Författare: Kristian Lundberg

År: 2009

Sidor: 144

Förlag: Symposion

ISBN: 978-91-7139-855-0

Kristian Lundberg berättar om sin uppväxt med sin psykiskt sjuka mor, kampen för att kunna hitta tid och ekonomiskt andrum att skriva och framförallt sitt arbete på Yarden i Malmö. Yarden är en del av Malmö hamn som få som inte jobbar där har tillträde till där stora lastfartyg lastas med allsköns gods. Kristian jobbar framförallt med att lasta bilar tillsammans med de andra timanställda på Yarden - ett slitsamt arbete under hög press, både på kropp och själ.

Jag har haft Yarden liggande i min bokhög i någon månad nu men aldrig känt mig riktigt manad. Den har en "jobbig" längd - en bok man inte läser på en kafferast men ändå inte har som följeslagare under ett antal nätter. Idag blev det då äntligen dags och... jag är knockad. Lundberg skriver med en arbetarhjältes bitska ilska samtidigt som han blandar upp den hårdkokta skildringen av hamnlivet med vackra alluderingar till klassisk litteratur. Föga förvånande är det många nickar åt svensk arbetarlitteratur från tidigt 1900-tal, men här finns referenser och blinkningar åt alla från Proust till Robert Ludlum (!). Men Lundgrens kärlek till litteraturen blir aldrig pretentiös eller referensstaplande. Istället tillför den en fördjupande dimension till en väldigt rak historia. Imponerande.

Lundbergs språk är magnifikt. Det finns inget annat sätt att säga det. Smaka bara på den här observationen:

"Helvetet är också vi. Känns det inte bra att läsa det? Tryggt och provocerande på ett lugnt och säkert vis. En annan sak är att genomleva helvetet. Helvetet är inte bara en plats; det är också det avstånd som växer mellan oss. Att vända bort blicken. Att veta och ändå inte agera. Att veta och bara fördöma. Det är länge sedan nu; anfallen - ändå lever de i mig, djupa mörka skuggor som när som helst kan dra mig ner i djupet igen, månader, dagar. Jag vet inte. Det är just det. Helvetet saknar tid. All tid är nu och då."

Speciellt rörande är Lundbergs beskrivning av uppväxten med sin schizofrena mor. Det riktigt sliter i hjärtat i dessa passager, liksom det sliter i hela min kropp när jag läser om arbetsförhållandena i hamnen. Jag har själv haft en del arbeten där jag jobbat med kroppen som främsta instrument och känner igen mig själv så väl. Rädslan för att som timanställd inte få komma tillbaka, lättnaden när man får göra det - även om man för tillfället arbetar på ett ställe man inte trivs på. Ordet "arbetarhjälte" har gått ur mode. Själv sitter jag nu bakom ett skrivbord, lär ut litteraturhistoria och dylikt till gymnasieelever och mår riktigt gott. Det är lätt att romantisera ett fysiskt hårdare arbetsliv. Då kommer Lundbergs bok som ett slag på käften. Klasskampen lever och frodas - inte minst på Yarden.

Betyg: 5 böcker just DU ska läsa av 5 möjliga

Titel: Thinner

Svensk titel: Förbannelse

Författare: Stephen King (under pseudeonymen Richard Bachman)

År: 1984 (svensk utgåva 1986)

Sidor: 304

Förlag: NAL (svenskt förlag Bra Spänning)

ISBN: ?

Billy Halleck är inte bara lite stor eller välbyggd - han är helt enkelt fet. Halleck bär dessutom på en skuld som långsamt håller på att förtära honom. Tack vare svågerpolitik och ryggdunkningar lyckades han gå helt fri från att ha kört ihjäl en gammal gumma. När skenrättegången är över stöter Billy på en gammal man som drar ett finger längs hans kind och viskar ett enda ord: "magrare". Nästa morgon börjar Billy tappa i vikt...

Richard Bachman, kom tillbaka! Stephen King skrev under sin pseudonym några av de bästa böcker jag läst av skräckmästaren. Thinner är inte riktigt lika vass som exempelvis Rage (1977) men har ändå en ton av desperation som är medryckande och skrämmande på samma gång. Billy Halleck är en ganska alldaglig karaktär som sätts i en väldigt speciell situation. King har verkligen lyckats beskriva den mest oförargliga av protagonister som förändras till en väldigt kall, hård och cynisk varelse ju längre boken går.

Tematiken är tyvärr lika giltig idag som den var 1984 - kroppsidealets bojor. Vad King gör är att ställa det på sin spets. När är smal smalt nog? När omgivningen börjar se på Billy inte så mycket som han är en förebild med sin viktnedgång utan snarare ett hålögt monster är metamorfosen komplett - från ett tillstånd som det är socialt accepterat att klaga på (fetma) till ett dito som ingen ens vill se åt (sjuklig smalhet).

Dessvärre har historien om förbannelsen i sig en ganska fadd bismak då det är "farliga" romer som står för den onda magin. Å ena sidan beskriver King aspekter av romsk kultur som jag blev intresserad av och som vid en vidare undersökning visade stämma, men å andra sidan är bokens romer extremt otrevliga mot icke-romer. Jag pratar alltså inte bara om misstänksamhet utan öppen fientlighet. Det går inte riktigt ihop.

Thinner är dock ändå, speciellt med tanke på huvudkaraktären, en spännande historia som också ställer frågor om vad som är accepterat kroppsligt utseende - ett tema som King tack och lov inte skriver på våra näsor.

Betyg: 4- pulserande pajer av 5 möjliga

Originaltitel: The Walking Dead: Safety Behind Bars

Författare: Robert Kirkman

Tecknare: Charlie Adlard/Cliff Rathburn

År: 2005 (svensk utgåva 2012)

Sidor: 144

Förlag: Image Comics (svenskt förlag Apart Förlag AB)

ISBN: 978-91-979592-2-3

Rick och de andra hittar ett tillsynes övergivet fängelse - det perfekta stället för att hålla ut mot zombiehorderna! Saker och ting kompliceras när det visar sig att en grupp fångar har överlevt apokalypsen, men frågan är vem de överlevande bör akta sig för - de intagna eller splittringar inom den egna gruppen?

Orvar Säfström skriver i förordet till den här volymen av Robert Kirkmans zombiesaga att "kultur är allt det där vi inte behöver för att överleva som biologiska varelser, men som är fullständigt oumbärligt för att vi ska stå ut som människor." Det är ett fantastiskt citat och en definition jag tänker sno. Trist va, Orvar? Säfströms citat beskriver också sättet som The Walking Dead utvecklas. Avsaknad av kultur och enbart fokus på överlevnad börjar få långtgående konsekvenser för gruppens mänsklighet. Det är det här som också skiljer tv-adaptionen från serieförlagan.

För några veckor sedan klagade jag i ett inlägg på hur tv-adaptionen blivit en såpopera med evig debatt men inget driv. Det blir bara tydligare när jag läser serien. Både film och serier är visuella medier, men med väldigt olika förutsättningar. Därför är det imponerande att serieförlagan slår tv-versionen på fingrarna när det gäller subtil karaktärsutveckling och subtext - något som brukar vara filmmediets paradgrenar. Charlie Adlards teckningar, bättre än i volym 2, förmedlar känslor på ett fantastiskt vis. Tillsammans med Kirkmans dialog skapas ett spännande och smittande driv som aldrig tappar i tempo.

Temat med att en psykisk fångenskap utspelas i ett fysiskt fängelse är smart men går aldrig till överdrift. Det handlar fortfarande om karaktärer som i viss mån är främlingar för varandra och som bakom fängelsets murar för första gången kan lära känna varandra på riktigt. Den väldigt obehagliga undertonen av ständigt hot om fysiskt våld, från zombies eller inom den egna gruppen, är den riktiga styrkan i volym 3. Det är ett mästarprov i psykologisk skräck och bör läsas av alla. 

Betyg: 5 ja, jag inser att mina betyg till TWD börjar bli förutsägbara, men jag tänker inte ljuga av 5 möjliga

Författare: Torbjörn Flygt

År: 2004

Sidor: 312

Förlag: Norstedts Förlag

ISBN: 91-1-301341-6

Åklagare Claes Backe har precis flyttat till ett villaområde tillsammans med sin familj när kvarteret börjar plågas av bilinbrott. Backe har däremot mer allvarliga saker att tänka på. Ett uppmärksammat rättsfall tar all hans tid och pressen på jobbet börjar gå ut över familjelivet. Som om inte det vore nog startar grannarna upp en grannsamverkansorganisation som verkar lite för nitiska i sin vilja att göra sitt område säkert.

Sedan jag läste den utmärkta Underdog (2001) visste jag att jag skulle återvända till Torbjörn Flygts böcker förr eller senare. Få samhällsporträtt har gripit tag i mig som nämnda bok och jag hoppades på något liknande i Verkan. Tyvärr blev jag mest uttråkad. Jag tror jag förstår vad Flygt vill beskriva med sina till synes vardagliga trivialiteter som samlas till ett ok över Claes Backes rygg. Kollapsen av en rättsstat, när lagar och förordningar inte längre kan skydda. Saken blir istället den att jag innerligen avskyr karaktären Claes Backe. Han framstår som den gnälligaste, mest kompromisslöse, surgubben jag läst om på ett gott tag.

Resultatet blir att Verkan mest blir en rad händelser som aldrig leder någonstans. Backes utveckling mot slutets vändning förefaller ganska ologisk och mynnar ut i ett "jaha, blir det inte mer?". Språkligt håller Flygt däremot stilen och det är bokens räddande faktor som också fick mig att läsa ut den. Snygga språkvändningar och miljöbeskrivningar är jag inte alltför bortskämd med från svenska författare. En bra bok tycker jag dock inte att det är.

Betyg: 2- pubertalt förbannade åklagare av 5 möjliga

Författare: Aimee Bender

År: 2010

Sidor: 324

Förlag: Windmill

ISBN: 978-00-9953-8264

När Rose Edelstein fyller nio upptäcker hon att hon har en magisk förmåga - hon kan avgöra människors känslotillstånd genom att äta den mat de lagar. Plötsligt får Rose reda på allt om sin familjs känslor, även sådant hon inte velat veta.

En sak är säker: Aimee Bender kan skriva! Det är sällan jag blir helt såld på språket i en bok (mycket på grund av att jag alltid fokuserar mest på storyn) men jag knockades av Benders språkvändningar och metaforer. Samtidigt är Benders engelska inte en svår engelska och jag skulle definitivt sätta den här boken i händerna på litteraturintresserade tonåringar som intresserar sig för litteratur på språket i fråga.

En annan sak Bender behärskar till fullo är karaktärsporträtt. Protagonisten Rose är en fascinerande karaktär, även om vi främst får följa hur hennes världsbild formas av hennes mystiska talang, inte av henne själv. Det är en genomgående röd tråd i boken - Rose accepterande av vad hon kan göra och hur hon kan använda det till sin fördel. De övriga karaktärerna är även de försiktigt utmejslade, från Rose märklige bror Joseph till hennes hemligt sorgsna mor. Det är genom hela boken ett intressant persongalleri vi får följa.

Anledningen till att jag inte är alldeles utom mig efter Benders bok är dock att den inte leder någonstans. Det är en trevlig resa, vackert språk, intressanta karaktärer men saknar central konflikt. Här finns ansatser till en sådan flera gånger men Benders bok puttrar lite småtrevligt på mot slutet utan att något egentligen händer. Här finns gott om själ men lite påtaglig substans. Om ordvitsen mig tillåts är det till syvende och sist en god men flyktig smak.

Betyg: 3 ledsna citronkakor av 5 möjliga

Jag älskar zombiehistorier. Så var den saken ur världen. Zombieapokalypser är en ypperlig backdrop för att utforska såväl etiska dilemman som samhällsuppbyggnad. Jag använde själv en zombieapokalyps som bakgrund till en kurs jag höll i organisation och ledarskap. I min variant fick klassen ikläda sig rollerna som den nya samhällseliten i ett barrikaderat Lund/Malmö-område och lösa olika ledarskapsdilemman som kanske inte alls hade så enkla lösningar längre när hela världen rasat ihop. Zombies fick vara "det yttre hotet" som hindrade eller försvårade för kursdeltagarnas karaktärer att ta sig utanför sitt närområde. På det hela taget funkade det ganska okej. Huvudsyftet gick hem i alla fall - att från en tabula rasa-lik värld med ett direkt hot utforma och leda ett samhälle. Resultatet som båda grupperna kom fram till? Diktatur i övergång till demokrati.

Andra säsongen av The Walking Dead avslutades förra veckan och utöver de två sista avsnitten har det varit en riktigt seg historia. Den stora skillnaden mellan serieförlagan och tv-serien är tempo och porträttet av just ledarskap i allmänhet och Ricks sådant i synnerhet. Istället för att som i serien bli en moraliskt ambivalent karaktär som hela tiden balanserar mellan den starkes rätt och gruppens röst blir han i tv-adaptionen en väldigt svag kliché till ledare. Tyvärr drar detta ner hela serien på en nivå som jag hoppas att man kommer rätta till i nästa omgång. Under andra säsongen har vi fått se fantastiska storylines som "jakten på preventivmedel" eller "jakten på den försvunna karaktären i skogen". Jag kom på mig själv med att tänka att jag inte tittar på The Walking Dead för att den är bra utan för att den skulle kunna vara helt fantastiskt bra. Sättet att göra det på är att skita ner Rick ordentligt. Nu!

Tillbaka till mina adepter. Deras val av en diktatur i övergång till folkstyre är fullkomligt logisk. Utan fungerande samhällsfunktioner faller det demokratiska systemet sönder och samman om allt ska vara en majoritetsomröstning. Samtidigt verkade alla vara samstämmiga i det faktum att demokrati var något att kämpa för och sträva mot. Det är det här jag också ser i serieförlagan till The Walking Dead - logisk utveckling. Först säkerhet och stabilitet (att inte bli uppkäkad av zombies) sen demokrati.

Eller som en elev utbrast efter några genomgångar och dilemman: "Det här funkar ju för fan inte! Ska vi debattera färgen på flaggan när någon försöker äta upp oss?". Översatt till The Walking Dead: "Y u become soap opera?!"

Författare: Daniel Goldberg & Linus Larsson

År: 2011

Sidor: 297

Förlag: Norstedts

ISBN: 978-91-1-303964-0

Daniel Goldberg och Linus Larsson gör en djupdykning i den svenska hackerkulturen och försöker först och främst besvara frågan vad det är som driver dessa människor. Vidare utforskar Goldberg och Larsson de ideologiska drivkrafterna bakom intresset - att information och teknik ska vara fri att använda som man vill.

När jag växte upp var ordet "hacker" synonymt med "hjälte" för mig. Det har en enkel förklaring i filmen WarGames (1983). I WarGames framstår Matthew Brodericks hjälte som den som (visserligen av misstag, men ändå) sätter fingret på det totalt galna förfarandet och användandet av tekniken i rent destruktiva syften. I grund och botten var det en tonåring som skolade militären, och jag älskade det. Goldberg och Larssons bok ger mig samma sköna känsla - att hur mycket vissa "legitima" verksamheter vill gömma undan känslig information finns det alltid folk som kan få fram den.

Min bild av hackerkulturen har med åren blivit något mer diversifierad än att se alla medlemmar av den som hjältar. Goldberg och Larsson visar också mycket riktigt på hur ideologiska ställningstagande och spänningssökande blandas med rent destruktiva element. Språkligt är det enkelt att följa med i resonemangen och det blir aldrig för tekniskt. Och innan någon frågar - nej, jag är definitivt ingen hacker. Den banan slutade lika fort som den började med en felkonstruerad black box någon gång under det glada 90-talet.

Det mest intressanta elementet i boken är samspelet mellan hackers och myndigheter. Intervjupersonerna har många intressanta historier att berätta och framförallt med mötet med etablissemanget. Här blandas personer på officiella positioner med djupt tekniskt kunnande med rena klåpare. Det mest skrämmande är hur mycket känslig information det finns att få tag i bara man vet hur. Nu snackar jag inte om att tömma någons bankkonto utan uppgifter i regeringsnivå och industrispionage.

Svenska hackare är en väldigt intressant och välresearchad bok som jag hade svårt att lägga ner. Det enda jag har att anmärka på är formen. Kapitlen känns onödigt långa och läsningen skulle både bli mer behaglig och än mer beroendeframkallande om redigeringen suttit lite tajtare. Det är dock en bok jag varmt rekommenderar till alla som ens är lite intresserade av modern teknik.

Betyg: 4 Guy Fawkes-masker av 5 möjliga

Svensk titel: Majsens barn - och andra noveller (tidigare utgiven under titeln Dödsbädden)

Författare: Stephen King

År: 1978 (första svenska utgåva 1985)

Sidor: 221

Förlag: Doubleday (svenskt förlag B. Wahlströms Pocket)

ISBN: 91-32-43365-4

Okej, häng med nu för det här är förvirrande. Det här är en novellsamling av Stephen King, så långt är allt klart. I USA gavs den först ut under titeln Night Shift (1978). Boken delades i två delar vid en nytryckning några år senare. I Sverige kom däremot hela rasket ut under titeln Dödsbädden (1985). Vid en svensk nytryckning delades dock boken så som det amerikanska originalet gjordes. Nu har det förhoppningsvis blivit lite klarare.

I mitt projekt att läsa allt vad Stephen King har skrivit (ett av många projekt) fick jag jackpot förra veckan när jag hittade fem mer eller mindre obskyra Stephen King-böcker för sammanlagt 80 kronor på Erikshjälpen. Det mest intressanta med just den här samlingen (hädanefter kallad för Night Shift II) är att alla noveller i den har filmatiserats under årens lopp. Vissa har blivit större produktioner, såsom The Lawnmower Man (1992), blev mångmiljonprojekt medan andra åtminstone har filmats för nollbudget. Viktigt att poängtera är att The Lawnmower Man är så olik sitt källmaterial att King stämde filmmakarna för att få sitt namn borttaget från filmen. Hur som helst ger Night Shift en unik inblick i Kings tidiga författarskap. Dessa är bland hans tidigaste noveller som publicerades i allt från Hustler till Cosmopolitan. Varför jag började med del två? Tja, jag ville läsa titelnovellen.

Night Shift II innehåller en brokig skara noveller med allt från typiska Kingmotiv (Children Of The Corn, One For The Road), med ondskefulla barn och vampyrer som inte glittrar, till mer surrealistiska, Kafka-liknande, idénoveller (Quitters, Inc., The Lawnmower Man). Det mesta är ärligt talat sådär. Children Of The Corn (jag vägrar använda den svenska titeln mer än nödvändigt) och One For The Road är som sagt ganska typiska för King och just titelnovellen är riktigt bra. One For The Road är intressant, men något långdragen. För den King-intresserade kan den ses som en epilog till Salem's Lot (1975). Min favorit i samlingen, speciellt för mig som rökare, är Quitters, Inc. - en riktigt ångestladdad historia om ett företag som specialiserar sig på att motivera folk till att sluta röka. En behandling räcker...

Så långt om vad som är bra. Resterande noveller känns verkligen bara som det brödskrivande King sysslade med innan han slog igenom. Vissa historier, så som The Last Rung On The Ladder och The Ledge, har bra idéer men skulle behövt både en andra och en tredje bearbetning för att fungera fullt ut. Andra noveller, i synnerhet I Know What You Need, är riktiga sömnpiller.

Sammanfattningsvis är det här en extremt ojämn samling som är mest intressant för King-fans. Jag vet inte om det finns en samling med Kings bästa noveller, men om det finns är det nog bättre att skaffa den istället. Själv hoppas jag på en jämnare del 1.

Betyg: 2+ om någon skickar mig till Quitters, Inc. ska jag träna en kamphund för att attackera just denna någon av 5 möjliga