Regi: Hayao Miyazaki

Manus: Hayao Miyazaki

Medverkande: Yoji Matsuda, Yuriko Ishida, Yuko Tanaka mfl.

Produktionsbolag: Studio Ghibli/NTV/Nibariki mfl.

År: 1997

Längd: 134 min

Land: Japan

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0119698/

När den unge prins Ashitaka räddar sin hemby från en besatt skogsgud drar han i processen på sig en förbannelse. För att bryta den dödliga åkomman färdas han mot skogsgudens hemland för att ta reda på om det finns ett botemedel. Men Ashitaka dras snart in i ett krig mellan skogsvarelserna och ett en klan industrialister. På var sin sida står två starka kvinnor, prinsessan Mononoke som uppfostrats av skogens varggudar och lady Eboshi som med sin satsning på industrier vill skapa ett bättre liv för folket. Ashitaka inser att båda sidor har poänger med sitt handlande och hamnar i konflikt med båda sidor...

Kino, Lunds enda från SF oberoende biograf, gav en sen julklapp i år med en handfull visningar av Studio Ghiblis magnum opus Princess Mononoke. För ett fan av både Studio Ghibli i allmänt och Hayao Miyazaki i synnerhet är det alltid en speciell känsla att se en av dessa filmer på stor duk. Princess Mononoke var den sista av de större filmerna från studion jag hade kvar att se på bio och jag rekommenderar starkt att se Miyazakis konstverk på vita duken om ni får en chans. Ghiblis animationer och framförallt deras detaljrikedom gör att det är som att se filmen för första gången på nytt när man ser den i stort format och Princess Mononoke är inget undantag.

För den som sett några av Miyazakis tidigare filmer är tematiken bekant - den besjälade naturen vars balans hotas. Miyazaki håller sig dock på rätt sida predikandets gräns och presenterar som vanligt nyanserade porträtt som jag inte upplevt i några andra animerade filmer. Ondskan blir aldrig svartvit och aldrig har det varit tydligare än i den här filmen. Princess Mononoke är en storslagen film i alla aspekter. Miljöerna är fantastiska, karaktärsdesignen typisk för Miyazaki och musiken välavvägd till handlingen. Samtidigt har filmen de där små detaljerna som gör att den står ut.

Princess Mononoke är helt enkelt en av de bästa animerade filmerna genom tiderna. Den håller fortfarande lika hög klass nu som när jag såg den på en suddig VHS-kopia någon gång under sent 1990-tal och är ett måste för alla som gillar animerad film. Kort och gott en bra avslutning på 2011. Märk dock åldersgränsen! Det är inte något för de allra yngsta då blodet flyter ganska friskt emellanåt.

Betyg: 5 hisnande miljöskildringar av 5 möjliga

Domedagen (domeåret?) står inför dörren och det har blivit dags att summera 2011 och blicka framåt mot 2012. Året som har gått började det röra på sig för Skitfinkultur. Besökarantalet steg och ligger i dagsläget på mellan 400 - 550 unika besökare per månad. Inget att skriva hem om kan tyckas, men för en svensk kulturblogg är det inte så illa pinkat. Under årets två första månader publicerades inga inlägg. Anledningen, som jag nämnt innan, var personliga orsaker och helt enkelt den värsta perioden i mitt liv. Jag ska inte gå in närmre på det än så utan det räcker att säga att jag under dessa månader inte hade någon större lust att varken skriva, se film eller läsa. Trots att inga inlägg publicerades under dessa månader lyckades bloggen få 272 (januari) respektive 212 (februari) unika besökare. Det värmde och jag insåg att folk tydligen vill läsa det jag skriver. Det var i mångt om mycket därför som jag också började publicera nya inlägg i mars månad.

Nysatsningen gav omgående resultat. I maj hade jag en av mina bästa månader någonsin med 840 unika besökare. Noteringen hade mycket att göra tack vare min nyvunna förlagskontakt Apart som gav mig chansen att som en av de första recensenterna i landet recensera deras svenska utgåva av The Walking Dead. Jag är djupt tacksam till Apart för chansen och ser fram emot fler framtida samarbeten med dem! I och med att jag fick kontakt med ett förlag började även andra höra av sig. Jag känner att mitt filmintresse i viss mån kom i vägen för mina bokrecensioner, men jag vill poängtera att allt som skickats till mig har recenserats. Så kommer det också att förbli! Så om du är en författare, regissör, producent eller liknande, stor som liten, oavsett genre, så skicka ett exemplar till Skitfinkultur så får du/ni åtminstone en aning medieexponering!

Efter den väldigt fina majmånaden har bloggen inte kommit upp till samma höjder igen men stabiliserat sig på unika besökarantal kring 500 per månad. Talande för andra halvan av året var att bloggen drog allt mer åt filmrelaterade artiklar och recensioner. Jag tänker under 2012 försöka få en bättre balans på detta, även om merparten av mina inlägg troligen fortfarande kommer handla om film och tv. Förklaringen är enkel: För att få ut en kontinuerlig uppdatering är det väldigt enkelt att se en film, skriva ihop en recension och sen vara klar för dagen. Det är ett latmaskbeteende som jag försöker få bukt med.

Satsningen på Franchise Hell går vidare och kommer förhoppningsvis avslutas under året. Om/när detta projekt avslutas har jag två till på lager. Ett enormt stort som kommer löpa över flera år och ett mindre som kommer ta drygt två månader om allt går som det ska. Den som lever får se. Skitfinkultur kommer även byta bloggportal. Arbetet har inletts, men räkna med någon/några månader tills flytten är klar. Jag passar även nu på att önska gott nytt år. En ny recension kommer ikväll men nyårsafton tar jag ledigt! Synes 2012!