Regi: Chuck Russell

Manus: Chuck Russell & Frank Darabont

Medverkande: Kevin Dillon, Shawnee Smith, Donovan Leitch mfl.

Produktionsbolag: Palisades California Inc. & TriStar Pictures

År: 1988

Längd: 95 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0094761/

En meteroit kraschlandar utanför en liten amerikansk bergsstad. Ut väller en rosaaktig gelé som genast börjar tugga i sig allt i sin väg. Det är upp till några ungdomar att bekämpa hotet från yttre rymden - The Blob!

Kolla på ovanstående synopsis. Det är så här man gör en underhållande popcornskräckfilm. En enkel premiss, okej skådespelare och framförallt bra manus, regi och effekter. Det behövs inte mer. The Blob i den här inkarnationen är en sorgligt bortglömd pärla från sent 1980-tal, med manus av bland andra The Walking Dead-skaparen Frank Darabont, och är bra mycket bättre än filmen den är en remake på. Skådespelarna håller måttet, dialogen tillräckligt lökig för att bli otroligt underhållande och effekterna charmiga och välgjorda för att vara från 1988. Dessutom bör alla filmer som har en biroll till Jack Nance premieras.

Chuck Russells regi har dessutom lyckats bibehålla sin fina form från hans förra film A Nightmare On Elm Street III: Dream Warriors (1987) och visar en gång till att han kan hanskas med både skräck och kitsch i samma film utan att det blir så löjligt att man slår sig för pannan. Tyvärr har han mest gjort skräp efter den här filmen, inklusive så-dåligt-att-det-inte-ens-är-kul-rysaren Bless The Child (2000). Men vill du se en creature feature som både är kul och förvånansvärt våldsam för 1988 så skaffa den här rullen! Den kan troligen hittas i närmsta dvd-butik för en struntsumma.

Betyg: 4- rosa geléklumpar from beyond the stars! av 5 möjliga

Regi: Gabe Ibáñez

Manus: Javier Gullón

Medverkande: Elena Anaya, Bea Segura, Mar Sodupe mfl.

Produktionsbolag: Madrugada Films/Telecinco Cinema/Roxbury Pictures mfl.

År: 2009

Längd: 94 min

Land: Spanien

Svensk åldersgräns: 15 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1318025/

Sex månader efter att Maria har tappat bort sin son Diego på en färja kallas hon till ön Hierro för att identifiera liket av vad polisen tror är hennes son. Lättad inser Maria att det inte är hennes son på bårhuset, men för att kunna avskriva alla möjligheter ber polisen Maria stanna kvar på ön några dagar i väntan på ett DNA-test. På den lilla ön bor en annan kvinna som förlorade sin son under mystiska omständigheter och lokalbefolkningen verkar minst sagt vara skum. Maria inser snart att inte allt står rätt till och att om hon vill se sin son igen får hon leta reda på honom själv.

Jag hade ganska höga förhoppningar på Hierro trots den väldigt typiskt spanska skräckfilmstematiken - mor och förlorat barn. Filmen börjar också väldigt bra med vackert foto och riktigt kuslig stämning. Elena Anaya är riktigt bra i huvudrollen som den sörjande och desperata modern och birollsskådespelarna gör också sitt jobb. Dessvärre faller allt som ett korthus i sista akten. Det till en början väldigt krypande och suggestiva manuset blir en vanlig psykothriller utan överraskningar. Även den till en början väldigt kompetenta regin börjar fallera mot slutet och framförallt tempot blir otroligt ryckigt och förvirrande utan att det behöver vara det.

Så ja, ingen höjdare att börja min Halloween med, men det blir förhoppningsvis bättre under dagen!

Betyg: 2+ barn & mor är skrämmande i sydliga Europa tydligen av 5 möjliga