Regi: Martin Campbell

Manus: Greg Berlanti/Michael Green/Marc Guggenheim/Michael Goldenberg

Medverkande: Ryan Reynolds, Blake Lively, Peter Sarsgaard mfl.

Produktionsbolag: De Line Pictures & DC Entertainment

År: 2011

Längd: 114 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1133985/

Hal Jordan, orädd testpilot, väljs ut av den intergalaktiska Green Lantern-kåren att ta över platsen som beskyddare av den sektor av universum där Jorden befinner sig. Samtidigt är en gammal fiende, Paralax, på väg mot sektorn i fråga och Hal måste lära sig kontrollera sina nyvunna krafter snabbt eller riskera planetens framtid.

Green Lantern är en serie jag inte läst så väldigt mycket av, men det jag har läst har fallit mig i smaken. Dessvärre besannades mina misstankar om att det är ytterst svårt att göra en bra superhjältefilm av de mer utflippade mytiska världarna inom genren. Som serie är Green Lantern nästan löjligt episk med ett spann av händelser som inträffar över stora delar av universum. Att försöka få med det spektrat i en film på under två timmar, samtidigt som man berättar en bakgrundshistoria till hur Hal Jordan blev medlem av Green Lantern-kåren är den filmiska motsvarigheten till att försöka få in så många clowner som möjligt i en folka.

Skådespelarna är okej, förutom Peter Sarsgaard i rollen som Hector Hammond. Det är visserligen inte så mycket Sarsgaards fel som det är det tunna manusets. Ryan Reynolds gör en duglig insats som Green Lantern i min mening men hans skådespel dränks i några av de värsta specialeffekter jag sett den här sidan millennieskiftet. Det här är en riktigt ful film. CG-designen är skrikig, har noll tyngd och även om filmen egentligen ska ses i 3D tror jag inte det hade gjort saken bättre.

Martin Campbell, en ganska kompetent actionregissör, gör vad han kan med manuset och i vissa actionscener så funkar det faktiskt. Det omtalade manuset är däremot ingen höjdare. För många kockar, för mycket intryckt i en och samma film och ändå lyckas filmen på sina ställen kännas seg. Märkligt.

Det här är inte den värsta superhjältefilm jag sett och för die hard-fans av serien kan den vara värd att se. Då och då hade jag faktiskt ändå kul i soffan, men mer än godkänt kan det inte bli.

Betyg: 2 historier som skulle behövt vara en trilogi av 5 möjliga