Alla inlägg den 21 mars 2010
Regi: Troy Duffy
Manus: Troy Duffy
Skådespelare: Sean Patrick Flanery, Norman Reedus, Billy Connolly mfl.
Produktionsbolag: Stage 6 Films
År: 2009
Längd: 118 min
Land: USA
Svensk åldersgräns: 15 år
Åtta år efter händelserna i första filmen (om du inte sett den...skäms) bor bröderna MacManus på en gård på Irland tillsammans med sin far. En dag får de reda på att prästen i deras gamla område i Boston mördats. Det verkar som att någon försöker skylla mordet på bröderna. Att döda en präst och skylla mordet på våldsamma irländare med förkärlek för krucifix? Inte dagens smartaste idé...
Jag drog mig väldigt länge för att se den här filmen. Jag älskade verkligen del ett och anser den som en av de mest underskattade filmerna de senaste tio åren. Den lyckades vara smart, rolig och actionspäckad - något som kanske inte låter som en så stor utmaning men som verkligen är det. Även om så gott som alla karaktärer återvänder i uppföljaren kan jag inte låta bli att känna att det är någonting som saknas.
Sean Patrick Flannery och Norman Reedus är fortfarande bra som The Saints, men de har förlorat något av sin pojkaktiga charm som gjorde dem älskvärda i första filmen. De verkar helt enkelt mer cyniska. Billy Connolly är tillbaka som deras stenhårde far, men lyckas inte alls med konsten att vara lika tuff förra gången. Det är små detaljer det här, men det stör intrycket. Vad som verkligen inte funkar är frånvaron av Willem Dafoes excentriske FBI-agent Smecker. Istället får vi den alltid lika undersköna Julie Benz som hans kvinnliga motsvarighet. Inget ont om Benz, hon är en av de mer intressanta skådespeleskorna i Hollywood just nu, men hon är defintivt inte i Dafoes kaliber.
Manuset är även det sämre än i förra filmen. Ibland blir det till och med riktigt segt. Det finns ingen riktning i vad de egentligen vill åstadkomma. Hitta mannen som mördade prästen? Ja, jo, det gör de ju, men är det poängen? Hitta deras fars nemisis? Jo, jo, det också, men är det poängen? Här finns några helt underbara scener som fick mig att skratta högt, men dessvärre är det alldeles för långt emellan dem för att filmen ska lyfta. De sista minuterna är dock riktigt bra och hade varit en långt mycket mer intressant historia att utveckla. Kanske till en tredje film? Eller nej, det räcker nu.
Regin är minst sagt ojämn. Duffy har som vanligt bra grepp om dialog och skådespelarregi, men de actionscener som kändes förvånansvärt fräscha i första filmen känns bara väldigt påklistrade här. Duffy älskar sin slow-motion och det märks. Sen är jag bara lite förvånad över en sak - två filmer om irländska hårdingar och inte en enda låt av The Pouges? Kom igen!
Så...var det här bra? Nej, inte nämnvärt. Var det här dåligt? Nej, inte nämnvärt. Det var en totalt onödig uppföljare, det var vad det var. Den är underhållande för stunden och det är också därför den får det betyg den får. Personligen ser jag hellre om ettan några gånger till istället.
Betyg: 2+ solariehoppattacker av 5 möjliga
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 |
|||
15 | 16 |
17 | 18 | 19 |
20 |
21 | |||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 | 28 | |||
29 |
30 | 31 |
|||||||
|