Regi: Michael Haneke

Manus: Michael Haneke

Skådespelare: Jean-Louis Trintignant, Emmanuelle Riva, Isabelle Huppert mfl.

Produktionsbolag: Wega Film/Les Films du Losange/X-Filme Creative Pool mfl.

År: 2012

Längd: 127 min

Land: Österrike/Frankrike/Tyskland

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1602620/

Georges och Anne är två pensionerade musiklärare som lever ett aktivt pensionärsliv i Paris. En morgon får Anne ett milt slaganfall vid frukostbordet. När en operation som ska förhindra henne att få fler anfall går fel tar Georges på sig ansvaret att vårda henne i hemmet - något som ska sätta deras relation på prov.

I en tidig scen i Amour berättar Georges för sin fru om en film han såg på bio som barn. Han kommer inte ihåg handlingen, men han kommer ihåg de känslor som filmen förmedlade. Det är lite så jag känner inför den här filmen. Här finns egentligen ingen annan handling än att vi som publik får se den sista tiden i ett långt och kärleksfullt förhållande, tragiskt sönderslitet av sjukdom. Saken är att det inte behövs något annat än det.

Michael Haneke har gjort vad en vän kallade för "the feel-bad movie of the century" och jag kan bara hålla med. Det blir inte mycket mörkare än så här. De flesta filmer som har liknande tematik försöker åtminstone bryta av med en ljusglimt här och där, men Haneke kör fullt ut och visar på vardagens tyranni och likgiltighet inför liv och lidande.

Emmanuelle Riva är fantastisk i rollen som Anne och jag är förvånad över att inte också Jean-Louis Trintignant blev Oscarsnominerad för sin roll som den hårt prövade Georges. Amour är i huvudsak ett kammarspel mellan dessa två fantastiska skådespelare och filmen skulle inte fungera alls lika bra om man plockade bort en av dem. Trintignant och Riva har helt enkelt en utsökt personkemi.

Haneke är i högform både när det gäller manus och regi. Jag kan inte nog rekommendera den här filmen, även om jag samtidigt måste påpeka att den inte är för alla. Amour är riktigt långsamt berättad, det ligger i filmens poäng att vara det, och riktigt påfrestande att se. Om ni befinner er i rätt sinnesstämning för att klara av en tvåtimmarsdepression kan jag bara rekommendera att ni ser den.

Betyg: 5 vilsna duvor av 5 möjliga

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  The End Of An Era - Sista posten på Bloggplatsen   Allt har ett slut brukar det heta och så även min tid här på Bloggplatsen. I och med nyårets stora skräckupplevelse nära hela sajten låg nere under närmre en veckas tid för mig tog jag beslu...

Linda hatar allt, Ulf är trött och frustrerad på att bli avbruten och Matti har ingen penis som bakgrundsbild den här veckan. Läget bland trupperna kunde alltså varit bättre för general Gustaf, som förgyller tillvaron med sin bästa Henke Larsson-im...

Regi: Guillermo del Toro Manus: Guillermo del Toro & Kim Morgan (baserat på William Lindsay Greshams roman) Medverkande: Bradley Cooper, Rooney Mara, Cate Blancett mfl. Produktionsbolag: Fox Searchlight Pictures/Double Dare You/TSG Entertainm...

  Regi: Reinaldo Marcus Green Manus: Zach Baylin Medverkande: Will Smith, Aunjanue Ellis, Jon Bernthal mfl. Produktionsbolag: Star Thrower Entertainment/Westbrook Studios/Keepin’ It Reel År: 2021 Längd: 144 min Land: USA Svens...

Linda är sjuk – igen! Frågan är om det var Darkman som var i farten eftersom Linda absolut inte kunde förstå varför veckans titelkaraktär heter som han gör. Det gör hur som helst att de tre medlemmarna med Y-kromosomer får hålla ställningarna...