Alla inlägg den 15 oktober 2012
Bilden av hur en sexårig Michael Myers står med en stor kökskniv utanför familjens hus och är helt okontaktbar är ett av de filmögonblick som påverkade mig mest under min uppväxt. Inte för att jag grävde runt i kökslådorna efter något vasst utan snarare var det en livslång fascination för kriminalpsykologi som föddes den kvällen. Vad får människor att göra vad de gör och hur stoppar man dem från att begå sina handlingar? Första filmen i Halloween-franchisen är sedan dess alltid en film jag återkommer till, trots att jag troligen kan citera hela dialogen i sömnen. Det finns fortfarande, efter mer än 30 år, något fräscht över John Carpenters lågbudgetrulle. Kanske är det för att den populariserade en hel del av slasherklyschorna och uppfann några? Kanske är det för att Jamie Lee Curtis är den klart bästa protagonisten i en slasherserie? Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men något drar mig tillbaka till Haddonfield varje oktober.
Grundstoryn är den att Michael Myers, sex år gammal, mördar sin syster på Halloween. Han skickas till en rättspsykiatrisk klinik där han spenderar 15 år innan han rymmer. Dr. Samuel Loomis, Michaels terapeut, har försökt nå Myers och när han misslyckats låsa in honom för gott. Loomis blir också den som tar upp jakten på Myers när han återvänder till Haddonfield för att avsluta vad han påbörjade 15 år tidigare. Myers blir med tiden något annat än en "vanlig" mördare. I manusen till de senare filmerna kallas han ibland för "The Shape" - en varelse av renaste ondska som inte kan dö. Dessa filmer ignorerades i och med Halloween H20: Twenty Years Later (1998) och Myers otroligt löjliga backstory ströks tack och lov.
Michael Myers är också franchisens svagaste kort. I de flesta av filmerna är han synnerligen tråkig som skurk. När karaktären funkar (när de ger honom lite mer kött på benen, no pun intended) funkar den riktigt bra, men det finns många filmer i serien där fokus helt läggs på protagonisterna. Jag tror det var Robert Englund som sa att för att vara en riktigt bra slasherskurk måste man få publiken att vilja se "dansen" mellan huvudrollsinnehaverskan och skurken - att sälja att det nästan handlar om beundran för sin fiende. I och med att Michael Myers, i likhet med Jason Vorhees, bär mask fungerar det väldigt dåligt för det mesta. Jag måste ändå säga att jag gillar en hel del av filmerna i aktuell franchise. Några är riktigt bra, några är slashers 1A men ytterst få är riktigt usla.
Det är oktober, se en Halloween-rulle. Nästa franchise... suck... Paranormal Activity.
Recenserande filmer i serien:
Halloween (1978) - 4+ stilbildande skräckikoner av 5 möjliga
Halloween II (1981) - 2 hala sjukhusgolv av 5 möjliga
Halloween III: Season Of The Witch (1982) - 3 more days to Halloween, Halloween, Halloween av 5 möjliga
Halloween IV: The Return Of Michael Myers (1988) - 3+ rednecks som... lyssnar på folk? va? av 5 möjliga
Halloween V: The Revenge Of Michael Myers (1989) - 2 cirkusmusik till klantiga poliser? Really? av 5 möjliga
Halloween VI: The Curse Of Michael Myers (1995) - 2+ lite för ivriga saxar i klipprummet av 5 möjliga
Halloween H20: Twenty Years Later - (1998) - 4- tantsnuskskrivande rappare av 5 möjliga
Halloween: Resurrection (2002) - 1 karaktär som är för dum för att överleva av 5 möjliga
Halloween (2007) - 3+ jag skiter i vad folk säger: det här är det bästa användandet av en Nazareth-låt i film ever av 5 möjliga
Halloween II (2009) - 3+ klassiska Roy Orbison-hits av 5 möjliga
Snittbetyg (plus och minus borträknade): 2,7
Klara franchises:
1. The Exorcist - 3,0 (fler plus än nummer 2)
2. The Texas Chainsaw Massacre - 3,0
3. Scream - 2,8
4. Halloween - 2,7
5. The Omen - 2,6
6. Friday The 13th - 2,3
7. Saw - 2,1
8. The Amityville Horror - 2,0
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | 5 |
6 | 7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 |
18 | 19 |
20 | 21 |
|||
22 |
23 | 24 | 25 |
26 | 27 |
28 |
|||
29 | 30 |
31 | |||||||
|