Regi: Steven Soderbergh

Manus: Scott Z. Burns

Skådespelare: Rooney Mara, Jude Law, Catherine Zeta-Jones mfl.

Produktionsbolag: Di Bonaventura Pictures & Endgame Entertainment

År: 2013

Längd: 106 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2053463/

Jag är väl inte alltför förtjust i Steven Soderberghs registil och drog mig lite för att se den här filmen när den damp ner i min dropbox för förhandskopior. Framförallt tycker jag att Soderbergh gör på tok för utdragna filmer som tappar fokus efter halva speltiden. Den här gången har han dock lyckats att spinna ett väldigt tätt nät av Scott Z. Burns mångbottnade manus.

Side Effects handlar om hur Emily Taylors liv vänds upp och ned när hennes make kommer ut från fängelset. Allt borde egentligen vara bra, inte minst eftersom maken "bara" satt inne för insideraffärer och verkar ha lärt sig sin läxa. Emily hamnar dock i en djup depression och börjar gå till den framgångsrike psykiatrikern Jonathan Banks för behandling. Banks föreslår en ny medicin för Emily - en medicin tillverkad av ett företag han fått en större summa pengar från för att genomföra en studie av. Till en början går också allt fint. Sen kommer biverkningarna...

Side Effects är en riktigt smart dramathriller som dels tar upp ett viktigt ämne (vem tjänar på våra lyckopiller?) och dels har fint skådespel och bra manus. Rooney Mara har väl inte imponerat på mig särskilt mycket innan, men här visar hon att hon kan skådespela - så länge hon inte försöker spela svensk hackare. Den riktiga stjärnan bland skådespelarna är däremot Jude Law. Law är nästan brottsligt underanvänd som skådis nuförtiden med tanke på att han alltid åtminstone är "bra" och ibland helt "fantastiskt bra". Law har ett eget uttryck och en intensitet i sitt skådespel som är få förunnat. För att göra skådespelarensemblen så mycket vackrare har vi dessutom Catherine Zeta-Jones i en biroll. Om det finns en vackrare kvinna i Hollywood idag vette fanken vem det skulle vara.

Burns manus är även det bra, även om det finns en markant skarv mellan filmens två delar. Utan att avslöja för mycket så känns Side Effects som två olika filmer. Den första halvan är förvisso intressant, men lyckas invagga tittaren i en slags falsk säkerhet att man sett det här förut och att man vet exakt hur allt kommer sluta. I mitten kommer sen en rejäl scenförändring som sakta men säkert börjar rucka på alla förväntningar och fördomar. Mot de sista 20 minuterna av filmen satt jag som på nålar. Det är en rent briljant filmkonstruktion.

Jag skulle verkligen vilja ge Side Effects högsta betyg, men trots den smarta konstruktionen tappar filmen i tempo mot första aktens slut. Det gör att uppbyggnaden bromsas in och får börja om på noll igen. Det är riktigt synd och egentligen ett problem som ligger framförallt i klippningen. Men, för den som vill se något smart, välspelat och relevant rekommenderar jag ändå Side Effects varmt.

Betyg: 4+ blodiga biverkningar av 5 möjliga