Direktlänk till inlägg 7 juni 2019
Regi: Owen Harris/James Hawes/Anne Sewitsky
Manus: Charlie Brooker
Medverkande: Anthony Mackie, Andrew Scott, Miley Cyrus mfl.
Produktionsbolag: Zeppotron/Channel 4/Gran Babieka
År: 2019
Längd: cirka 180 min (3 x cirka 60 min)
Land: Storbritannien
Svensk åldersgräns: 15
IMDB: https://www.imdb.com/title/tt2085059/
Det senaste vi såg av Charlie Brookers Black Mirror var förra årets fantastiska Bandersnatch (2018) - en icke-linjär berättelse där tittaren i viss mån själv styrde handlingen. Det var och är något av det häftigaste jag sett de senaste fem åren. Bandersnatch gjorde ett så starkt intryck på mig att jag under våren använt den i undervisningssyfte när jag pratat om berättelsestrukturer med mina elever. Hur följer man upp något sådant? Med den största besvikelsen Black Mirror levererat.
Säsong 5 består av tre avsnitt. That's it. Tre jäkla avsnitt och inte ett enda av dem är ett toppavsnitt. Förklaringen ligger i att Bandersnatch tog, enligt Brooker, lika mycket resurser och tid som fem vanliga avsnitt. Må så vara, men om man hade släppt en säsong på fyra avsnitt där Bandersnatch hade varit ett hade det helt klart varit värt det. Att släppa en avhuggen säsong utan något riktigt toppavsnitt känns bara som en placeholder. Jag inser att Bandersnatch hade enorma tittarsiffror och att man vill få ut nytt material så snabbt som möjligt, men det här känns mest som selling out. Nåväl, även tre avsnitt av Black Mirror fungerar bättre än mycket annat. Nedan följer de rankade från tre till ett:
3. Rachel, Jack and Ashley Too
Femtonåriga Rachel är besatt av popstjärnan Ashley O. När hon fyller år får hon Ashley O:s officiella AI-styrda minirobot i present. Rachel får någon att prata med, men samtidigt börjar den riktiga Ashleys liv bli till en alltmer negativ spiral.
Jag vet inte... det här känns mest som ett avsnitt skrivet efter att man hade fått Miley Cyrus till att spela rollen som Ashley. Oavsett vad jag tycker om hennes musik är hon helt enkelt inte någon duktig skådis. Istället är det Angourie Rice i rollen som Rachel som är den enda riktiga anledningen att se det här avsnittet. Manuset väcker förvisso frågor om den kommande vågen av artificiella framträdanden (exempelvis med hologram, deep fakes etc), men det lyfter aldrig.
2. Smithereens
Taxichauffören Chris kidnappar vad han tror är en högt uppsatt anställd på det sociala medieföretaget Smithereen. Det visar sig dock att han fått tag i en praktikant. Ett gisslandrama tar vid där Chris kräver att få tala med Smithereens grundare, Billy Bauer. Om han inte får det kommer han skjuta gisslan.
Smithreens är en förvisso välberättad men ack så typisk gisslanhistoria. Det finns liksom ingenting här som är typiskt för Black Mirror. Tematiken är förankrad i seriens grundpremiss, men det kommer aldrig någon riktig utveckling. Man vet från minut ett hur det här kommer gå och varför Chris är så förbannad. Välkonstruerat och välberättat avsnitt utan någon riktig udd.
1. Striking Vipers
Danny och Karl var rumskompisar i college, men har sedan länge mer eller mindre tappat kontakten. När Danny fyller år dyker dock Karl upp med en present - den senaste versionen av deras gamla favoritspel, Striking Vipers. Den nya versionen involverar avancerad VR-teknik för att transportera användaren in i sina avatarers kroppar, men vad gör man när ens väns avatar tänder en? Speciellt om man är gift familjefar?
Okej, Striking Vipers är faktiskt ett rätt bra avsnitt. Det är mångbottnat både med frågor om sexuell identitet, relationsproblematik och användandet av VR. Det är dessutom det i särklass bäst spelade avsnittet i säsongen. Stort plus även för Pom Klementieff (känd som Mantis i MCU) i en biroll som fick mig att se henne i ett helt annat ljus än tidigare. Det har också en bitterljuv slutkläm, vilket jag saknade i säsongens andra avsnitt. Det enda riktigt sevärda avsnittet i säsong 5.
Linda hatar allt, Ulf är trött och frustrerad på att bli avbruten och Matti har ingen penis som bakgrundsbild den här veckan. Läget bland trupperna kunde alltså varit bättre för general Gustaf, som förgyller tillvaron med sin bästa Henke Larsson-im...
Regi: Guillermo del Toro Manus: Guillermo del Toro & Kim Morgan (baserat på William Lindsay Greshams roman) Medverkande: Bradley Cooper, Rooney Mara, Cate Blancett mfl. Produktionsbolag: Fox Searchlight Pictures/Double Dare You/TSG Entertainm...
Linda är sjuk – igen! Frågan är om det var Darkman som var i farten eftersom Linda absolut inte kunde förstå varför veckans titelkaraktär heter som han gör. Det gör hur som helst att de tre medlemmarna med Y-kromosomer får hålla ställningarna...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 | 4 |
5 |
6 |
7 | 8 |
9 |
|||
10 | 11 |
12 |
13 |
14 | 15 |
16 |
|||
17 |
18 | 19 | 20 | 21 |
22 |
23 |
|||
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
29 | 30 |
|||
|