Titel: [geim]

Författare: Anders de la Motte

År: 2010

Sidor: 336 (+ intervju och förhandstitt)

Förlag: Alfabeta Bokförlag (Pocketutgåva: Pocketförlaget)

ISBN: 978-91-86675-65-3

Henrik "HP" Pettersson är en småkriminell drömmare som hankar sig runt i tillvaron. När HP hittar en obevakad mobiltelefon vänds hans liv upp och ner. En app på mobilen verkar veta väldigt mycket om honom och bjuder in honom till Spelet - en ljusskygg sysselsättning med mer eller mindre kriminella uppdrag mot betalning runt om i Stockholm, eller kanske till och med i hela världen. Samtidigt som HP:s liv tar en dramatisk vändning går det allt bättre på jobbet för Rebecca Normén, anställd på Säpos livvaktsrotel. Trots sina yrkesmässiga framgångar oroas Rebecca ständigt om att någon ska få reda på hennes mörka förflutna. När personerna bakom Spelet dessutom bestämmer sig för att HP:s och Rebeccas vägar ska korsas är det upplagt för riktigt stora problem för herr Pettersson...

Jag erkänner villigt att det var blurben från Sydsvenskans recension på omslaget som fångade mitt intresse. Ordet "pusseldeckare" slog an en ton hos mig som inte ville klinga ut tills jag köpte boken en vecka senare. Jag är, inte helt oväntat efter det erkännandet, mycket svag för smart skrivna pusseldeckare. Och de la Motte har verkligen skrivit en smart deckare med många vändningar, personer som inte är vem de verkar vara från första början, konspirationer och mysterier. Då de la Motte lyckas knyta ihop säcken utan att lämna alltför många lösa trådar (vilka troligen kommer besvaras i den nyligen utkomna fortsättningen) är det gott så.

Vad jag verkligen vänder mig mot hos de la Motte är dock språkdräkten. HP ska vara i min ålder, några år äldre, och jag känner ärligt talat ingen som pratar med så här mycket hemkokt slang - och då känner jag några tjommar som blivit så anglofierade att de föredrar att prata engelska när tillfälle ges. Ibland verkar HP:s språk trovärdigt, men lika ofta blir det väldigt uppstyltat för sakens skull. Referensdroppandet blir också ganska tröttsamt i längden, inte minst då de inte är särskilt initierade utan faller minsta gemensamma nämnare allt som oftast.

Jag känner mig verkligen splittrad när det gäller [geim]. Å ena sidan är den riktigt smart uppbyggd, å andra sidan vill jag ibland örfila upp karaktärerna för att få dem att prata ordentligt. Att det är god underhållning är jag i alla fall helt övertygad om och jag kommer nog plocka upp fortsättningen när den kommer ut i pocket.

Betyg: 3+ tröttsamma slanguttryck av 5 möjliga