Regi: Nimród Antal

Manus: Alex Litvak & Michael Finch

Medverkande: Adrien Brody, Alice Braga, Topher Grace mfl.

Produktionsbolag: 20th Century Fox/Troublemaker Studios/Davis Entertainment

År: 2010

Längd: 107 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1424381/

Royce vaknar bokstavligen upp med att han faller över en djungel. Ett fallskärmshopp senare och Royce är mer än lovligt förvirrad över var han befinner sig. Det blir inte klarare när han stöter på den ena efter den andra riktigt hårda snubben som alla berättar samma sak - ett ljussken och sen vaknade de av att de föll. Men nu gäller det att snabbt ta reda på vad tusan det är som pågår. Det är nämligen något som jagar dem...

Det känns som jag haft den här filmen i min samling för evigt. Flera gånger har jag varit på väg att se den, men något har alltid kommit i vägen. En dimmig och snorkall novembersöndag var den perfekt för ansåg jag eftersom jag trodde mig veta vad jag skulle få. För en gångs skull när jag trodde en sådan sak visade det sig att jag hade alldeles rätt. Predators innehåller inga överraskningar överhuvudtaget. Det är i princip en remake på originalet, Predator (1987), men utan charmen som omgärdade denna testosteronklassiker.

Någon tyckte det var en bra idé att casta Adrien Brody i huvudrollen och även om jag var ytterst skeptisk blir jag bara mer och mer imponerad av den mannen. Han kan spela allt, även action, och om några decennier kommer han troligen räknas till de riktigt stora legenderna. Birollslistan har alla från Danny Trejo till Lawrence Fishburne och de flesta gör sitt jobb. Manuset är dumt, men det var det i originalet också. Regin är... tja... där antar jag? Det är ingen vidare suspens, men det är inte tråkigt heller. Det stora problemet ligger i den tidigare nämnda avsaknaden av kitschfaktor och en sak man ofta glömmer med originalet - färgsättning. Guatemalas djungel i 1987 års inkarnation är ett grönskande paradis filmat med så mycket grönfilter att allt ser i princip ätbart ut. 2010 års inkarnation lider av gråskalesyndromet. Det gör att stämningen från originalet i mångt om mycket går förlorad.

Predators är ingen dålig film men samtidigt inget jag riktigt kan rekommendera. Det blir mest en trött gäspning och godkänt tidsödande en kall novembersöndag.

Betyg: 2 granater med märkliga verkningsgrader av 5 möjliga