis gör en bra biroll och så var det det där med Kingsley... han är okej. Inte något att skriva hem om, men han gör inte bort sig.

 

Ender's Game har som sagt många goda idéer, gör det mesta ganska bra, men är till syvende och sist inget jag kommer komma ihåg om några år. Då sätter jag mina förhoppningar till boken istället.

 

Betyg: 3+ men det blir en Oscarsnominering för specialeffekterna i alla fall av 5 möjliga

Av Ulf - 16 november 2013 14:21


Regi: Denis Villeneuve

Manus: Aaron Guzikowski

Medverkande: Hugh Jackman, Jake Gyllenhaal, Viola Davis mfl.

Produktionsbolag: 8:38 Productions & Madhouse Entertainment

År: 2013

Längd: 153 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1392214/

 

Under en Thanksgiving-middag försvinner familjerna Dover och Birchs sexåriga döttrar när de leker på gatan utanför huset. Spåren pekar mot den förståndshandikappade husbilsägaren Alex, som inte har någon aning om var flickorna kan vara. Det är inte gott nog för Keller Dover, pappa till en av flickorna. När den misstänkte släpps i brist på bevis tar Keller saken i egna händer. Samtidigt försöker polisen, under ledning av kommissarie Loki, gå till botten med försvinnandet.

 

Jag är väldigt kluven när det gäller Prisoners. Å ena sidan har den ett snyggt foto och bra skådespelare. Å andra sidan är den extremt lång för att vara en thriller och manuset bjuder på ett flertal mindre logiska krumsprång. För att börja med det som är bra är rollen som Keller Dover en av Hugh Jackmans bästa i karriären. Ett ständigt uttryck av desperation och en nedåtgående spiral rakt ner i förtvivlan gör att Jackman verkligen får spela ut sitt register. Även Jake Gyllenhaal är bra i rollen som kommissarie Loki, men den som äger varje scen han är med i är Paul Dano. Dano spelar polisens huvudmisstänkte, Alex, och för en gångs skull har Hollywood inte gjort en film med den "magiske idioten". Så gott som alltid när någon ska ha ett förståndshandikapp, autism, aspbergers, schizofreni, you name it, så ska hen också vara fantastiskt talangfull på något område. Det är mest av allt synd om Alex i Prisoners och de "magiska" kvaliteterna lyser tack och lov med sin frånvaro.

 

Jag både gillar och ogillar Aaron Guzikowskis manus till den här filmen. Jag gillar den, kanske inte alltför subtila men ändock fungerande, tematiken om olika typer av fångenskap. Vi har givetvis de försvunna flickorna, men även Kellers kamp mot flaskan, religiösas kamp mot synd och frestelse och flera andra beröringspunkter. Gott så. Det som inte är lika bra är de logiska luckor som Guzikowski ibland glömmer täta till. Det är jätteviktigt när det gäller thrillergenren att manuset alltid är logiskt inom sin egen kontext och Prisoners lyckas inte fullt ut.

 

Regin däremot är det sämsta med filmen. Om vi fråntar skådespelarregin, som fungerar mycket bra, är det filmens längd som gör att jag ibland blir något avigt inställd till Prisoners. Det är väldigt mycket begärt med 153 minuter för en thriller. Långa stycken av filmen hade man kunnat sammanfatta i bra mycket kortare scener utan att gå miste om vare sig karaktärsutveckling eller det tidigare nämnda snygga fotot.

 

Prisoners är trots missarna en bra film. Om den hade varit tajtare i både manus och regi hade det kunnat bli en riktig klassiker. Nu blir det en bra karaktärsstudie av sörjande föräldrar, men de logiska luckorna irriterar. Jag brukar säga att jag hellre friar än fäller, men den här gången får jag nog fälla om "fel" sida betygslinjen.

 

Betyg: 3+ it's 22:00, do you know where your kids are? av 5 möjliga


Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
<<< November 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skapa flashcards