Regi: Kevin Macdonald

Manus: Jeremy Brock /Tony Grisoni /Penelope Skinner (baserat på Meg Rosoffs roman)

Medverkande: Saoirse Ronan, Tom Holland, George MacKay mfl.

Produktionsbolag: BFI Film Fund/Cowboy Films/Film4

År: 2013

Längd: 101 min

Land: Storbritannien

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1894476/

Daisy skickas från sitt hem i USA till den engelska landsbygden där hon ska spendera sommaren med sina kusiner. Efter några dagar av total hemlängtan hittar hon en potentiell pojkvän i kusinen Eddie. Samtidigt drar en våg av oro över England och Europa när först Paris bombas av terrorister och sen London utsätts för en kärnvapenattack. Den idylliska semestern blir snabbt en kamp för överlevnad.

Oj, vad den här filmen stör mig! Jag tänker lite på scenen i Simpsons när Hans Moleman kommenterar den omklippta versionen av Gone With The Wind (1939) med: "Didn't this use to have a war in it?" How I Live Now presenterar en spännande premiss (barn på brittiska landsbygden, inte olikt andra världskriget, interna maktkamper mellan olika nationella krafter etc.) men väljer att fokusera nästan helt på kärlekshistorien mellan Daisy och Eddie. Just denna är också filmens absolut svagaste punkt.

Relationen mellan karaktärerna är vad jag brukar kalla för en Twilight-romans - ett förhållande där en eller båda parterna är så fruktansvärt svår att tycka om att man helst vill att de ska hoppa från ett stup. Daisys karaktärsutveckling är det som står i fokus, men den kommer för sent och för lite. Hon är helt enkelt en fruktansvärd karaktär. Av vad jag har förstått har hon lite mer bakgrundshistoria i boken som skulle förklara varför hon är en sådan bitch, men med bara filmversionen att gå efter är det mycket svårt att sympatisera med henne. Tack och lov för Siorse Ronan som åtminstone gör vad hon kan för att rädda rollen. Jag har skrivit om Ronan här på bloggen tidigare och om hon bara väljer rätt filmer kommer hon bli något stort. Hon är bara 19 år gammal och har redan en Oscarsnominering (Atonement, 2007) under bältet.

Skådespelarregin är överlag mycket bra, men jag hade inte förväntat mig något annat av Kevin Macdonald. Det är manuset som är en soppa. Allt runt om huvudhistorien är bra, men jäklar vad manuset hade behövt en script doctor! Det finns något riktigt bra här som tyvärr döljs i ett försök att dra in young adult-publiken. Det gör filmen väldigt splittrad med otroligt obehagliga scener med krigstematik blandat med undermålig tonårsromans. Jag måste läsa boken för att bli klok på den här historien!

Betyg: 2+ and to marry our cousins (för att fortsätta med Simpsons) av 5 möjliga