Inlägg publicerade under kategorin Film/TV

Av Ulf - Måndag 16 aug 16:37

 

Ett hedersamt försök att försöka få den av sjukdom icke-närvarande Linda att känna sig lite delaktig ändå slår bakut när Matti, Ulf och Gustaf ger sina egna tolkningar av den finska urkraften. Ulf "vann" tydligen Lindas vrede och kanske kommer sova med fiskarna hädanefter. Vi får även stifta bekantskap med Mattis vurm för Oregon och att han inte skulle ha något emot att bli uppäten av en björn. Dessutom är filosofipodden tillbaka - vad är egentligen liv? Finns det till exempel i en familjekomedi om en levande robot från 1986? Mja, det är frågan, men med Steve Guttenberg vet man ju aldrig, den lille spjuvern! Vet man gör man inte heller med Gustaf (den lille spjuvern!). Fråga bara brudarna kring Stureplan, där Gustaf studerat sin Linda-imitation.

 

 

Av Ulf - Söndag 15 aug 20:15

 



Regi:

Manus: & Ehud Lavski

Medverkande: Karen Gillan, Lena Headey, Carla Gugino mfl.

Produktionsbolag: StudioCanal/The Picture Company/Studio Babelsberg

År: 2021

Längd: 114 min

Land: Frankrike/Tyskland/USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt8368408/

 

När Sams mor försvinner spårlöst efter ett av sina lönnmördaruppdrag växer hon upp i vårdnad av moderns arbetsgivare, Firman. Femton år senare är det Sam som axlat sin mors mantel och arbetar som lönnmördare för den ljusskygga organisationen, men när hon av misstag skjuter fel person finner hon sig snart utan backup och jagad av sina gamla kollegor.

 

För knappt åtta år sedan gjorde jag en intervju med regissören Navot Papushado när hans förra film, Big Bad Wolves (2013), visades på Fantastisk Filmfestival i Lund. Intervjun, som den återges, är ganska kondenserad eftersom vi större delen av tiden mest satt och nördade ut gällande filmfavoriter. Jag tänker tillbaka på den intervjun när jag ser Gunpowder Milkshake, filmen han följde upp nämnda vargar med sent om sider. Det är nämligen ganska symptomatiskt för filmen i sig - det här är alla saker som jag och Navot satt och pratade om att vi tyckte var coola, men draget till sin spets. Precis som så mycket annat här i livet funkar det sådär när man tar något som är jättebra och kombinerar det med något annat som är jättebra. Det är lite pannkakor med chips och kolasås över det.

 

Det behöver inte vara något negativt i sig, men Gunpowder Milkshake tar ändå sig själv på lite för stort allvar för att kunna leverera den totala kavalkad av våld som exempel den till stilen liknande Kick-Ass (2010) kunde. Det är allt och badrumsvasken också som Papushado slänger på tittaren och resultatet blir verkligen blandat.

 

Skådespelarna kan jag inte säga något ont om. Att kunna landa den här casten till sin första engelskspråkiga film är imponerande. Bäst av alla är föga förvånande Lena Headey i rollen som Sams mor Scarlet. Jag sörjer fortfarande att hon inte fick göra sin tolkning av Sarah Connor i en film då hon är en perfekt arvtagerska till Linda Hamilton och Sigourney Weaver som rövsparkandets drottning. Karen Gillan är förvisso charmig i huvudrollen, men det är Headey som äger varje scen hon är med i. 

 

Sen var det det där med manuset. Det är helt enkelt inte bra. Actionsekvenserna är bra, absolut, och vissa av de mer dramatiska scenerna, men det hänger inte riktigt ihop. Det är, som tidigare skrivet, en film med extra allt hela tiden. Papushado är en duktig regissör, absolut, men manuset är inte alls i klass med hans infernaliskt spännande Big Bad Wolves. Det är två olika genres, ja, men filmer av den här typen (som jag brukar kalla för "våldsballett") kräver ett tillräckligt snabbt berättande mellan sina set pieces för att skavanker inte ska synas. 

 

Gunpowder Milkshake är en helt okej actionfilm, men den levererar inte alls på den nivån jag hade hoppats efter den där intervjun för åtta år sedan. Den har ju blivit tämligen uppmärksammad i alla fall, så jag hoppas att Papushado får göra fler filmer i Hollywood. Då vill jag dock se en tillbakagång till thrillergenren som han ärligt talat gjorde mycket bättre.

 

Betyg: 3 technicolorvåldsdrömmar av 5 möjliga

Av Ulf - Måndag 9 aug 19:30

 

"Man ska inte bli tillfredsställd av en zombiefilm!" hävdar Matti, men frågan är om inte George A. Romeros zombieklassiker kan vara väldigt nära att göra just det? En man som bara ville ha godis, men blev till zombiesnacks istället. Linda befinner sig någonstans utanför den kungliga hufvudstaden den här veckan och är då alltså halvvägs till Finland. Kommer de släppa in henne när hon hävdar att hon gillar värme? Klart är det att hon inte kommer sätta sin fot i Mölndal i alla fall - hur mycket glass främlingar än vill bjuda på. Sen öppnar Gustaf Pandoras fleshlightburk och saker ballar ur, som vanligt. Han får inte glömma att ta copyright på den idén bara. Det finns en... marknad?

 

 

 


Av Ulf - Söndag 8 aug 21:53

 


Regi:

Manus: /Eisuke Naitou/Naruki Matsuhisa (efter Hideo Yamamotos manga)

Medverkande: Gou Ayano, Ryô Narita, Marika Yamakawa mfl.

Produktionsbolag: Booster Project

År: 2021

Längd: 116 min

Land: Japan

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt14404280/

 

Susumu Nokoshi kommer inte ihåg mycket av sitt liv från innan han var inblandad i en hemsk olycka av något slag. Oförmögen att kunna behålla sitt jobb blir han hemlös och bor i sin bil. En dag kontaktas han av en ung läkarstuderande som verkar veta väldigt mycket om honom. För 700 000 yen vill han att Nokoshi ska bistå honom i hans forskningsprojekt om trepanering. Efter ingreppet börjar dock Nokoshi se märkliga saker när han tittar på folk. Det verkar nästan som han kan se deras.. .trauman.

 

Homunculus är definitivt inte en film för alla. Jag kan börja med att säga det. Du kommer säkert hitta lika många som avfärdar den som du hittar folk som tycker den är bra. Jag tillhör den andra skaran. har tillsammans med sina författarkollegor gjort en väldigt sällsam och speciell tolkning av Hideo Yamamotos manga. Om jag ska likna den vid något är någon form av existensiell skräck med delar science fiction och psykologisk thriller.

 

Som ni märker är det svårt att riktigt komma underfund med vad det här är för film. Klart är i alla fall att Gou Ayano gör en jättefin huvudroll som Nokoshi. Ayano bär filmen och utan hans rollprestation hade det surrealistiska manuset antagligen varit svårt att ta till sig. För surrealistiskt blir det. I sina bästa stunder liknar det något som min husgud David Lynch hade kunnat göra och här är också tydliga spår av David Cronenberg. De välgjorda specialeffekterna gör sitt till också med en mix mellan fantasyelement och ren gore. 

 

Shimizus regi är dock den här filmens starkaste kort. Mest känd för den västerländska publiken som mannen bakom Ju-On-franchisen (eller The Grudge som den döptes om till utanför Japan) har Shimizu lång erfarenhet av att bygga upp scener med krypande obehag. Valet att dessutom spela upp en sida av Japan som vi sällan eller aldrig får se på film, hemlösheten och de som hamnar utanför systemet, är också ett genidrag.

 

Det enda jag inte riktigt är helt hundra på med Homunculus är att manuset, trots att det är intressant, spretar lite väl mycket ibland. Det märks att det är adapterat från en manga då vissa saker troligen utspelar sig under längre tid i denna. Det är tyvärr ett vanligt problem med adaptioner från serier och Homunculus lyckas inte riktigt komma undan den heller. Det är dock en mindre invändning. Vill ni se något annorlunda i genren är det här ett mycket bra val!

 

Betyg: 4 trepaneringshål av 5 möjliga

Av Ulf - Torsdag 5 aug 18:45

 


Regi:

Manus:

Medverkande: Gitte Witt, Thomas Gullestad, Thorbjørn Harr mfl.

Produktionsbolag: Motion Blur Films & Film Kolektiv

År: 2020

Längd: 86 min

Land: Norge

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt11284280/

 

Någon gång i en närbelägen framtid har världen till sist hamnat i kärnvapenkrig. I spillrorna av vad som en gång var Oslo bor Leonora tillsammans med sin man Jacob och deras dotter Alice. När en mystisk man kommer till grannskapet för att göra reklam för en teaterföreställning på det pampiga hotellet som lyckats undgå bombningarna är Leonora fast besluten att ta med hela sin familj dit. Om inte annat för att glömma den grå vardagen. Kvällen kommer dock inte bli som de tänkt sig...

 

Cadaver är den första helnorska film som producerats för Netflix och om jag ska vara helt ärlig var det framförallt den brutala titeln som drog in mig. Beslutet att förlägga handlingen i en postapokalyptisk version av Norge är intressant, inte minst eftersom vi sällan eller aldrig får se dylika skildringar av detta i så pass stor skala i europeisk film. Kontrasten med det till synes helt intakta hotellet där teaterföreställningen ska hållas blir också väldigt stor och drabbande.

 

Framförallt är jag imponerad över s regi. Cadaver är bara hans andra långfilm, men hans öga för framförallt stämningsbyggande är väldigt bra. Han är helt klart inspirerad av Kubricks The Shining (1980) med hotellet som i princip sin egen karaktär. Tyvärr är Herdals manus inte i klass med hans regi. Det är väldigt uppenbart vart filmen är på väg redan efter 20 minuter och manuset skulle behöva någon form av twist för att riktigt lyfta. Vägen till det stora "avslöjandet" är dock tillräckligt sevärd för att jag ska kunna rekommendera den här filmen.

 

Skådespelarna är klart över medel med Gitte Witt (Leonora) i en riktigt bra roll. Den som dock äger varenda scen han är med i är Thorbjørn Harr i rollen som den excentriske teaterdirektören Mathias. Han har en väldigt bra intensitet i alla sina scener och påminner mig mest om en elak variant av de få gånger jag sett Jo Nesbø skådespela.

 

Cadaver lär inte gå till världshistorien direkt, men det är en väldigt välproducerad film med fina skådespelarinsatser och fantastisk scenografi. Synd bara på det spretiga och förutsägbara manuset.

 

Betyg: 3+ norgehistorier av 5 möjliga

Av Ulf - Måndag 2 aug 19:53

 

Kroppsdysmorfi, tonårsångest och onda blommor - tre saker som vi brukar associera med Disney? Eftersom en icke-namngiven Linda (uh-oh...) missade en uppladdning blir det en specialare den här veckan. Vi väntar alla på Lindas I'm sorry-inspelning nu! Hur som helst gästar David Oscarsson oss igen och han, Gustaf och Linda har ett tämligen lågmält samtal om en inte särskilt lågmäld film. Det kanske mest var tur att Matti och Ulf inte var med! Alla avsnitt som gör Jefferson Airplane-referenser är dock bra!

 

 

Av Ulf - Lördag 31 juli 21:34

 

 

Regi:

Manus:

Medverkande: Peri Baumeister, Carl Anton Koch, Dominic Purcell mfl.

Produktionsbolag: Rat Pack Filmproduktion & Sirena Film

År: 2021

Längd: 121 min

Land: Tyskland/USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6402468

 

Nadja ska åka till New York tillsammans med sin son Elias för att få en experimentell behandling för sin långt gångna leukemi. När terrorister tar över planet inser Nadja snart att hon måste avslöja sin hemlighet för Elias och medpassagerarna för att kunna stå upp mot kaparna. Visst är hon "sjuk", men det är inte leukemi det handlar om. Mer... vassa tänder och problem med solljus.

 

Blood Red Sky vill så väldigt, väldigt mycket. Den vill vara delar gorefest, delar vampyrfilm. Den vill också vara delar drama och delar thriller. Resultatet blir en genreblandning som i viss mån känns fräsch, men samtidigt också väldigt splittrad.

 

Skådespelarna är klart över genomsnittet för den här typen av film, med Peri Baumeister (Nadja) som drar det tunga lasset. Kul är också att den för Arrowverse-tittare gamle bekante Dominic Purcell är med på ett hörn. Han är precis lika stenhård här om än inte med ett hjärta av guld direkt. Den som tyvärr inte riktigt håller måttet är Carl Anton Koch som Elias. Mer irriterande unge får man leta efter. Det är med största sannolikhet hur rollen är skriven, men i kombination med ett hackigt karaktärsarbete med honom och hans ringa erfarenhet som skådespelare sticker han verkligen ut som en sore thumb.

 

Specialeffekterna är oftast riktigt snygga och för tankarna tillbaka till mer klassiska vampyrfilmer där vampyrer var monster och inte glittrade i solsken. Manuset vet dock inte vad det vill säga eller göra. Det går tillbaka till ovanstående splittring gällande genrerna. Om du lyckas med en genreblandning blir det ofta guld. Om vissa delar av ditt manus är vida överlägsna andra blir det lite sisådär. Dramadelarna är i mångt om mycket väldigt svagt skrivna, medan själva gisslandramat funkar mycket bättre. Skräckelementen ligger någonstans mitt emellan.

 

Blood Red Sky försöker mycket och snubblar lika ofta som den lyckas springa. Det är en helt okej film att slötitta på, men tillhör knappast de bättre i projektet än så länge.

 

Betyg: 2+ över Atlanten kan ingen höra dig skrika av 5 möjliga

Av Ulf - Måndag 26 juli 17:20

 


Det kanske inte är världens sämsta film, som det så många gånger hävdats, men alla är väl tämligen överens om att detta är inte bra. Underhållande kanske, men inte bra. Förutom Gustaf som alltid ska sätta sig på tvären och vara surgubbe. Han skiftar dock till att påstå att han är modern och framåt lite senare i avsnittet, så om han är det eller om det är senildemensen som till sist slagit till får tiden utvisa. För övrigt öppnar Matti a can of worms när han säger att alla andra får avbryta honom precis när som helst när han berättar filmens handling och Ulf måste till sist erkänna att han är en ljudnörd och lite elitistisk när han menar på att man inte kan spela cd-skivor på vinylspelare. Lindas murder train har många vagnar och hade den här helgen regresserat tillbaka till 19 år, inte 29 som hon brukar. Linda då... det är tur att hon kan mycket om likstelhet i alla fall!

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se