Regi: Steve James

Manus: Steve James (baserat på Roger Eberts självbiografi med samma namn)

Medverkande: Roger Ebert, Chaz Ebert, Gene Siskel mfl.

Produktionsbolag: CNN Films/Film Rites/Kartemquin Films

År: 2014

Längd: 120 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2382298/

För ungefär ett och ett halvt år sedan gick Roger Ebert ur tiden. Ebert är troligen den man som betytt mest för populär filmkritik under senare halvan av 1900-talet och var den perfekta bryggan mellan folklig smak och mer akademiskt kritiserande. Dokumentärfilmaren Steve James berättar historien om och med Ebert från den typiska arbetarklassuppväxten i efterkrigstidens Chicago och resan han gjorde för att bli filmvärldens absolut tyngste tyckare.

Life Itself har så gott som redan Oscarn för bästa dokumentär nästa år. Detta säger jag utan att ha sett någon annan av de mer omtalade dokumentärerna som kommit i år. Ebert var i den något märkliga positionen att vara en man som umgicks med dem han kritiserade, hade många vänner i Hollywood och kommer säkert hyllas på något sätt under galan utöver Oscarn som jag tror den här dokumentären får. Tack och lov är det inte bara ett uttryck för att hedra en god vän utan också för att Life Itself är en mycket bra dokumentär.

Steve James följer Ebert under hans sista svåra tid i livet samtidigt som han låter delar av Eberts självbiografi läsas upp och illustreras av arkivmaterial. Jag var rädd för att det skulle bli en ganska torr (eller ännu värre överdrivet sentimental) skildring av en viktig figur i filmvärlden, men Ebert visar sig ha levt ett liv som det, ironiskt nog, skulle passa att göra spelfilm av. Från sitt genombrott som extremt arbetsför och lojal filmkritiker på Chicago Sun till hans problem med alkohol och sjukdom i cancer målar James ett fascinerande porträtt. De två delarna som är absolut bäst är de som beskriver förhållandet han hade till parhästen Gene Siskel och de som visar Ebert under sin sjukhusvistelse där mycket av intervjumaterialet är filmat.

Den kemi som Roger Ebert och Gene Siskel hade tillsammans skulle göra dem till de två mest älskade, respekterade och fruktade filmkritikerna i USA:s historia. Det som fängslar mig är att deras förhållande till varandra inte bara var spel för gallerierna. De hade långa perioder då de verkligen avskydde varandra både personligen och åsiktsmässigt, men båda insåg också att de gjorde varandra bättre om de arbetade tillsammans. I denna hatkärlek föddes recensionsmagi.

Scenerna från sjuksängen är lika sorgliga som de är berörande. Ebert, en man som under decennier framförallt levt av sin talarförmåga, tappade just förmågan att uttrycka sig muntligt efter sin kamp med cancern. Samtidigt är Ebert inte modfälld utan verkar genom merparten av scenerna vara glad och nyfiken på vad som komma skall. Denna smått morbida fascination för sin egen kropps förfall är både humoristisk och tragisk. Arbetsmoralen var det heller inget fel på, utan Ebert arbetade in i det sista via sin blogg och kommunicerade även via talsyntes likt Stephen Hawking.

Life Itself är en biografisk dokumentär så som biografiska dokumentärer ska göras. Det var ganska ofta som jag inte höll med Ebert i hans recensioner (i synnerhet hans åsikt om David Lynch), men ingen kan förneka den betydelse han haft inom filmvärlden i stort och sättet att se på film i synnerhet. Ebert själv sa det bättre än vad jag kan:

"Film criticism is important because films are important. If films are not important, the criticism wouldn't matter so much. Films are important because they are the art form of the 20th century. They are the most serious of the mass arts, because even theatre is not a mass art. They affect the way people think and feel and behave and they can be both a good influence on society and a negative influence. To the degree that they glorify mindlessness and short attention spans, I think they're bad; to the degree that they encourage empathy with people not like ourselves and encourage us to think about life and issues, they can be good. They can also of course simply be purely entertaining, and there's nothing wrong with that."

Betyg: 5 tummar upp av 5 möjliga