Inlägg publicerade under kategorin Film/TV

Av Ulf - Söndag 28 mars 19:17


Regi: Florian Zeller

Manus: Christopher Hampton & Florian Zeller (efter Zellers pjäs med samma namn)

Medverkande: Anthony Hopkins, Olivia Colman, Imogen Poots mfl.

Produktionsbolag: Trademark Films/Cine@/AG Studios NYC mfl.

År: 2020

Längd: 97 min

Land: Storbritannien/Frankrike

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt10272386/


Anthonys minne börjar svika honom och hans dotter, Anne, vill att han ska skaffa hemhjälp. Anthony, fruktansvärt defensiv, lyckas dock driva varje sköterska till vansinne tills Anne inte vet vad hon ska ta sig till. Samtidigt går Anthonys glömska från virrighet till full demens med en rasande fart.


Det är inte någon överdrift att kalla Anthony Hopkins för en av vår tids främste skådespelare. Det är heller inte någon överdrift att säga att han sedan 2000 - talets början varit med i en väldig massa skräp eller filmer där han inte får använda hela sitt register. Hans porträtt av sin namne i The Father kommer bli den roll som han tillsammans med den iskalle Hannibal Lecter blir ihågkommen för. Han får spela ut hela sitt känsloregister och filmens slutscen är så hjärtskärande i rå, naken mänsklighet att jag kom på mig själv med att hålla andan. Så bra är han.


The Father är inte en enmansshow dock utan Hopkins har en mycket skicklig motspelerska i Olivia Colman. Colman har i princip aldrig gjort en dålig roll och hon påminner mig om en brittisk Frances McDormand, som hon ironiskt nog troligen kommer tappa Oscarn till i år. The Father är kort och gott förra årets mest välspelade film bland en mängd välspelade filmer.


Filmen har dock vissa svagheter i regin i övrigt. Florian Zeller knockar som sagt skådespelarregin så långt han bara kan, men det märks att han är skolad teaterdramatiker i första rummet och filmregissör i andra. Som jag varit inne på med många av årets nominerade filmer är teater och film väldigt skilda medium. Det är inte lika tydligt som i flera av de andra filmerna jag recenserat inför Oscarsgalan, men det är en irriterande skavank som hade kunnat rättas till tämligen enkelt.


Zeller skiner dock starkt i sitt manusförfattande. The Father är en bedrägligt enkel berättelse, men med de ständigt skiftande tidsperspektiven är tittaren snart lika förvirrad som Anthony - på ett bra sätt. Zellers föresats är att skildra hur demensen tar våra minnen och sätter dem i allt mer osannolika kontexter. Samtidigt följer manuset hela tiden en grym logik med att hoppen blir längre och längre och att när Anthony går och lägger sig vet han aldrig om han kommer vakna upp till nästa dag eller om hans hjärna spelar spratt med honom och han egentligen befinner sig flera år från sina minnen av gårdagen. Jag kan mycket väl tänka mig att den här filmen kan användas i undervisningssyfte för att beskriva demens. Jag tror att det är så nära vi kan komma en tydlig definition av något som patienten inte själv kan definiera när det gått tillräckligt långt.


The Father är knappast en solskenshistoria direkt, men det är en djupt fascinerande och känslosam skildring av hur en väldigt självständig man förlorar kampen mot sitt eget sinne. Om Hopkins inte får en Oscar för den här rollen finns det fan ingen rättvisa.


Betyg: 4+ minnen av 5 möjliga

Av Ulf - Fredag 26 mars 14:45

 

 

Regi: Pete Docter & Kemp Powers

Manus: Pete Docter/Kemp Powers/Mike Jones

Medverkande: Jamie Foxx, Tina Fey, Graham Norton mfl.

Produktionsbolag: Walt Disney Pictures & Pixar Animation Studios

År: 2020

Längd: 100 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej granskad, troligen 7

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt2948372/

 

Joe har alltid velat spela piano i ett riktigt bra jazzband, men livet har inte blivit så. Istället jobbar han som musiklärare, men när han äntligen får sin chans att förverkliga sina drömmar råkar han ut för en olycka. Hans själ hamnar på väg mot efterlivet, men fast besluten att ta sig tillbaka till jordelivet lyckas Joe rymma till "förlivet". Här formas alla de nya själar som ska ner till jorden. Joe får en speciell bångstyrig själ, 22, att ta sig an. Dessutom ser inte efterlivets revisor snällt på att man rymmer och har sig!

 

Jag tycker nästan synd om andra animationsstudios nuförtiden. När Miyazaki mer eller mindre (eller, det verkar bero på humör) har lämnat över Ghibli till sin son finns det bara en stor aktör på marknaden som gör animerad film som funkar för precis alla - Pixar. Precis som Miyazaki var Ghiblis starke man är Pete Docter motsvarande för Pixar. Med en fingertoppskänsla för hur man hela tiden kan balansera på linjen till svåra ämnen utan att trilla över den är Docters filmer alltid insiktsfulla, om än inte alltid riktigt felfria. Soul är den mer lyckade vuxna varianten av det själsliga utforskandet som Docter ägnade sig åt i Inside Out (2015) - en film som trots att den är sevärd är något överskattad.

 

Så är inte fallet med Soul. Ja, jag har väl enklare att identifiera mig med en medelålders musiker än jag har med en ung flicka, men det är framförallt att Soul känns mer genomtänkt och som en levande värld på ett helt annat sätt än i nämnda film. Miljöerna är fångade perfekt och musiken av Trent Reznor, Atticus Ross och Jon Batiste är årets bästa. Det gäller inte bara jazzkompositionerna utan all filmmusik, inte minst den skrämmande vackra Trent Reznor-kompositionen i filmens slutscener.

 

Jag har redan varit inne på att manuset är på gränsen till för tungt för en yngre publik, men Docter, Kemp Powers och Mike Jones lyckas hitta den perfekta medelvägen. Här finns frågor som kommer inspirera yngre och samma frågor och dilemman kommer ge delar av den vuxna publiken ett nostalgiskt leende på läpparna. Soul är essensen av hur en bra familjefilm ska vara. Här finns något för alla och den inbjuder även till diskussion med yngre tittare efteråt. Det är inte en film jag kommer glömma i första taget och Pixar har ännu en gång lyckats få mig att gråta.

 

Betyg: 5 jazzgossar av 5 möjliga

Av Ulf - Tisdag 23 mars 18:43

 

 

Regi: Alexander Nanau

Manus: Alexander Nanau & Antoaneta Opris

Medverkande: Razvan Lutac, Vlad Voiculescu, Mirela Neag mfl.

Produktionsbolag: Alexander Nanau Production/Samsa Film/HBO Europe mfl.

År: 2019

Längd: 109 min

Land: Rumänien/Luxemburg/Tyskland

Svensk åldersgräns: Ej granskad, troligen 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt10706602/

 

Under en konsert 2015 bröt en våldsam brand ut på klubben Colectiv i Bukarest. Branden kostade 27 människor livet och skadade 180 allvarligt. Det som hade hänt var redan en tragedi, men när de brännskadade patienterna mystiskt började dö som flugor på landets sjukhus insåg ett antal journalister på tidningen Gazeta Sporturilor att något mycket större än branden höll på att avslöjas - ett avslöjande som skulle fälla en hel regering.

 

Ibland finns det inga ord när man ser en dokumentär. Man sitter mest och gapar och händelserna som utspelas på skärmen känns nästan för absurda för att ens vara övertygande fiktion. Rumänska Collective är en av de mest drabbande dokumentärer jag sett på år och visar med all önskvärd tydlighet både medias vikt såväl som den chockerande korruption som härskade i det rumänska sjukvårdssystemet.

 

Alexander Nanau kom in i precis rätt tid. Som dokumentärfilmare följer han med journalisterna i deras undersökning och fungerar som en tyst betraktare på presskonferenser som får FHM:s att se ut som klassiska tal. Modet hos dessa journalister och hos patientaktivisten (och sedermera hälsoministern) Vlad Voiculescu går inte att ta miste på. De kommer snart fram till att säkerhetstjänsten bevakar dem och nyckelpersoner råkar strategiskt "begå" självmord. Ändå jobbar de på med en aldrig sviktande övertygelse och ett minst sagt hårdnackat förhållningssätt, exempelvis när den nytillsatte hälsoministern (som försöker reda upp röran från hans föregångare) stoiskt avslutar ett telefonsamtal med att "den gode professorn pissade nog just på sig" och fortsätter med sin middag.

 

Collective faller in under den där svårdefinierade kategorin som kan kallas för "viktiga filmer". Det är en journalistisk triumf som tyvärr har en bitter efterklang. I tider av världspandemi är den också högaktuell på ett sätt som den knappast kunnat förutse. En mycket stark kandidat till årets bästa dokumentär på Oscarsgalan. Se den.

 

Betyg: 5 korrumperade regeringslakejer av 5 möjliga

 

 

 

 

Av Ulf - Måndag 22 mars 19:15


Alright, alright, alright. Den här veckan var Gustaf annorstädes och givetvis ballade det ur direkt utan vår store ledare. Matti poängterar att killar inte har några känslor och att han är så.jävla.vit att han måste få enstaka spanska ord översatta till engelska innan han kan förstå dem. Linda muserar över hur det är svårt att vara en manet i Australien och bara så ni vet finns det inga kubaner i Miami. Vad det var för film vi såg?  Eh... den där! Den där uppe på bilden!

 

 


Av Ulf - Måndag 22 mars 08:45

 

 

 

Best Motion Picture

 

Judas & The Black Messiah

Mank

Minari

Nomadland

Promising Young Woman

Sound Of Metal

The Father

The Trial Of The Chicago 7



Best Performance By An Actor In A Leading Role


Anthony Hopkins (The Father)

Chadwick Boseman (Ma Rainey's Black Bottom)

Gary Oldman (Mank)

Riz Ahmed (Sound Of Metal)

Steven Yeun (Minari)


Best Performance By An Actress In A Leading Role

 

Andra Day (The United States vs. Billie Holiday)

Carey Mulligan (Promising Young Woman)

Frances McDormand (Nomadland)

Vanessa Kirby (Pieces Of A Woman)

Viola Davis (Ma Rainey's Black Bottom)


Best Performance By An Actor In A Supporting Role

 

Daniel Kaluuya (Judas & The Black Messiah)

LeKeith Stanfield (Judas & The Black Messiah)

Leslie Odom Jr. (One Night In Miami...)

Paul Raci (Sound Of Metal)

Sacha Baron Cohen (The Trial Of The Chicago 7)

 

Best Performance By An Actress In A Supporting Role

 

Amanda Seyfried (Mank)

Glenn Close (Hillbilly Elegy)

Maria Bakalova (Borat Subsequent Moviefilm)

Olivia Colman (The Father)

Youn Yuh-jung (Minari)

 

Best Achievment In Directing

 

Chloé Zhao (Nomadland)

David Fincher (Mank)

Emerald Fennell (Promising Young Woman)

Lee Isaac Chung (Minari)

Thomas Vinterberg (Another Round)


Best Original Screenplay

 

Judas & The Black Messiah

Minari

Promising Young Woman

Sound Of Metal

The Trial Of The Chicago 7


Best Adapted Screenplay

 

Borat Subsequent Moviefilm

The White Tiger

Nomadland

One Night In Miami...

The Father


Best Animated Feature

 

Onward
A Shaun The Sheep Movie: Farmageddon

Soul

Over The Moon

WolfWalkers


Best International Feature


Collective (Romania)

Another Round (Denmark)

Quo Vadis, Aida? (Bosnia & Herzegovina)

Shaonian De Ni (Hong Kong)

The Man Who Sold His Skin (Tunisia)


Best Cinematography

 

Judas & The Black Messiah

Mank

News Of The World

Nomadland

The Trial Of The Chicago 7

 


Best Editing


Nomadland
Promising Young Woman

Sound Of Metal

The Father

The Trial Of The Chicago 7

 

 

Best Production Design


Ma Rainey's Black Bottom
Mank

News Of The World

Tenet

The Father


Best Costume Design

 

Emma

Ma Rainey's Black Bottom

Mank

Mulan

Pinocchio


Best Makeup & Hairstyling

 

Emma
Ma Rainey's Black Bottom

Hillbilly Elegy

Mank

Pinocchio


Best Original Score

 

Da 5 Bloods

Mank

Minari

News Of The World

Soul

 

Best Original Song

Judas & The Black Messiah (Fight For You)

Eurovision Song Contest: The Story Of Fire Saga (Husavik)

La Vita Davanti A Sé (Io Si)

One Night In Miami... (Speak Now)

The Trial Of The Chicago 7 (Hear My Voice)

 

Best Sound Editing

 

Greyhound

Mank

News Of The World

Soul

Sound Of Metal

 
Best Visual Effects

 

Love & Monsters

Mulan

Tenet

The Midnight Sky

The One And Only Ivan


Best Documentary, Short

 

A Concerto Is A Conversation

A Love Song For Latasha

Colette

Do Not Split

Hunger Ward

 

Best Documentary, Feature

My Octopus Teacher
Collective

Crip Camp

Time

El Agente Topo

 
Best Short Film, Animated

Burrow

Genius Loci

If Anything Happens I Love You

Já-Fólkið

Opera

 

Best Short Film, Live Action


Feeling Through

The Letter Room

The Present

Two Distant Strangers

White Eye

Av Ulf - Söndag 21 mars 21:30

 
  

Regi: Ron Howard

Manus: J.D Vance & Vanessa Taylor (baserat på Vances roman)

Medverkande: Amy Adams, Glenn Close, Gabriel Basso mfl.

Produktionsbolag: Imagine Entertainment/Netflix

År: 2020

Längd: 116 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6772802/

 

J.D Vance växer upp som det yngre av två syskon i en småstad i Ohio. Runt sig har han mer eller mindre hela sin släkt som består av allsköns excentriska personligheter. Många år senare läser J.D till jurist på Yale och försöker desperat få ett sommarjobb så att han kan betala terminsavgiften. Mitt i allt ringer det från Ohio. Hans mor har tagits in på sjukhus efter en heroinöverdos och J.D tvingas återvända hem, kontemplerande över sin uppväxt och framförallt de två kvinnor som format honom - hans mamma och hans mormor.

 

Ron Howard är vad jag skulle vilja dubba som sinnesbilden av en "kompetent" regissör. Han gör sällan en riktig stinker och lika sällan något som jag tycker är fantastiskt. Framförallt är det saker som Hillbilly Elegy som jag tycker han gör bra - dramakomedier med stora krav på skådespelarregi. Därför är också den här filmen en riktig höjdpunkt i hans karriär.

 

Skådespelet är som sagt verkligen på topp. Den som fått mest goda vitsord är Glenn Close som familjens mormor, "Mamaw", och hon är värd varenda fint ord som skrivits om hennes rollprestation. Hon är lika delar surkärring som kraftpaket och sannerligen inte en lätt typ att leva med. Close lyckas hela tiden hålla rätt ton och hjälps mycket av makeup-avdelningen som gjort ett helt fantastiskt jobb inte bara med Close utan även övriga karaktärer. I och med att det här är en sann historia och karaktärerna verkliga personer verkar det som man lagt ner extra mycket jobb på att få dem så porträttlika som möjligt - en trevlig touch i en biografifilm som inte handlar om kändisar. Det är nog dags för Close att knipa Oscarn efter denna, hennes åttonde (!), nominering utan vinst.

 

Amy Adams sitter inne med nästan lika många nomineringar (sex stycken), men fick ingen nick i år. Det är synd eftersom hennes porträtt av J.D.:s mor, Bev, även det är mycket bra. Bev är en karaktär med så mycket känslor att det svämmar över mest hela tiden, om det så är kärlek som hat, och Adams skildrar detta perfekt. Även Owen Asztalos som den unge J.D måste nämnas. Han får sitt riktiga genombrott med den här filmen och ska bli spännande att följa.

 

Det jag främst gillar med Hillbilly Elegy är balansen den håller mellan sin svärta och sitt ljus. Den slår inte, likt många av årets nominerade, över till att bara bli elände, men den är knappast sockersöt heller. Det känns som en sann uppväxtskildring, mer realistisk än de flesta även om karaktärerna är minst sagt färgstarka. En mycket trevlig överraskning som jag hade förväntat mig skulle vara Hollywood-pekoral men visade sig ha både hjärta och bett.

 

Betyg: 4 starka kvinnoporträtt av 5 möjliga

Av Ulf - Lördag 20 mars 00:00


Regi: Regina King

Manus: Kemp Powers (baserat på hans pjäs med samma namn)

Medverkande: Kingsley Ben-Adir, Eli Goree, Leslie Odom Jr. mfl.

Produktionsbolag: ABKCO Films & Snoot Entertainment

År: 2020

Längd: 114 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt10612922/

 

Sent i februari 1964 sammanstrålade Cassius Clay (den blivande Muhammad Ali), Malcolm X, Sam Cooke och fotbollsstjärnan Jim Brown på ett motell i Miami. Clay, precis krönt världsmästare efter att ha besegrat Sonny Liston, förutsätter att kvällen ska spenderas med firande av episka proportioner, men hans andlige vägledare Malcolm X har andra planer för de fyra.

 

Återigen en pjäs som filmatiseras. Jag börjar bli småtrött på det nu. Det går att göra bra adaptioner av scenshower, men när det gäller intima, dialogtunga, dramaberättelser bör de oftast stanna på scen. Film och teater är två olika medier som inte alltid går hand i hand. Trots min något surmulna början på den här recensionen måste jag säga att förra årets val av pjäser att filmatisera inte har varit helt dumma.

 

Berättelsen om fyra giganter som råkade vara goda vänner och ha varandras ryggar är märkligt rörande. Vi har den ständigt militant argumenterande Malcolm X, den unge showmannen i Clay, den slipade affärsmannen i Cooke och Jim Brown som en slags everyman (vilket han definitivt inte var, men det är svårt att hävda sig i sällskapet så att säga). Skådespelarna gör väldigt fina roller allihop, men den klarast lysande stjärnan, och den som knep Oscarsnomineringen, är Leslie Odom Jr. som Sam Cooke. Odom Jr. har helt uppenbart gjort sin hemläxa när det gäller Cooke, i min mening en av de kanske fem bästa sångarna genom tiderna. Hans intensitet kontrasterat mot hans väldigt mjuka sångröst är perfekt fångat.

 

Den genomgående berättelsen, om hur Clay ska konvertera till islam, fungerar gott och väl, men jag skulle kortat den här filmen till cirka 90 minuter. Den extra halvtimmen bjuder på ganska mycket padding och så, så mycket dialog. Ofta är vad som sägs intressant (tack och lov för det), men ibland känns det mer som man tittar på en föreläsning snarare än en film.

 

One Night In Miami... är en slice-of-life om en natt som råkade samla fyra väldigt betydande nutidshistoriska personer på ett och samma ställe. Intressant, ibland rörande, men det lyfter tyvärr inte förrän mot slutet. Då har tyvärr nerven redan i viss mån hunnit gå ur berättelsen. Som ett helt slutet kammarspel hade det kanske funkat hela vägen ut. Alla filmer med musik av Sam Cooke är dock sevärda bara för den sakens skull.

 

Betyg: 3- snacksaliga legender av 5 möjliga


Av Ulf - Torsdag 18 mars 13:30

 


Regi: Paul Greengrass

Manus: Paul Greengrass & Luke Davies (baserat på Paulette Jiles roman)

Medverkande: Tom Hanks, Helena Zengel, Tom Astor mfl.

Produktionsbolag: Perfect World Pictures/Playtone/Universal Pictures mfl.

År: 2020

Längd: 118 min

Land: USA/Kina

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt6878306/

 

Texas, 1870: Kapten Jefferson Kyle Kidd kuskar runt på den dammiga prärien för att i varje stad han kommer till ha en nyhetsuppläsning för lokalbefolkningen. Under en av dessa resor träffar han på den unga Johanna, en flicka som bott hos Kiowastammen sedan hon var fyra år gammal och nu ska föras tillbaka till sina släktingar. Med ingen annan som kan ta sig an Johanna bestämmer sig Kidd för att föra henne till sin familj. Johanna har dock andra idéer och vill inte alls bo hos människor där hon inte ens kan göra sig förstådd.

 

News Of The World är en smältdegel av saker jag både gillar och ogillar. Tom Hanks är alltid sevärd och jag säger aldrig nej till en westernrulle. Samtidigt har jag aldrig varit särskilt imponerad av Paul Greengrass utdragna berättarteknik i regissörsstolen. Tack och lov lägger han i viss mån band på sig här och levererar en film som rullar på utan större motstånd.

 

Hanks kan spela vem och vad som helst, så det är ingen överraskning att han är bra även här. Den mest lysande stjärnan i News Of The World är dock Helena Zengel i rollen som Johanna. I och med att Johanna endast har ytterst lite dialog på engelska är det mest hennes minspel och fysiska skådespel som får tala och hon gör detta fullkomligt lysande! Hon påminner mig om en ung Saoirse Ronan både till uttryck och utseende. Jag har ingen aning om hur bra hon faktiskt talar kiowa, men för en icke-talare känns det trovärdigt.

 

Det är en annan sak jag gillar med News Of The World - språken! Den visar upp Texas som den blandning det var, med immigranter från stora delar av världen som trängdes med ursprungsbefolkningen och alla de språk som mixades med varandra. Det är definitivt den första film jag sett med betydande dialog på kiowa!

 

Kruxet med den här filmen är att den är lite för oförarglig för sitt eget bästa. Greengrass visar förvisso upp de mörkare sidorna av livet i Texas med, men jag skulle gärna haft lite mer fokus här - inte minst gällande konflikten mellan lokalinnevånarna och nordstatstrupperna som upprätthåller freden bara fem år efter inbördeskrigets slut. Det finns också en bihandling om Kidds tidigare liv som kommer igång alltför sent för att ha någon reell emotionell punch.

 

News Of The World är både gott filmhantverk och en mysig liten western road movie. Jag lär inte komma ihåg den om några år, men för stunden duger den gott och väl.

 

Betyg: 3+ Hanksar i sadeln av 5 möjliga

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se