Inlägg publicerade under kategorin Franchise Hell

Av Ulf - 2 september 2012 22:32


Regi: Rick Rosenthal

Manus: John Carpenter & Debra Hill

Medverkande: Jamie Lee Curtis, Donald Pleasence, Charles Cyphers mfl.

Produktionsbolag: Universal Pictures & De Laurentiis Group

År: 1981

Längd: 92 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0082495/


Michael Myers skakar av sig de sex skott som Dr. Loomis satte i honom och fortsätter sin mordturné i Haddonfield. Laurie Strode, överlevande från Myers första vända, skjutsas till sjukhuset med sina skador och försöker förstå varför Myers vill åt just henne. Under tiden går jakten på Myers vidare genom Haddonfields gator.


Det är inte ofta man ser en film som verkligen startar exakt där föregångaren slutar. Oftast brukar det finnas någon form av etablering, även om denna kan vara minimal. Halloween II sysslar inte med något sådant tjafs och visar till och med de sista minuterna av Halloween (1978) innan det nya materialet tar vid. Det är ett ganska intressant stilgrepp att låta filmerna flyta in i varandra utan paus, men flertalet detaljer bryter illusionen. Bara det faktum att Jamie Lee Curtis är tre år äldre än i originalet gör mycket. En skådespelerskas utseende utvecklas ganska mycket mellan 20 - 23 års ålder.


Nåväl, även om Halloween II gör sitt bästa för att vara en så direkt fortsättning som möjligt är frågan om detta egentligen var att eftersträva? John Carpenter hade själv en idé om att hans Halloween-serie skulle ha olika teman för varje film. Detta skulle också bli fallet med den rejält utskällda tredje filmen i franchisen. Carpenter känns synnerligen oinspirerad i sitt manusarbete. Han lägger ut diverse trådar att utveckla, men inga av dessa används. Det är synd, för här finns en bra slasher bakom det formelmässiga utförandet.


Som bäst blir Halloween II om du ser den direkt efter Halloween. Då kan du, med lite god vilja, se båda delarna som en tre timmar lång slasher. Det har nog aldrig gjorts en så pass lång slasher så vitt jag vet. Som fristående film är den dock ganska trist och unken. En slasher där en kille dör av att halka i en blodpöl är ingen höjdare.


Betyg: 2 hala sjukhusgolv av 5 möjliga


Av Ulf - 25 augusti 2012 21:53

Regi: John Carpenter

Manus: John Carpenter & Debra Hill

Medverkande: Jamie Lee Curtis, Donald Pleasence, Tony Moran mfl.

Produktionsbolag: Compass International Pictures

År: 1978

Längd: 91 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0077651/


Saxat från recensionen av samma film postad 2009-11-01


Michael är inte som andra sexåringar. På Halloween 1963 mördar han sin syster med en köttkniv. När hans föräldrar hittar honom har han ett helt blankt ansiktsuttryck utan någon tillstymelse till känsla. Femton år senare ska Michael flyttas från sin vårdanstalt till en rättegångssal av sin läkare Dr. Loomis. Michael flyr och beger sig hem till Haddonfield för att ta upp tråden där han slutade.


Skådespelarna i Halloween är av väldigt varierande kvalité. Det är Jamie Lee Curtis första film och med avstamp från sin roll här blev hon känd som "The Scream Queen" i Hollywood. Curtis spelade in en hel del skräck innan hon tog steget över till drama och komedi och hon blev castad om och om igen av en bra anledning - hon sparkar röv. Curtis har en kvalité som är få skådespelerskor förunnad. Hon må se ut som en "girl next door" men hennes förvandling till kvinnan som gör allt för att överleva är fullständigt trovärdig i film efter film.


Donald Pleasence var redan en etablerad skådespelare men rollen som Dr. Loomis blev hans signaturroll under de sista tjugo åren av hans liv. Pleasence har en riktigt bra karaktär att arbeta med och det är inte särskilt långsökt att tänka att han baserade sin tolkning på Kapten Ahab från Moby Dick. Hans nästan konstanta överspel passar riktigt bra in i filmen eftersom hans karaktär helt enkelt ska försöka svälja den enorma rädsla han bär på samtidigt som han måste kasta sig in efter det han fruktar mest - Michael.


De övriga skådespelarna är inga man lägger på minnet. De varierar från helt okej till vedervärdiga, men det är inte något man tänker på särskilt mycket. Istället är det manus och regi som spelar de övriga viktiga rollerna. Halloween måste ses med sin tidsmässiga kontext i åtanke. Sedan den kom har en helt otrolig mängd filmer haft den som inspirationskälla eller helt enkelt kopierat den och därför känner vi också igen dess konventioner. Vad som gör att den fortfarande håller är dock John Carpenters regi. Carpenter behöver ingen introduktion - om du har sett lite skräck från de senaste 30 åren vet du antagligen vem han är. I och med de låga produktionskostnaderna fick Carpenter använda sig av hela sin uppfinningsförmåga när det gäller de rent tekniska bitarna. Detta syns inte minst i kameraarbetet som började som en ekonomisk nödvändighet men utnyttjades på ett sådant sätt att filmen fick en suggestiv, nästan voyeuristisk, ton.


Manuset är väldigt, väldigt enkelt men det fungerar för sitt syfte. Ond man återvänder till staden han växte upp för att mörda folk. Okej, det är inte Shakespeare, men med regin, Curtis och Pleasence måste det ha verkat otroligt skrämmande för biopubliken 1978. Filmen blev som bekant kult och får fortfarande uppföljare. Uppföljarna är av varierande kvalité, men man kan inte ta ifrån originalet dess betydelse för filmhistorien. Men frågan är om den fortfarande håller? Jag skulle säga att den gör det. Den är absolut inte särskilt extrem med dagens mått mätt och rent filmiskt har den överträffats många gånger inom samma genre. Det går dock inte att sticka under stol med att Halloween har något speciellt.


Betyg: 4+ stilbildande skräckikoner av 5 möjliga

  

Av Ulf - 20 augusti 2012 17:15


Hemsökta hus är en stapelvara inom skräckfilmsgenren, men aldrig har det funnits en serie som återvänt till samma hus så många gånger som The Amityville Horror. Bakgrundshistorien ska ha baserats på de sanna händelserna som inträffade när George och Kathy Lutz flyttade in i nämnda hus tillsammans med sina barn. Dessa rapporter har sedermera ifrågsatts och analyserats till döds och de allra flesta är överrens om att det rörde sig om vanlig hederlig bullshit. Vad som är sant är att det mycket riktigt inträffade sex mord i huset 13 månader innan paret Lutz flyttade in. Ronald DeFeo Jr. sköt sina föräldrar och fyra syskon och sitter än idag av fängelsestraffet för dådet. 


Beroende på vilken del i franchisen man ser så är anledningen till morden och spökerierna olika. Ofta rör det sig om onda andar från en indiangrav som huset är byggt på. Ibland är det kvarlevor av hemska ritualer som sitter i väggarna och ibland är det förbannade präster. Tja, det är en röra helt enkelt. Just det, sen är det demoner och flugor också. En jävla massa flugor. Det är en av franchisens mest frekvent återkommande scener - folk som blir attackerade av flugsvärmar. Okej?


Som ni säkert har märkt av mina recensioner är The Amityville Horror en väldigt tandlös franchise som på sin höjd mäktar med en trea i betyg här och där. Oftast är det dock riktigt tråkigt, lågbudget på ett dåligt sätt och först och främst ett sätt att leva på den ökända historien bakom originalfilmen. Om ni är nyfikna kan ni hoppa in var som helst i serien. Ni lär inte missa något. Nästa franchise: Halloween 


Recenserande filmer i serien:

 

The Amityville Horror (1979) - 1 dålig fastighetsaffär av 5 möjliga

The Amityville Horror II: The Possession (1982) - 2 love begins in the family av 5 möjliga

Amityville 3-D (1983) - 3 vad i helvete var det där i brunnen? av 5 möjliga

Amityville 4: The Evil Escapes (1989) - 2 lampskärmar av 5 möjliga

The Amityville Curse (1989) - 1 djupt andetag, mer än halva serien avklarad av 5 möjliga

Amityville 1992: It's About Time (1992) - 2+ vad är det med all incesttematik i de här rullarna?! av 5 möjliga

Amityville: A New Generation - (1993) 1 dvd att använda som frisbee av 5 möjliga

Amityville: Dollhouse (1996) - 3 sen när var Amityville en öken? av 5 möjliga

The Amityville Horror (2005) - 3- en film kvar... av 5 möjliga

The Amityville Haunting (2011) - 2+ äntligen är den här jävla franchisen slut! av 5 möjliga

 

Snittbetyg (plus och minus borträknade): 2,0

 

Klara franchises:

 

1. The Exorcist - 3,0 (fler plus än nummer 2)

2. The Texas Chainsaw Massacre - 3,0

3. Scream - 2,8

4. The Omen - 2,6

5. Friday The 13th - 2,3

6. Saw - 2,1

7. The Amityville Horror - 2,0

 
Av Ulf - 15 augusti 2012 18:59


Regi: Geoff Meed

Manus: N/A (första gången manusförfattarens namn saknas på både IMDB och Wikipedia samt i filmen)

Medverkande: Luke Barnett, Casey Campbell, Devin Clark mfl.

Produktionsbolag: The Asylum/Taut Productions

År: 2011

Längd: 86 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2042447/


Huset i Amityville må ha varit skådeplatsen för de brutala morden som skildrades i The Amityville Horror II: The Possession (1982) och händelserna i The Amityville Horror (1979) men resten är tydligen bullshit. Go figure. Nåväl, en ny familh flyttar in i huset och ja... ni vet vad som händer.


Det här är den hitintills sista rullen i franchisen i fråga (det kommer en ny nästa år...) och jag borde enligt all logik hata det här. The Amityville Haunting lyckas nämligen kombinera den långdragna franchise som fått mig att rysa av uttråkan med ett av mina mest hatade stilgrepp - upphittad video. Jag har gång på gång nämnt The Blair Witch Project (1999) i mina recensioner och alla efterföljare den tyvärr skapade. Nu när Paranormal Activity-filmerna åter har fört upp stilgreppet på tapeten sedan några år tillbaka översköljs vi återigen av mer eller mindre lyckade efterföljare. The Amityville Haunting är faktiskt förvånansvärt bra. Ja, jag trodde verkligen inte att den här filmen skulle kunna ge mig något överhuvudtaget, men här finns faktiskt en hel del riktigt bra scener.


Liksom de flesta andra filmer som använder den här tekniken är dock transportsträckorna långa och sövande. Vi får följa händelserna genom sonen Tyler och hans ambitioner att göra en dokumentärfilm om huset. Tyler är... påfrestande. Han har alltid kameran med sig och hans familjemedlemmar blir upprepande gånger riktigt irriterade på honom. Men Tyler lyckas också fånga en hel del fina skrämseleffekter med sin kamera. Gott så.


Skådespelarna är tyvärr ganska svaga överlag i den här filmen. En found footage-film kräver att skådespelarna är trovärdiga. I de flesta fall fungerar det ganska okej, men Jason Williams är riktigt usel i rollen som familjens patriark. Manuset, vem som än skrev det, lyckas dock undvika den största fallgropen - en found footage-film är helt enkelt inte spännande om man paradoxalt nog inte dramatiserar tillräckligt mycket. Den okände författaren håller, trots transportsträckorna, upp tempot gott och väl. Sammantaget är det här en av de bättre found footage-filmerna jag sett. Inte fantastiskt på något vis, men helt okej.


Betyg: 2+ äntligen är den här jävla franchisen slut! av 5 möjliga

 

Av Ulf - 14 augusti 2012 22:04

 

Regi: Andrew Douglas

Manus: Scott Kosar (baserat på Jay Ansons bok med samma namn och Sandor Sterns manus)

Medverkande: Ryan Reynolds, Melissa George, Jesse James mfl.

Produktionsbolag: Platinum Dunes/Radar Pictures

År: 2005

Längd: 90 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0384806/


[Klippt från recensionen av originalet]: George och Kathy Lutz flyttar in i sitt drömhus tillsammans med sina fyra barn. Huset, i idylliska Amityville, visar sig dock vara hemsökt av både det ena och det andra - inte minst från morden som skedde där ett år innan familjen flyttade in. När George dessutom börjar uppträda alltmer märkligt börjar familjen inse att huset kanske var billigt av en anledning...


Jepp, då kör vi ett varv till. Platinum Dunes, experter på att göra mer eller mindre sunkiga remakes på klassiska skräckfilmer, sätter tänderna i The Amityville Horror - en film som var skräp till att börja med. Det gör att en remake kanske var på sin plats, och ja, det här är bättre än sömnpillret från 1979. Ryan Reynolds och Melissa George gör bättre roller än sina motsvarigheter i originalfilmen och de flesta birollsskådisar gör också bra ifrån sig. Undantaget är Rachel Nichols som världens sämsta barnvakt. Hennes stora scen blir mest ofrivilligt rolig. Reynolds däremot lyckas vara riktigt obehaglig i vissa scener - inte minst när han ska "disciplinera" barnen.


Det som gör remaken bättre än originalet är dock regi, tempo och specialeffekter. Det här med specialeffekter kan vara ett tveeggat svärd, men när en film förlitar sig på chockeffekter måste effekterna vara bra för att scenerna ska fungera. Vidare har Scott Kosar verkligen stramat upp Sandor Sterns manus och filmen känns inte tolv timmar lång längre.


Men även om 2005 års inkarnation av The Amityville Horror är helt okej och vida bättre än originalet finns det bra mycket bättre filmer om hemsökta hus. Jag hade önskat mig en längre uppbyggnad i stil med The Shining (1980) eller Poltergeist (1982) - två av filmer på liknande tema som jag rekommenderar. Men, har du inget bättre för dig funkar The Amityville Horror i nyversion förvånansvärt bra.


Betyg: 3- en film kvar... av 5 möjliga


Av Ulf - 6 augusti 2012 11:57


Regi: Steve White

Manus: Joshua Michael Stern

Medverkande: Robin Thomas, Starr Andreeeff, Allen Cutler mfl.

Produktionsbolag: Promark Entertainment Group/Spectator Films/Zeta Entertaiment

År: 1996

Längd: 93 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0115535/


Bill tror att han gjort ett kap när han köpt en tomt för i princip ingenting alls. Det enda som finns kvar på tomten efter de förra ägarna är ett förråd. När Bill hittar ett dockhus i förrådet bestämmer han sig för att det skulle bli den perfekta födelsedagspresenten till hans dotter. Inte smart.


Det här är den sista uppföljaren i franchisen innan rebooten kom ett drygt decennium senare. En serie som mest bjudit på lågvattenmärken avslutas med en förvånansvärt solid skräckrulle som gör vad många av de övriga filmerna inte klarade av - den är på sina ställen genuint obehaglig! Levande dockor har alltid varit en sak som skrämmer skiten ur mig. Jag skrev till och med en uppsats om sagda rädsla en gång. Är det något som Amityville: Dollhouse har gott om så är det just levande dockor och besatta miniatyrobjekt.


Skådespelarna, med undantag för Jarrett Lennon som den stereotypiske nörden, är alla ganska bra. Lennon däremot ville jag hoppa upp och klappa till redan när han öppnade munnen första gången. Han sällar sig till den inte alltför hedersamma skaran med irriterande barn i film. Redan invigda är bland andra Brandon De Wilde från Shane (1953) och Jake Lloyd från Star Wars Episode 1: The Phantom Menace (1999).


Filmen dras med sina problem, bland annat med logiska luckor i manuset, men är en ganska trevlig mysrysare med en förvånansvärd mängd nakenhet och gore för att vara en direct-to-cable-uppföljare. Helt okej, med andra ord.


Betyg: 3 sen när var Amityville en öken? av 5 möjliga


Av Ulf - 5 augusti 2012 16:48

 

Regi: Tony Randel

Manus: Christopher DeFaria & Antonio Toro (baserat på John G. Jones bok Amityville: The Evil Escapes)

Medverkande: Stephen Macht, Shawn Weatherly, Damon Martin mfl.

Produktionsbolag: Steve White Productions & VPS Studios

År: 1992

Längd: 95 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0103678/


Arkitekten Jacob Sterling återvänder från en affärsresa med en fruktansvärt ful antik klocka. Det visar sig att klockan är mer än bara ful - det råkar komma från ett visst hus i Amityville och har tagit något med sig därifrån...


Okej, så vitt jag förstår baseras den här filmen på samma bok som Amityville 4: The Evil Escapes (1989) - den med lampskärmen om ni kommer ihåg. Det är rätt märkligt att göra en remake på en direct-to-video-rulle bara tre år efter att originalet släpptes. Den här gången är det alltså en ond klocka det gäller och inte en ond lampa. Det blir faktiskt rätt okej. 


Idén att använda en klocka och tid som tema är bra mycket bättre än den där jäkla lampan. Här finns också ganska sköna tidshopp och tidsparadoxer som jag inte hade räknat med. Tid är också något som man kan leka med för skrämmande effekter exempelvis genom snabbt åldrande eller föryngrande. Det här verkar vara den första filmen i serien som skaparna la lite tanke bakom sedan Amityville 3-D (1983) och inte bara något som pumpats ut så fort det bara gick. Det är klart, skådespelarna är verkligen av varierande kvalitet och manuset har trots allt sina logiska luckor, men Amityville 1992 är en ganska underhållande lågbudgetskräckis. Sämst är Jonathan Penner i sin roll som psykolog. Om det fanns ett pris för sämsta fiktiva psykolog skulle han helt klart plockat hem det. Stephen Macht är däremot förvånansvärt bra i den manliga huvudrollen.


Amityville 1992 var en trevlig överraskning efter alla skräpdelar jag sett nyligen. Det är inte en klassiker på något sätt, men som "things that bump in the night-tidsfördriv" är den helt klart godkänd.


Betyg: 2+ vad är det med all incesttematik i de här rullarna?! av 5 möjliga

Av Ulf - 3 augusti 2012 20:58


Regi: Tom Berry

Manus: Michael Krueger & Norvell Rose (baserat på Hans Holzers bokmed samma namn)

Medverkande: Kim Coates, David Stein, Helen Hughes mfl.

Produktionsbolag: Allegro Films

År: 1989

Längd: 91 min

Land: USA/Kanada

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0099030/


Psykoterapeuten Marvin lyckas få ett hus i Amityville till vrakpris och bestämmer sig för att rusta upp rucklet med sin fru och sina vänner. Snart börjar dock... seriöst, behöver ni veta mer än så?


Jag tror att det här är en film, men jag kan inte vara helt säkert. Det är en sak när billiga uppföljare släpps direkt på video men det här är en av de värsta filmer jag sett. När jag inte trodde det kunde bli värre så visar The Amityville Curse att det faktiskt kan det. Jag har tidigare varit inne på hur många av filmerna i den här franchisen baseras på böcker, men jag kan fortfarande inte för mitt liv förstå hur någon skulle vilja trycka en så här dum historia! Det är inte ens skräplitteratur det rör sig om utan ren och skär våldtäkt av pappersmassa!


Skådespelarna är om möjligt sämre än vanligt. Jag har varit med i ett antal amatörteaterproduktioner, men inte i någon av dem har jag träffat på sämre skådisar. Det borde inte vara möjligt, men jag lovar att så är fallet. Visserligen får de ett ytterst löjligt manus att arbeta med och repliker som verkar vara skrivna av högstadieelever på speed, men man borde ändå kunna göra något med en roll. Ett gott tecken på ett uselt manus är att man slänger in monologer för saker man enkelt hade kunnat visa. Show, don't tell, brukar vara en god tumregel när det gäller film...


Så ja, en totalt förvirrad sörja med usla skådespelare, manus som borde använts till toapapper och inte ens korrekt klippning... men häxan som Conan ligger med i Conan The Barbarian (1982) är med. Tja, det är det bästa jag kan säga om den här filmen. Det och att slutstriden har några ganska häftiga specialeffekter som ser ut att göra riktigt ont. Men undvik, undvik, undvik.


Betyg: 1 djupt andetag, mer än halva serien avklarad av 5 möjliga


Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skapa flashcards