Regi: Ben Affleck

Manus: Chris Terrio (baserat på Joshuah Bearmans tidningsartikel)

Skådespelare: Ben Affleck, Bryan Cranston, Alan Arkin mfl.

Produktionsbolag: GK Films & SmokeHouse Pictures

År: 2012

Längd: 120 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1024648/

När USA:s ambassad i Teheran stormas av aktivister under 1979 års revolution lyckas sex anställda fly till Kanadas ambassad. CIA har ingen aning om hur de ska få ut sina medborgare ur landet förrän agent Tony Mendez kläcker en lika briljant som bisarr idé: vi låtsas att vi ska spela in en science fiction-film i Iran.

Gisslandramat som följde i fotspåren av den iranska revolutionen har filmatiserats förr, men aldrig med den här twisten. Det märkligaste är att filmen är baserad på sanna händelser som förlorade sin hemligstämpel 1996. CIA använde verkligen en fejkad science fiction-film som ett led i att få ut de sex amerikanerna ur landet. För en science fiction-nörd som mig är det hur roligt som helst att tänka på.

Ben Affleck har varit ett av de mest utskällda namnen i Hollywood under 2000-talet. Innan han satte sig bakom kameran i den utsökta Gone Baby Gone (2007) hade han också till största del medverkat i skräp sedan sitt genombrott med Good Will Hunting (1997). Snacka om att Affleck tar revansch på sina belackare nu! Gone Baby Gone efterföljdes av hyllade The Town (2010) och nu alltså Argo med sina sju Oscarsnomineringar. Snygg comeback så att säga!

Ben Affleck spelar även huvudrollen i sin nya film och sköter väl sig helt okej. Det är dock helt klart så att hans största begåvning ligger bakom kameran. Argo är en mycket välregisserad film som visar att Affleck kan det här med skådespelarregi. Det är en riktigt bra ensemble han har att jobba med. Alan Arkin är lika bra som alltid och personliga favoriterna Bryan Cranston och John Goodman gör också bra roller.

Argo är välspelad och har en mycket spännande andra halva. Där den tappar poäng är i uppbyggnaden till uppdraget i sig. Vissa partier är riktigt sega, men den som har tålamod blir också belönad. Det andra problemet jag har med Argo är helt enkelt att man tar sig lite väl stora friheter med de historiska händelserna ibland. Det lämnar en lite fadd smak i munnen när Affleck skildrar i princip alla iranier som helt och fullt stöttande av revolutionen. Nåja, om man kan leva med dessa skavanker bjuder Argo på en rejält spännande andra halva. Jag saknar den här typen av klassiska spionfilmer. Mer sådant här!

Betyg: 4- Argo, fuck yourself! av 5 möjliga

Regi: Malik Bendjelloul

Manus: Malik Bendjelloul

Skådespelare: Rodriguez, Steve Segerman, Dennis Coffey mfl.

Produktionsbolag: Red Box Films & Passion Pictures

År: 2012

Längd: 86 min

Land: Sverige/Storbritannien

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2125608/

Under 1970-talets första år spåddes Detroitmusikern Rodriguez att bli en storhet inom singer/songwriter-facket av alla producenter han arbetade med. Verkligheten blev en annan och efter två skivor var drömmen slut. Vad Rodriguez inte visste var hur betydelsefull han blivit för motståndsrörelsen mot apartheid i Sydafrika. Rodriguez musik och texter visade en hel generation sydafrikaner att man faktiskt kunde protestera mot etablissemanget. Men var tog Rodriguez vägen efter sina två skivor?

Rodriguez började sin bana i de värsta delarna av Detroit och hade först och främst sin talang att luta sig på. När han till sist fick sitt skivkontrakt borde det ha varit början på en karriär i stil med Bob Dylans. Jag har spelat igenom hans skivor med gitarren i knäet och kan för mitt liv inte förstå varför han inte slog igenom i USA. Rodriguez har skrivit några av de vackraste låtar jag hört. Det är därför Searching For Sugar Man är så drabbande. Här har vi en lyriker av allra högsta rang som inte fått något erkännande annat i ett land på en annan kontinent. Searching visar mot alla odds upp ett porträtt av en man som inte kunde bry sig mindre om framgång. Han är inte bitter, han är inte nedbruten, han lever sitt liv som han alltid gjort. När han sen får en liten glimt av vad som kunde ha varit är det inte med bitterhet eller ångest utan ren glädje. Jag lyfter på hatten för Rodriguez.

Malik Bendjelloul har hittat en fantastisk historia att göra en dokumentär av. Det som gör att dokumentären fungerar så jäkla bra är framförallt skalan, från det personliga till ett övergripande samhällsperspektiv från inte ett utan två ställen i världen. Det är djupt imponerande och Bendjelloul tar ett steg åt sidan och låter historien tala för sig själv. Jag har svårt att se hur något kan toppa det här i dokumentärklassen på årets Oscarsgala. Det är lite kul att det är den första svenska dokumentär som blivit nominerad på 61 år också.

Om du har haft en dålig dag, en dålig månad, ett dåligt år eller ett dåligt liv - se Searching For Sugar Man. Den som inte har ett leende från öra till öra när sluttexterna rullar har inget hjärta.

Betyg: 5 bortglömda generationsröster av 5 möjliga (ja, många femmor just nu, men fan, alla är befogade!)