Årskrönika 2020: Vi hade i alla fall tur med... eh...

Jag är av den kanske något kontroversiella åsikten att 2020 inte var ett vidare bra år. Alla har redan bashat året så hårt att vi kan ha skapat en reva i rumstiden. Den här bloggen har sedan dag 1 nästan uteslutande handlat om film, tv och till viss mån litteratur. Det här året har de här sakerna varit viktigare än någonsin. Samtidigt har bloggen haft färre recensioner än tidigare. Hur går det ihop? Tiden har ju funnits? Svaret är uttråkan. När allt som finns är tid och inget umgänge som man kan dela sina populärkulturella upplevelser med blir det lite av att ropa ut i en tom sal - det ekar. 

Tack och lov löstes denna uttråkan till stor del av att jag i höstas blev rekryterad till filmpodden Film till fikat. Vi är fyra filmnördar som spelar in minst ett avsnitt i veckan som läggs på Spotify. Film till fikat har blivit lite av en livlina där vi, trots våra geografiska avstånd, kan snacka film och strunt några timmar i veckan.

Därmed inte sagt att jag inte saknar biograferna. Jag har inte sett en film på bio på snart ett år. Jag brukar snitta fyra i månaden eller något dylikt. Det må tyckas som ett litet irritationsmoment i det stora hela, men det är drygt främst för att det är ytterligare ett tecken på att 2020 inte är som ett vanligt år. Streamingtjänster i all ära, men film ska ses på duk, i ett mörkt rum, med snörvlande främlingar.

Ovanstående gjorde att årets upplaga av Fantastisk Filmfestival fick avnjutas från soffan istället för i salongen. Organisationen bakom FFF gjorde ett fantastiskt (ba-dum-dum-dish!) jobb med att erbjuda merparten av festivalfilmerna via streamingtjänsten SpamFlix och arrangerade även ett fåtal fysiska visningar. Jag kunde tyvärr inte delta i de senare eftersom jag tillhör inte bara en utan två riskgrupper (en till och jag hade varit en ohelig treenighet! Det ni!), men FFF2020 var ett bevis på att nöden är uppfinningsrikedomens moder.

Besöksstatistiken för året var lika upp och ner som året självt. Min i särklass bästa månad var januari och min i särklass sämsta var augusti. Januarisiffrorna är sig lika (inför Oscarsgalan, många digitala släpp av storfilmer), men augusti brukar vara mycket bättre. I en kurva över årets månader kan jag dock se en stadig klättring under årets sista kvartal. Jag tror att det har mycket att göra med Film till fikat. Det blir en ny outlet och nya besökare hittar till bloggen.

Året bjöd på sex filmer med femmor i betyg:

4 jan: Parasite

20 jan: 1917

4 feb: I Lost My Body

22 maj: Bacurau

31 okt: Get The Hell Out

20 dec: Another Round

Intressant nog är alla de där filmerna från olika länder. Representerade är Sydkorea, Storbritannien/USA, Frankrike, Brasilien, Taiwan och Danmark. Jag borde kanske hålla mer koll på internationella filmer eftersom jag uppenbarligen uppskattar dem i större utsträckning än den vanliga USA-centreringen. Tål att tänkas på!

Vi rullar vidare - mot 2021, vaccin och förhoppningsvis åtminstone en höst på bio. Skitfinkultur fyller tolv år 2021. Det blir minst tolv till.