Regi: Michael Hoffman

Manus: Ethan & Joel Coen

Skådespelare: Colin Firth, Cameron Diaz, Alan Rickman mfl.

Produktionsbolag: Crime Scene Pictures & Michael Lobell Productions

År: 2012

Längd: 89 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0404978/

Konstkuratorn Harry Deane hatar verkligen sin chef, den vedervärdige mediemogulen Lionel Shahbandar. Som hämnd för ett arbetsliv fullt av skit bestämmer sig Deane för att lura chefen att köpa en Monetförfalskning för tolv miljarder pund. Planen inbegriper en amerikansk kvinnlig rodeostjärna, en pensionerad major och dessvärre ett lejon.

Bröderna Coen är märkliga filmskapare. Ibland slår de till med fantastiska filmer, exempelvis The Big Lebowski (1998) och No Country For Old Men (2007), men varvar lika ofta med sömnpiller. De senaste tio åren har, med undantag för den sistnämnda, inte varit Coens bästa. Det är därför extra kul att Gambit är riktigt jävla bra. Bröderna Coen har skrivit ett fruktansvärt roligt manus som ständigt överraskar och roar. Manuset är av klassisk "heistfilmstyp" som påminner om 60- och 70-talens förvecklingskomedier. Jag har verkligen saknat den här typen av filmer och Coen levererar en film som förtjänar bli en modern komediklassiker.

Filmen bärs upp av en mycket välspelande ensemble med Colin Firth i huvudrollen, en Cameron Diaz som aldrig varit bättre och en underbar Alan Rickman i en skurkroll - rollerna han byggt sin karriär på. Michael Hoffman sitter i regissörsstolen och har jobbat fram en komisk tajming som fick mig att gapskratta flertalet gånger. Humorn bygger både på klassiska dialogskämt med mycket brittisk touch och off-beat-skämt med... tja, kroppsfunktioner. Blandningen blir väldigt bra och säregen.

Jag kan inte nog rekommendera Gambit. Det är en smärre skandal att den här filmen inte har svensk biopremiär förrän i maj när den går att beställa på dvd från England. Filmen har fått genomgående usla recensioner, men lyssna inte på belackarna - om du gillar brittisk humor med en air av 60-tal är det här en högtidsstund!

Betyg: 5 blev världens kritiker kollektivt idioter över en natt? av 5 möjliga

 

Tråkigt nog finns inte de nominerade kortdokumentärerna att få tag i. Det verkar som det enda sättet att se dessa för tillfället är på biografvisningar i USA. Däremot går alla animerade kortfilmer att hitta streaming online och live action-kortfilmerna går att införskaffa via Itunes. Tyvärr är bristen på kortdokumentärer inte något nytt för i år. Det är mer regel än undantag att dessa inte går att skaffa innan galan gått av stapeln. Varför det är så har jag inget bra svar på. Uppenbarligen går det att distribuera de andra kortfilmerna antingen via betaltjänster (Itunes) eller att filmmakarna själva lägger upp sina verk i en stream. Nåja, här är i alla fall de nominerade i två av de tre kortfilmsklasserna.

Best Animated Short

 

 

 

Titel: Fresh Guacamole

Regi: PES

Manus: PES

Medverkande: PES

Produktionsbolag: PES Productions

År: 2012

Längd: 2 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 7

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2309977/

En man gör guacamole av handgranater och vardagsobjekt. Ja...

Okej, vad fan var det här? PES, eller Adam Pesapane som han egentligen heter, har gjort ett antal liknande stop motion-kortfilmer, men jag förstår ärligt talat inte poängen. En kortfilm som inte säger något är ingen nyhet - det brukar vara ganska vanligt faktiskt - men hur charmigt det än är med stop motion är det här inte bra. Tekniskt kompetent men totalt meningslös.

Betyg: 1 ätbar handgranat av 5 möjliga

 

 

Titel: Adam & Dog

Regi: Minkyu Lee

Manus: Minkyu Lee

Medverkande: -

Produktionsbolag: -

År: 2011

Längd: 15 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 7

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2162565/

Genesis återberättad genom en hunds ögon när han träffar på Adam, den förste människan, och blir hans följeslagare innan Eva kommer in i bilden.

Otroligt vackert färglagd och med fin animation är det här en mycket bra kortfilm om förhållandet mellan hund och människa. Intressant nog nämns aldrig Gud och inga av de typiska scenerna (ormen, Kunskapens träd, skapandet av Eva etc.) skildras. Istället är den enda kopplingen till Genesis Edens lustgård och Adam & Eva före och efter de blir utkastade i ödemarken. Mycket bra och fin slutkläm. Påminner till viss del om något som Miyazaki hade kunnat göra.

Betyg: 4 skapelsemyter av 5 möjliga

 

 

Titel: Head Over Heels

Regi: Timothy Reckart

Manus: Timothy Reckart

Medverkande: Nigel Anthony & Rayyah McCaul

Produktionsbolag: National Film and Television School (NFTS)

År: 2012

Längd: 11 min

Land: Storbritannien

Svensk åldersgräns: Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2162565/

Ett gammalt par lever i två skilda gravitationszoner - i samma hus. Att försöka hålla igång ett fungerande förhållande när ens partner är upp och ner från ens eget perspektiv är inte det lättaste.

Jag gillar verkligen hur Timothy Reckart har tagit det gamla talesättet att vara "head over heels" för någon och visualiserat det i den här filmen. Framförallt lyckas Head Over Heels berätta en rörande historia på sina elva minuter. Det slog mig just att det inte varit någon dialog överhuvudtaget i årets animerade kortfilmer. Det är riktigt häftigt att se. Filmerna får stå för sig själv med enbart bildspråk och musik som för deras talan.

Betyg: 3+ gravity is a bitch! av 5 möjliga

 

 

Titel: Paperman

Regi: John Kahrs

Manus: Clio Chiang & Kendelle Hoyer

Medverkande: John Cars, Jeff Turley & Kari Wahlgren

Produktionsbolag: Walt Disney Animation Studios

År: 2012

Längd: 7 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2388725/

En man och en kvinna träffas som hastigast på en tågstation när en blankett mannen håller i blåser iväg och träffar kvinnan i ansiktet. Helt betagen av henne åker mannen till sitt kontor där han får syn på kvinnan i ett höghus över gatan. Men hur ska han ta kontakt med henne?

Det här kan vara en av de finaste kärlekshistorier i miniatyr som jag sett. Det är fullkomlig Disney-magi när den är som allra bäst med superb animation, musik i toppklass och en äkta glädje för berättande. Jag hoppas verkligen att den här filmen vinner. Den smälte mitt hjärta och fick mina ögon att börja läcka. För alla med en gnutta romantik i kroppen.

Betyg: 5 recensenter som drar efter andan av 5 möjliga

 

 

Titel: Maggie Simpson in "The Longest Daycare"

Regi: David Silverman

Manus: Matt Groening, James L. Brooks, Al Jean mfl.

Medverkande: -

Produktionsbolag: Gracie Films

År: 2012

Längd: 5 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2175842/

Maggie lämnas på Ayn Rand-dagiset för dagen. Bedömd att vara av "genomsnittlig intelligens" sätts hon, i sann nyliberal anda, i ett rum tillsammans med andra, inte "speciella", barn. Men en tråkig dag blir en kamp för en att rädda en fjärilslarv från att krossas under Maggies rivals klubba.

Jag tror ärligt talat inte någon i västvärlden inte känner till The Simpsons (1989 - för evigt) och seriens karaktärer. Den här kortfilmen gjordes som en förfilm att visa innan Ice Age: Continental Drift (2012) och är en söt liten historia. Jag gillar verkligen kritiken mot Ayn Rand och dennas filosofi som förekommit ett flertal gånger i serien. Jag skulle vilja ha mer av just den kritiken och mindre av "fjärilshistorien". Det är klart, filmen gjordes för att tilltala en yngre publik så jag tar vad jag får. Lite för kort (även för en kortfilm) och lite för splittrad i den korta historien som berättas.

Betyg: 3+ utdömande system av 5 möjliga

 

 

Best Live Action Short

 

 

Titel: Asad

Regi: Bryan Buckley

Manus: Bryan Buckley

Medverkande: Najah Abdi Abdullahi, Hussein Abdi Mohamed, Maymum Abdi Mohamed mfl.

Produktionsbolag: Hungry Man

År: 2012

Längd: 18 min

Land: Sydafrika/USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2136747/

Asad bor i en liten fiskeby vid den somaliska kusten. Förhålladena i byn är svåra, inte minst eftersom rebellsoldaterna stjäl all byns mat. En dag blir hans vän och mentor dock skadad av soldaterna och det är upp till Asad att fånga fisk för att hans familj ska ha något att äta. Det är bara det att Asad aldrig fångat en fisk förr.

Det är beundransvärt att Sydafrika och USA (främst den förra) gått in med finansiering för att göra en film som enbart har somaliska flyktingar i rollerna. Filmen är tänkt att visa på att även om Somalia är ett splittrat land så har befolkningen inte förlorat hoppet. Rent filmiskt är det okej, även om det inte var något som verkligen grep mig. Det är till syvende och sist omständigheterna runt filmen och inte filmen i sig som är det mest intressanta.

Betyg: 3- kattfiskar av 5 möjliga

 

 

Titel: Buzkashi Boys

Regi: Sam French

Manus: Sam French & Martin Desmond Roe

Medverkande: Jawan Mard Homayoun, Fawad Mohammadi, Jawanmard Paiz mfl.

Produktionsbolag: Dirty Robber

År: 2012

Längd: 28 min

Land: Afghanistan/USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2133304/

Trots sina olika bakgrunder är Rafi och Ahmad goda vänner. Rafi spenderar merparten av sina dagar som smedslärling hos sin far medan Ahmad tigger på gatorna. Ahmad har dock en stor passion i livet - Buzkashi, Afghanistans nationalsport. Nu måste han skaffa en häst för att kunna börja träna.

Den här filmen har blivit rejält hypad av diverse medieoutlets, men utöver att det är en solskenshistoria att filmen blev gjord överhuvudtaget (det här är en av de första mer uppmärksammade filmerna från Afghanistan efter talibanernas fall) är det här nästan plågsamt ointressant. Historien finns där men känns mest som ett återskapande av dussintalet andra "coming-of-age-rullar" eller för den sakens skull att man inte behöver acceptera sitt öde. Jag hade väntat mig mer faktiskt.

Betyg: 2 döda getter i släptåg av 5 möjliga

Titel: Curfew

Regi: Shawn Christensen

Manus: Shawn Christensen

Medverkande: Fatima Ptacek, Shawn Christensen, Kim Allen mfl.

Produktionsbolag: Fuzzy Logic Pictures

År: 2012

Längd: 19 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2088735/

Richie är precis på väg att ta livet av sig när hans syster ringer honom desperat efter en barnvakt i några timmar. De båda har inte pratat på ett bra tag och det visar sig att hans systerdotter blir ett sätt att läka såren för Richie.

Bra skådespelare, bra soundtrack, bra film. Jag gillade den här rullen, även om den förenklar de psykologiska processerna bakom djup depression väldigt mycket. Framförallt har Curfew ett enkelt och ärligt narrativ och lyckas berätta sin historia på ett väldigt fint sätt.

Betyg: 4- röda badkar av 5 möjliga

Titel: Dood van een Schaduw (Death Of A Shadow)

Regi: Tom Van Avermaet

Manus: Tom Van Avermaet

Medverkande: Matthias Schoenaerts, Laura Verlinden, Peter van den Eede mfl.

Produktionsbolag: Serendipity Films & Perspective Films

År: 2012

Längd: 20 min

Land: Belgien/Frankrike

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2312702/

En mystisk man tar emot Nathan i efterlivet då han dött under första världskriget. Han ger Nathan ett val: Du kan gå din död till mötes eller hjälpa mig att samla in döda människors skuggor. Om du samlar in 10 000 skuggor får du gå fri från döden. Nathan går med på förslaget men får lära sig att man ska vara försiktig med vad man önskar sig.

Mycket speciell, sällsam och gotisk kortfilm som jag verkligen gillade. Det här hade enkelt kunnat falla över i pretentiöst dravel, men Van Avermaet har verkligen lyckats hålla berättelsen på rätt sida linjen. Estetiken är fulländad och storyn fascinerande. Hade med fördel kunnat vara längre.

Betyg: 4+ skuggkabinett av 5 möjliga

Titel: Henry

Regi: Yan England

Manus: Yan England

Medverkande: Louise Laprade, Hubert Lemire, Gérard Poirier mfl.

Produktionsbolag: -

År: 2011

Längd: 21 min

Land: Kanada

Svensk åldersgräns: Btl.

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2004244/

Den gamle pianisten Henry jobbar på sitt nästa stycke när han blir drogad och bortförd av människor han inte känner. Förvirrad går han igenom de viktigaste händelserna i sitt liv, inte minst mötet med hustrun Maria.

Men det ska väl vara fan också. Det här är andra filmen som fått mig att lipa idag. Fantastiskt skådespel, musik i toppklass och ett manus som gör så ont att se. Det här är kortfilmsvarianten av Amour (2012) och den har ungefär samma effekt på mig. Klart bäst i klassen. Ta fram näsdukarna.

Betyg: 5 goda liv av 5 möjliga

 

 

Regi: Nikolaj Arcel

Manus: Nikolaj Arcel & Rasmus Heisterberg (baserat på Bodil Steensen-Leths roman Prinsesse af blodet)

Skådespelare: Alicia Vikander, Mads Mikkelsen, Mikkel Boe Følsgaard mfl.

Produktionsbolag: Zentropa Entertainments/DR TV/Trollhättan Film AB

År: 2012

Längd: 137 min

Land: Danmark/Sverige/Tjeckien

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1276419/

Prinsessan Caroline blir bortgift till den psykiskt labile kung Christian VII av Danmark. Livet vid hovet är långtråkigt för Caroline tills en ny hovläkare får anställning på slottet. Caroline och hovläkaren, Johann, inleder ett hemligt förhållande, men med Johanns radikala idéer och kungens sviktande hälsa är företaget fruktansvärt farligt för dem båda.

Jag brukar inte gilla kostymdramer av den enkla anledningen att det brukar vara mycket flärd och lite substans. Då och då kommer det dock filmer som ställer mina förutfattade meningar på skam. Det här är en sådan film. En Kongelig Affære visar återigen att Danmark är Skandinaviens ledande filmland. Med den fantastiska Kon-Tiki (2012) visar även Norge framfötterna. Intressant nog har båda filmerna delvis finansierats av svenska företag och bolag. Kan vi inte sno över lite duktiga regissörer hit för våra pengar?

Hur som helst är det här så snyggt att jag storknar. Detaljrikedomen och fotot är helt enkelt utsökta. Skådespelarna gör även dem mycket bra ifrån sig. Allt detta är dock ingredienser som vi hittar i vilket välgjort kostymdrama som helst. Det som utmärker En Kongelig Affære ifrån liknande filmer är ett mycket starkt manus. Framförallt är det inte svartvitt. Kungen är en extremt tragisk karaktär som pendlar mellan ilska, stunder av klarhet och barnslig entusiasm. Mikkel Boe Følsgaard gör en fantastisk rolltolkning i rollen. Även Mads Mikkelsen, en av Danmarks mest kända skådespelare, är på topp och Alicia Vikander är någon att hålla ögonen på i fortsättningen.

Jag kan inte nog prisa En Kongelig Affære. Mitt enda aber är att jag verkligen önskar att jag hade sett den på duk.

Betyg: 5 något ruttet i staten Danmark av 5 möjliga

 

Originaltitel: The Walking Dead: This Sorrowful Life

Författare: Robert Kirkman

Tecknare: Charlie Adlard/Cliff Rathburn

År: 2007 (svensk utgåva 2012)

Sidor: 144

Förlag: Image Comics (svenskt förlag Apart Förlag AB)

ISBN: 978-91-979592-7-8

Fast i den lilla staden Woodbury försöker Rick hitta ett sätt för honom och hans vänner att fly. Samtidigt planerar stadens ledare att använda en av fångarna, Michonne, som ”tävlande” i ett av stadens gladiatorspel. Det blir upptakten till en gruvlig hämnd där frågan återigen måste ställas – var i den moraliska gråskalan kan du vara en god människa och var i samma skala blir du en ond?

Host, hack, harkel. Som ni märkt har jag inte uppdaterat bloggen den här veckan. Anledningen heter influensa, så det är bara passande att jag i min första recension sedan i lördags ger mig på lite zombieaction. Även om min smitta inte gör mig sugen på människokött (än!) känns det lite märkligt att bläddra igenom den här delen av Kirkmans serie när termometern stiger.

Ann Heberlein står för förordet den här gången och presenterar flera intressanta tankar om begreppet ”hämnd” och dess plats i både fiktion och verklighet. Tankarna är intressanta just eftersom vi som människor mycket riktigt verkar ha något slags behov av åtminstone poetisk hämndrättvisa i vår underhållning.  Jag nickar igenkännande när jag läser förordet, men tappar ändå hakan när den långa, utdragna hämndscenen i Totalt jävla mörker kommer. Jag reagerar med ungefär samma instinkt som jag gjorde inför scener i förra albumet: ”Åh, fy fan!”.

Det är en viktig reaktion för den visar på att vad Kirkman lyckas med är att bygga upp karaktärer och situationer som inte trivialiserar våldet. Vem som helst kan skriva ihop en historia där den fiktiva hjärnsubstansen stänker på väggar och i tak, men för att något av detta ska väcka något annat än en eventuell äckelreaktion måste vi ha en bakgrundshistoria, motiv och/eller sympati med karaktärerna. Det är det Kirkman återigen lyckas med i den här volymen.

Det är just den ovanstående scenen som blir det mest bestående intrycket av den sjätte samlingsvolymen av Kirkmans blodiga epos. Det är inte det att resten på något vis är dåligt, men det är svårt att ladda om efter en sådan urladdning. De mer subtila konflikterna tappar lite sin skärpa och jag skulle nog behövt lägga albumet ifrån mig ett tag för att smälta intrycket. Det är fortfarande välskrivet och på de flesta håll vältecknat (även om jag inte riktigt är vän med von oben-perspektivet i vissa rutor som gör att karaktärerna får ”grodansikten”) men formatet som sådant gör att ovan nämnda scen hade passat bättre mot volymens slut. Det är ju inget man kan klippa och klistra som man vill utan att förstöra ett bra narrativ, men jag skulle väl gissa att scenen i sig kom i slutet av en av de amerikanska originaltidningarna. Läsarna fick helt enkelt lite tid på sig att pusta.

Nåja, det är mindre detaljer som inte gör att det här är något du ska missa. Pallra dig iväg till affären redan imorgon. Nu ska denne zombien sova resten av eftermiddagen. Intellektuella övningar lämpar sig icke med feber. Braaaaaains…

Betyg: 5- nog dags att slipa det där svärdet snart, Michonne? av 5 möjliga

 

 

Regi: Emad Burnat & Guy Davidi

Manus: Guy Davidi

Medverkande: Emad Burnat med familj och vänner

Produktionsbolag: Alegria Productions/Burnat Films/Guy DVD Films

År: 2011

Längd: 94 min

Land: Palestina/Israel/Frankrike/Nederländerna

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2125423/

Emad Burnat, boende i den palestinska byn Bil'in, dokumenterar fem år av sitt liv med sina videokameror. Det är en hård verklighet kantad av ständiga konflikter med den israeliska armén. Samtidigt skildrar Emad lyckan han hittat i familjelivet och Bil'ins status som en ny symbol för ett icke-våldsamt motstånd.

Innan jag börjar ge mina åsikter om den här dokumentären vill jag göra en sak 100 % klar: Även om den här recensionen kommer innehålla hårda ord om staten Israel innehåller den inte hårda ord om judar som grupp. Skitfinkulturs recensioner har blivit länkade på högerextrema sidor förr och det är inte något jag eftersträvar. Så här är en nyhet för alla er stöveltrampare: Man kan kritisera ett lands politik utan att kritisera landets innevånare.

5 Broken Cameras visar upp en verklighet som sällan rapporteras om på nyheterna. Den skildrar först och främst de vanliga människornas roll i konflikten mellan Israel och Palestina, inte extrema grupper. Det är också det som gör den här dokumentären så förbannat stark. Emad har filmat allt han har kunnat för att ge en rättvis bild av vad det är som egentligen pågår på gränsen till Israels nya bosättningar. Det är klart att filmkvaliteten inte alltid är den bästa, men vad som skildras är otroligt viktigt för alla som vill förstå den ilska och frustration som präglar många områden i Palestina. Filmen skildrar framförallt bygget och upprätthållandet av det stängsel som föregick betongväggen vid bosättningarna. De boende i Bil'in startar en fredlig proteströrelse som gång på gång möts med skarp ammunition och tårgas.

Det finns inget försvar för handlingarna som Emad fångat med sina kameror. Det finns inget försvar för att skjuta på fredliga demonstranter, godtyckligt arrestera barn som en skrämselåtgärd eller för den delen skjuta en bunden fånge i benet. Det är ofta riktigt jobbigt att se, men samtidigt är det så förbaskat viktigt att vi gör det. Emad är däremot väldigt noga med att poängtera att det inte är "judarna som är onda" eller något dylikt. Flertalet israeliska aktivister delar palestiniernas kamp och målet är att genom protester förändra och påverka. Jag hyser allra största respekt för alla fredsrörelser och allra största förakt för alla som hellre skjuter än pratar. Se den här filmen om du vill vara informerad... och varför skulle du inte vilja vara det?

Betyg: 5 riktigt tuffa Oscarskategorier av 5 möjliga

 

Regi: Malik Bendjelloul

Manus: Malik Bendjelloul

Skådespelare: Rodriguez, Steve Segerman, Dennis Coffey mfl.

Produktionsbolag: Red Box Films & Passion Pictures

År: 2012

Längd: 86 min

Land: Sverige/Storbritannien

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2125608/

Under 1970-talets första år spåddes Detroitmusikern Rodriguez att bli en storhet inom singer/songwriter-facket av alla producenter han arbetade med. Verkligheten blev en annan och efter två skivor var drömmen slut. Vad Rodriguez inte visste var hur betydelsefull han blivit för motståndsrörelsen mot apartheid i Sydafrika. Rodriguez musik och texter visade en hel generation sydafrikaner att man faktiskt kunde protestera mot etablissemanget. Men var tog Rodriguez vägen efter sina två skivor?

Rodriguez började sin bana i de värsta delarna av Detroit och hade först och främst sin talang att luta sig på. När han till sist fick sitt skivkontrakt borde det ha varit början på en karriär i stil med Bob Dylans. Jag har spelat igenom hans skivor med gitarren i knäet och kan för mitt liv inte förstå varför han inte slog igenom i USA. Rodriguez har skrivit några av de vackraste låtar jag hört. Det är därför Searching For Sugar Man är så drabbande. Här har vi en lyriker av allra högsta rang som inte fått något erkännande annat i ett land på en annan kontinent. Searching visar mot alla odds upp ett porträtt av en man som inte kunde bry sig mindre om framgång. Han är inte bitter, han är inte nedbruten, han lever sitt liv som han alltid gjort. När han sen får en liten glimt av vad som kunde ha varit är det inte med bitterhet eller ångest utan ren glädje. Jag lyfter på hatten för Rodriguez.

Malik Bendjelloul har hittat en fantastisk historia att göra en dokumentär av. Det som gör att dokumentären fungerar så jäkla bra är framförallt skalan, från det personliga till ett övergripande samhällsperspektiv från inte ett utan två ställen i världen. Det är djupt imponerande och Bendjelloul tar ett steg åt sidan och låter historien tala för sig själv. Jag har svårt att se hur något kan toppa det här i dokumentärklassen på årets Oscarsgala. Det är lite kul att det är den första svenska dokumentär som blivit nominerad på 61 år också.

Om du har haft en dålig dag, en dålig månad, ett dåligt år eller ett dåligt liv - se Searching For Sugar Man. Den som inte har ett leende från öra till öra när sluttexterna rullar har inget hjärta.

Betyg: 5 bortglömda generationsröster av 5 möjliga (ja, många femmor just nu, men fan, alla är befogade!)

Regi: Michael Haneke

Manus: Michael Haneke

Skådespelare: Jean-Louis Trintignant, Emmanuelle Riva, Isabelle Huppert mfl.

Produktionsbolag: Wega Film/Les Films du Losange/X-Filme Creative Pool mfl.

År: 2012

Längd: 127 min

Land: Österrike/Frankrike/Tyskland

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1602620/

Georges och Anne är två pensionerade musiklärare som lever ett aktivt pensionärsliv i Paris. En morgon får Anne ett milt slaganfall vid frukostbordet. När en operation som ska förhindra henne att få fler anfall går fel tar Georges på sig ansvaret att vårda henne i hemmet - något som ska sätta deras relation på prov.

I en tidig scen i Amour berättar Georges för sin fru om en film han såg på bio som barn. Han kommer inte ihåg handlingen, men han kommer ihåg de känslor som filmen förmedlade. Det är lite så jag känner inför den här filmen. Här finns egentligen ingen annan handling än att vi som publik får se den sista tiden i ett långt och kärleksfullt förhållande, tragiskt sönderslitet av sjukdom. Saken är att det inte behövs något annat än det.

Michael Haneke har gjort vad en vän kallade för "the feel-bad movie of the century" och jag kan bara hålla med. Det blir inte mycket mörkare än så här. De flesta filmer som har liknande tematik försöker åtminstone bryta av med en ljusglimt här och där, men Haneke kör fullt ut och visar på vardagens tyranni och likgiltighet inför liv och lidande.

Emmanuelle Riva är fantastisk i rollen som Anne och jag är förvånad över att inte också Jean-Louis Trintignant blev Oscarsnominerad för sin roll som den hårt prövade Georges. Amour är i huvudsak ett kammarspel mellan dessa två fantastiska skådespelare och filmen skulle inte fungera alls lika bra om man plockade bort en av dem. Trintignant och Riva har helt enkelt en utsökt personkemi.

Haneke är i högform både när det gäller manus och regi. Jag kan inte nog rekommendera den här filmen, även om jag samtidigt måste påpeka att den inte är för alla. Amour är riktigt långsamt berättad, det ligger i filmens poäng att vara det, och riktigt påfrestande att se. Om ni befinner er i rätt sinnesstämning för att klara av en tvåtimmarsdepression kan jag bara rekommendera att ni ser den.

Betyg: 5 vilsna duvor av 5 möjliga

 

Regi: Joachim Rønning & Espen Sandberg

Manus: Petter Skavlan

Skådespelare: Pål Sverre Valheim Hagen, Anders Baasmo Christiansen, Gustaf Skasgård mfl.

Produktionsbolag: Recorded Picture Company (RPC)/Nordisk Film Production/DCM Productions mfl.

År: 2012

Längd: 118 min

Land: Norge/Danmark/Storbritannien

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1613750/

Den legendariske äventyraren, författaren och arkeologen Thor Heyerdahl sätter ut för att bevisa att dagens stambefolkning på de polynesiska öarna egentligen kom från Peru och hade färdats med flottar över hela Stilla Havet.

Det sägs att det finns en fin linje mellan galenskap och genialitet och Thor Heyerdahl balanserade vanskligt på den linjen. Övertygad om sin teori försökte han få sponsring från den akademiska världen men fick ingen respons. Istället lyckades han få sponsring av Perus president och den amerikanska marinen. Varför sponsrade den amerikanska marinkåren dem? För att testa om ett antihajmedel funkade givetvis!

Det här är verkligen en fantastisk historia som jag skulle avfärda som orealistisk om jag inte vetat att den har inträffat. Vad driver en man med väldigt dålig sjövana, noll simkunnighet och med fru och två barn att bygga en flotte av balsaträ, övertala ett gäng personer att följa med på en 8 000 kilometer lång seglats utan moderna hjälpmedel för att bevisa en teori?

Joachim Rønning & Espen Sandberg har fångat personen Heyerdahl väldigt väl, men vad de framförallt har gjort är att göra Nordens första riktiga actionäventyr av kvalitet sedan... ja, när? Kon-Tiki tog andan ur mig flera gånger, inte minst för det vackra fotot och de nervkittlande scenerna med hajattackerna mot flotten. Jag tror dessutom vi har en ny måttstock när det gäller manlighetsprov, om det nu stämmer med verkligheten: fånga en vithaj med händerna och hugg ihjäl den med en kniv för den käkat upp ditt husdjur. Ja... herregud.

Pål Sverre Valheim Hagen gör en mycket bra roll som Heyerdahl och resterande ensemble är också av hög klass. Besättningens svenske medlem, Bengt Danielsson, spelas av Gustaf Skarsgård och filmen är samproducerad med Film i Väst. Därför förstår jag inte riktigt varför Sverige inte står med som upphovsland, men nåja, jag gläds med Norge. Den här filmen bör verkligen bli Oscarsnominerad för bästa utländska film. Det är ett högklassigt äventyr med bra skådespel och lysande foto. Så, film-Sverige, hur ska ni nu kontra det här? Danmark är ett filmland av rang och nu börjar även Norge komma upp sig. Kan vi sluta göra Beckfilmer nu?

Betyg: 5 ruttnande flottar ute i ingenstans av 5 möjliga