Regi: Steve Miner

Manus: Robert Zappia & Mark Greenberg

Medverkande: Jamie Lee Curtis, Josh Hartnett, Adam Arkin mfl.

Produktionsbolag: Dimension Films & Nightfall Productions

År: 1998

Längd: 86 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0120694/

Det har gått 20 år sedan natten Michael Myers kom hem till Haddonfield. Laurie Strode är förmodad död i en bilolycka, men har istället skapat sig en ny identitet som rektor för en privatskola i norra Kalifornien. Men Myers dog inte i branden som avslutade deras första strid. Istället har han spenderat de senaste 20 åren med att leta efter Laurie - och nu har han hittat henne.

I ett försök att ställa tillbaka klockan bestämde sig manusförfattarna Zappia och Greenberg för att ignorera del 4 - 6 i franchisen. Det visade sig vara ett bra val. H20 är den klart bästa filmen i serien tillsammans med originalet. Mycket är Jamie Lee Curtis förtjänst. Hon återvänder till karaktären som gjorde henne känd och utvecklar den vidare. Laurie är inte en av de där överlevande tjejerna från en slasher som fortsätter med sitt liv som inget hänt. Istället plågas hon fortfarande, 20 år efter händelserna, av mardrömmar och traumat har lett henne till alkoholism. Det är uppfriskande att se en karaktär i en skräckuppföljare som inte agerar som deras livs värsta händelse inte var värre än att slå smalbenet i bordet.

Curtis är inte den enda bra skådespelerskan i ensemblen. Vi har bland andra Curtis mor Janet Leigh i en liten biroll (vi får till och med en nick till Psycho ,1960) och en ung Michelle Williams. Vidare har vi en ung Jason Gordon-Levitt i en biroll liksom Adam Arkin! En minst sagt imponerande samling skådisar för en skräckuppföljare. Allt det här hade dock varit förgäves om man inte hade haft ett bra manus utöver karaktärsutvecklingen för Laurie. Zappia och Greenberg drar paralleller till Frankenstein (1818) och beslutet att möta "sitt eget monster" och ta kontroll över sitt liv igen. Faktum är att de lyckas överraskande bra, vilket inte minst visas i slutstriden mellan Laurie och Michael.

Vad jag har att invända mot H20 är i viss mån Steve Miners regi och filmens längd. Den hade gärna kunnat få vara en kvart längre för att ta tillvara på den goda uppbyggnaden. Samtidigt skulle jag vilja att Miner hade skippat det där seminariet om hur man gör "coola musikvideos". Ibland blir det lite för "coolt" för sitt eget bästa (fladdrande gardiner i regnet? Snälla...) och det fråntar filmens annars ganska råa och sköna färgsättning och kameraarbete. Och varför castade man LL Cool J? Alla rappare blir inte bra skådespelare...

H20 är dock en klar förbättring mot alla andra uppföljare i serien. Man borde stannat här. Det gjorde man tyvärr inte...

Betyg: 4- tantsnuskskrivande rappare av 5 möjliga