Direktlänk till inlägg 17 mars 2010
Regi: David Bruckner, Dan Bush, Jacob Gentry
Manus: David Bruckner, Dan Bush, Jacob Gentry
Skådespelare: Anessa Ramsey, Sahr Ngujah, A.J Bowen mfl.
Produktionsbolag: Lakeshore Entertainment
År: 2007
Längd: 103 min
Land: USA
Svensk åldersgräns: 15 år
En mystisk signal börjar sändas i alla former av elektronisk utrustning. De som hör den i en telefon eller för den delen ser den på en bildskärm förändras snabbt och utan förvarning. Plötsligt förstärks alla basala känslor till det yttersta, vilket givetvis får förödande konsekvenser. Mitt i kaoset försöker Mya fly från sin man (som ärligt talat inte var mycket att hurra för redan innan signalen) och ta sig ut från staden tillsammans med sin hemlige älskare. Det finns bara ett problem - vem kan hon lita på?
Snacka om överraskning! Jag köpte den här filmen under mitt reafrossande förra veckan i tron om att den baserades på Stephen Kings roman med samma namn. Jag har försökt ta mig igenom Kings roman vid två tillfällen men insett att det inte är en av skräckmästarens bättre alster. En billig filmatisering kunde däremot fånga mitt intresse. Det visade sig dock att filmen inte är baserad på boken alls. De delar samma premiss och titel men Kings namn är som bortblåst. Jag undrar hur de fick igenom det?
Hur som helst blev jag mycket positivt överraskad av den här filmen. Med en ensamble av mer eller mindre okända skådespelare lyckas den spela skjortan av det mesta i genren. Anessa Ramsey är bra som protagonisten Mya, men den som verkligen äger varenda scen han är med i är A.J Bowen som hennes våldsamme make.
Filmen är uppdelad i tre episoder med varsin distinkt stil. Den första är en klassisk apokalypsskräckhistoria som faktiskt lyckas vara riktigt kuslig i all sin vardaglighet. Filmens "monster" är inte hjärndöda zombies utan vanliga människor vara instinkter tar över. Det är bra mycket mer skrämmande och intressant. Den andra delen är filmens bästa och spelar mycket på överdriven paranoia och vanföreställningar. Det kanske är svårt att tro, men den här delen är också förbannat rolig på sina ställen. Den sista delen utforskar en mer handgriplig skräck och är tyvärr lite svagare än de föregående episoderna.
Regin och manuset är ett samarbete mellan inte mindre än tre skapare, vilket brukar betyda katastrof för en films enhet. Här är det inte riktigt så illa, men det råder en viss diskrepens mellan de olika delarna som kan irritera - om inte för att utan dessa vore filmen värd en extra siffra i betyg. Regissörerna/manusförfattarna har inte särskilt långa resuméer, men är definitivt värda att hålla ett öga på.
Det här är inte en skräckfilm för alla. Vissa kommer ogilla den direkt för dess episodiska karaktär. Andra kommer avsky den svarta humorn som genomsyrar den på ett väldigt roligt och cyniskt vis. För egen del anser jag att detta är en av de främsta skräckfilmerna jag aldrig hört talas om innan jag såg den.
Betyg: 4+ foliéhattar av 5 möjliga
Linda hatar allt, Ulf är trött och frustrerad på att bli avbruten och Matti har ingen penis som bakgrundsbild den här veckan. Läget bland trupperna kunde alltså varit bättre för general Gustaf, som förgyller tillvaron med sin bästa Henke Larsson-im...
Regi: Guillermo del Toro Manus: Guillermo del Toro & Kim Morgan (baserat på William Lindsay Greshams roman) Medverkande: Bradley Cooper, Rooney Mara, Cate Blancett mfl. Produktionsbolag: Fox Searchlight Pictures/Double Dare You/TSG Entertainm...
Linda är sjuk – igen! Frågan är om det var Darkman som var i farten eftersom Linda absolut inte kunde förstå varför veckans titelkaraktär heter som han gör. Det gör hur som helst att de tre medlemmarna med Y-kromosomer får hålla ställningarna...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 |
|||
15 | 16 |
17 | 18 | 19 |
20 |
21 | |||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 | 28 | |||
29 |
30 | 31 |
|||||||
|