Titel: Svensk maffia - fortsättningen

Författare: Lasse Wierup & Matti Larsson

År: 2010

Sidor: 408

Förlag: Reporto Förlag (pocketutgåva Månpocket)

ISBN: 978-91-7232-241-7

Lasse Wierup och Matti Larsson fortsätter sin djupdykning i Sveriges undre värld. Första delen, inte helt oväntat betitlad Svensk maffia, kändes väldigt spännande och fräsch när den kom ut i de svenska bokhandlarna 2007. Wierups och Larssons sätt att knyta samman alla små och stora händelser som det rapporteras om i dagspressen till en sammanhängande historia är fortfarande imponerande och tyder på en enorm noggrannhet gällande research. Allting beläggs med domstolsprotokoll, intervjuer med berörda personer och tidningsartiklar. Framförallt har författarna även här lyckats med att på ett föredömligt objektivt sätt granska organisationerna i fråga. Det blir aldrig sentimentalt eller romantiserande utan fakta får tala för sig själv. De få gånger som författarna väl ingriper i texten direkt är det befogat. Sitt eget tyckande och tänkande sparar de först och främst till slutordet, vilket gör Svensk maffia - fortsättningen till en bok helt i linje med vad man efterlyser gällande undersökande journalistik.

Dessvärre är fortsättningen inte lika fräsch som originalet. Det känns ofta som det är mer av samma och baksidestextens utlovade fokus på 80 - och 90-talisternas roll i organisationerna faller bort under ganska stora delar av texterna. Istället är det "samma gamla garde" som det fokuseras på. Det är förvisso fortfarande intressant att läsa om hur de undkommer lagen, åker fast, undkommer lagen igen och så vidare, men i en fortsättning till Svensk maffia ville jag ha mer fokus på de mindre kriminella grupper som finns runt om i samhället. Författarna ägnar en del tid åt dessa, men verkar ha mycket svårare att komma dem in på livet och kallar dem passande nog för "de osynliga nätverken". Dessutom vore en längre utveckling av förklaringsmodellerna som ges i slutordet vara intressant att läsa. En av de främsta svenska böcker som skrivits om min generation (80-talisterna) är i min mening Gustav Fridolins Blåsta! (2009). Samma problematik som snuddas vid i slutet av Wierups & Larssons bok ägnade Fridolin en hel bok till. Att sätta detta i ytterligare ett sammanhang med ungdomsbrottslighet och utanförskap skulle vara ytterst intressant. En idé till en tredje del kanske?

Betyg: 3 jag har länge undrat vem som tatuerar sig på halsen, nu vet jag av 5 möjliga