Regi: Dominique Othenin-Girard

Manus: Dominique Othenin-Girard/Michael Jacobs/Shem Bitterman

Medverkande: Donald Pleasence, Danielle Harris, Ellie Cornell mfl.

Produktionsbolag: Magnum Pictures Inc./The Return of Myers/Trancas International Films

År: 1989

Längd: 96 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0097474/

Ett år efter händelserna i förra filmen vårdas Jamie fortfarande på en barnklinik för traumat hon ådrog sig i mötet med sin morbror. Händelserna har gjort Jamie stum, men en långsam förbättring kan skönjas. Under dagarna som leder upp till Halloween börjar Jamie dock få hemska visioner om hur Michael Myers inte alls är död utan bara gömt sig och slickat såren sen förra året...

Halloween V filmades parallellt med Halloween IV (1988) och är ett lysande exempel på hur mycket regiarbetet för en film betyder. Dwight H. Littles regi till den sistnämnda kanske inte var något att skriva hem om, men han var åtminstone kompetent. Othenin-Girard har vi redan stiftat bekantskap med under Franchise Hell som en av medregissörerna till The Omen IV: The Awakening (1991). För att citera mig själv så gäller samma omdöme nu som då: "Othenin-Girards regi verkar gå i Ed Woods skola - så många tagningar som möjligt på så kort tid som möjligt." Donald Pleasence har gått från att vara en plågad och härjad man till att vara spritt språngande galen! Det är ett överspel som inte är av denna värld! Othenin-Girard har helt låtit karaktären gå överstyr både i regi och det samförfattade manuset. Idé till en dryckeslek är att ta en sup varje gång Pleasence överskrider sina befogenheter eller i princip misshandlar sina patienter psykiskt. Det överdramatiska skådespelet funkar för Danielle Harris. Hennes karaktär ska vara konstant livrädd och knappt veta var hon är. Imponerande för en barnskådespelare att kunna förmedla känslor så bra med bara mimik under stora delar av filmen.

Halloween V:s stora problem är dock att den inte vet vad den riktigt vill vara. Här finns några av franchisens bästa suspensscener samtidigt som man, helt ärligt, lagt till två Kling & Klang-poliser. Det ger ett minst sagt splittrat intryck. Hade jag kul? Jo, men kanske inte av rätt anledningar. Om du gillar slashers och b-film kan den dock vara värd en titt.

Betyg: 2 cirkusmusik till klantiga poliser? Really? av 5 möjliga