Regi: Brian O'Malley

Manus: David Cairns & Fiona Watson

Medverkande: Liam Cunningham, Pollyanna McIntosh, Douglas Russell mfl. 

Produktionsbolag: Fantastic Films/Greenhouse Media Investment/Makar Productions mfl.

År: 2014

Längd: 92 min

Land: Storbritannien/Irland

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3148348/

Rachel är en nyutexaminerad polis som fått sin första tjänstgöring i en skotsk småstad. Snart märker hon att hennes kollegor inte kunde bry sig särskilt mindre om rätta tillvägagångssätt utan verkar göra lite vad de vill. När en mystisk främling får spendera natten i en av stationens celler börjar dock saker från polisernas förflutna bubbla upp till ytan. Vem är egentligen den märklige mannen i cell sex?

Jag brukar inte vara alltför imponerad av ockult skräck (ingen spoiler, kolla ordvitsen till titel bara) av några enkla anledningar. Jag är inte kristen och därför inte rädd för demoner eller annat oknytt från det varma stället under jord. Därför räcker det liksom inte med att någon med glödande ögon hoppar fram och skriker "oooga-boooga!" för att jag ska hoppa ur soffan. Tack och lov är Let Us Prey tillräckligt smart skriven och välspelad för att undvika de vanliga fallgroparna.

Mycket är just skådespelarnas förtjänst. Liam Cunningham är superb som mannen som endast identiferas vid sitt cellnummer, Six. Han spelar rollen med en slags trött vishet - som att han sett och hört allt och mest av allt bara göra sitt jobb. Även Pollyanna McIntosh är bra i den kvinnliga huvudrollen, men det är Cunningham som äger varenda scen han är med i.

Let Us Prey vore enkel att avskriva som att Six är Satan själv och sen kör vi det gamla vanliga sticket med syndare och evig fördömelse. Tack vare den smarta dialogen blir den uppmärksamme tittaren snart varse om att det kanske inte alls är så enkelt som det ter sig vid första anblicken. Jag har en egen tolkning som jag besparar läsaren ifrån, men för den som är intresserad kan jag rekommendera att ni fräschar upp minnet av Första Mosebok innan ni ser filmen.

Med bra skådespel, soundtrack och tillräckligt med blod och äckelskap för att få en luttrad gammal skräckräv som mig att haja till lite är Let Us Prey en överraskning. Se den som en rak skräckfilm med välutvecklad karaktärspsykologi eller som en teologisk varning om Domedagen. Här finns rum för båda tolkningar.

Betyg: 4- episka skägg av 5 möjliga