Regi: Damiano Damiani

Manus: Tommy Lee Wallace (baserad på Hans Holzers bok Murder In Amityville)

Medverkande: James Olson, Burt Young, Jack Magner mfl.

Produktionsbolag: Dino De Laurentiis Company & Media Transactions

År: 1982

Längd: 100 min

Land: USA/Mexico

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0083550/

Innan familjen Lutz bodde i det charmiga (men jävligt hemsökta) huset i Amityville var det bostad åt familjen Montelli. Pappa Anthony styr familjen med järnhand och drar sig inte för att puckla på vare sig frugan eller äldste sonen, Sonny. En kväll får Sonny nog och hämtar ett av sin fars gevär. Även om han inte skjuter honom börjar han snart höra en röst som undrar varför han inte tryckte på avtryckaren?

Första filmen i franchisen om det taskiga huset var väldigt långsam, dryg och långtråkig. Det tog man tydligen till sig innan man gjorde uppföljaren. Även om det finns långsamma scener även i den här rullen är tempot oftast uppskruvat till elva. Alla, och jag menar verkligen alla, skräckfilmsklyschor kommer staplade på varandra. Det är knarrande dörrar, blod i kranen, fönster som smäller igen oförklarligt och en väldig massa "vem där?". Jag kan knappast ta den första halvtimmen seriöst, men underhållande är det emellanåt. Burt Young, mest känd för sin roll i Rocky-franchisen (1976 - 2006), spelar samma roll här som där. I de tidigare nämnda filmerna var han precis på gränsen till parodi på den stereotype våldsamme amerikan-italienaren, men i The Amityville Horror II löper han linan ut. Jag börjar tro att Young faktiskt är så här på riktigt och man bara ställt en kamera framför honom.

Manuset är som en blandning mellan den första filmens spökerier och en urvattnad variant av The Exorcist (1973). Tempot, uppskruvat som det är, är helt uppåt väggarna. Det är dock inte det som kommer vara mitt bestående minne av filmen. Istället är det vad som händer cirka 40 minuter in. Jag tyckte att det fanns en incestuös vibb mellan Sonny och hans äldsta syster, men jisses vad filmen slår det i ansiktet på en vid 40-minutersstrecket! Det är inte det skumma heller. Det finns många filmer med den här typen av inslag. Det skumma är reaktionen systern har. Hon är helt okej med vad som hände, men oroar sig för att nu har hon minsann syndat mot Gud. Det är nog inte ditt mest omedelbara problem, tjejen...

The Amityville Horror II är en väldigt spretig film som har vissa intressanta infallsvinklar och som fungerar för stunden. Inget du blir skrämd av, men vill du se en riktigt kitschig spökrulle kan den här duga i brist på annat.

Betyg: 2 love begins in the family av 5 möjliga