När Regan MacNeils huvud började rotera 180 grader och den ljumna ärtsoppan stänkte över fader Karras i The Exorcist (1973) var jag nog inte ensam om att söka upp närmsta soffkudde att gömma mig bakom. Att The Exorcist hade stor inverkan på mitt filmintresse är dagens underdrift. Efter att ha sett filmen för första gången när jag var elva - tolv år började mitt skräckfilmssamlande på allvar. Jag ville hitta något liknande, något ännu bättre, något fantastiskt. En del skräckrullar jag sett har lyckats tangera The Exorcist men väldigt få har lyckats ta sig förbi den på min lista. Det är kort och gott en fantastisk film.

Franchisen som skapades runt filmen var egentligen inte tänkt att bli en franchise överhuvudtaget. Efter originalfilmen ville Warner Bros. adaptera författaren William Peter Blattys roman Legion som uppföljare och sen skulle serien läggas i träda. Warner Bros. var aldrig någon av de större skräckfilmsstudiorna under 70- och 80-talen heller så det var ett fullkomligt logiskt beslut. Jag har redan gått igenom historiken om filmerna i mina recensioner, så det räcker med att säga att planerna gick i stöpet och vi istället fick den vedervärdiga The Exorcist II: The Heretic (1977) som uppföljare. Filmen förstörde inte bara seriens framtid i närmre 13 år utan även Linda Blairs karriär. Blair spenderade merparten av 80-talet i mjukporrfilmer och/eller exploitationrullar.

Men vad är det som lockar mig i den här serien om demonbesatthet? Jag är, som jag tidigare påpekat, inte kristen och den kristna världsbilden med demoner och annat oknytt borde inte skrämma mig. Jag antar att det beror på att jag trots allt är uppvuxen i ett land med kristna traditioner och som religionsintresserad har jag sugit i mig information om allt från demonologi till kristna riter. Detta var min bild innan jag såg om filmerna den här gången. Nu är jag inte så säker längre. Jag tror att det som tilltalar mig i den första filmen först och främst är manusets spelande på möjliga psykologiska förklaringar till fenomenen som utspelas på skärmen. Det skadar inte heller att första filmen är något av det snyggaste, mest välspelade och vällåtande som gjorts i genren.

De övriga filmerna i franchisen når inte ens upp till hälften av originalets storhet, men den senaste filmen, recenserad igår, visar att det fortfarande finns en plats för psykologisk ockult skräck i vår moderna filmvärld - även om det tydligen bara går att sälja till art house-publik nuförtiden. Nästa franchise: Scream

Recenserande filmer i serien:

The Exorcist (1973) - 5 nej, nej, använd inte krucifixet sådär, snälla av 5 möjliga

The Exorcist II: The Heretic (1977) - 1 James Earl Jones gjorde en annan film 1977... tur för honom av 5 möjliga

The Exorcist III ( 1990) - 3+ viga pensionärer av 5 möjliga

The Exorcist: The Beginning (2004) - 2 trötta svenska exorcister av 5 möjliga

Dominion: Prequel To The Exorcist (2005) - 4 technicoloreffekter i annars snygga rullar av 5 möjliga

Snittbetyg (plus och minus borträknade): 3,0

Klara franchises:

1. The Exorcist - 3,0 (fler plus än nummer 2)

2. The Texas Chainsaw Massacre - 3,0

3. The Omen - 2,6

4. Friday The 13th - 2,3

5. Saw - 2,1