Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ulf - 13 december 2010 06:47

Skitfinkultur tar paus på obestämd tid på grund av personliga orsaker. God jul och ett förhoppningsvis gott 2011.

Av Ulf - 26 november 2010 14:37

Så kom den då till slut - domen mot männen bakom The Pirate Bay. Mellan fyra till tio månaders fängelse och ett samlat skadestånd på 46 miljoner kronor. Någonstans gnuggar studiohuvuden sina händer i förtjusning över en dom som inte kan beskrivas som något annat än ett beställningsjobb. En maffiahit, gå direkt i fängelse utan att passera gå.


Det är i sammanhanget viktigt att få rätt på begreppen för att förstå hur felaktig domen är. Killarna döms alltså för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen. Det krävs ordentlig hjärngymnastik för att förstå hur den definitionen ens kan vara ett brott. Ett långsökt men målande exempel är att man skulle kunna bli dömd på samma grund genom att berätta för någon var banken ligger:


"Ursäkta min gode herre, men vet ni var Sparbanken ligger?"

"Ja, vänta så ska jag förklara hur ni tar er dit. Eller, vänta lite nu... hur vet jag att du inte tänker använda min vägbeskrivning för att råna banken?"


The Pirate Bay lämnar inte ut upphovsrättsskyddat material utan pekar ut var upphovsrättsskyddat material finns. Man kan tycka vad man vill om detta faktum, men i grund och botten är det den enskilde nedladdaren som begår ett brott, inte vägvisaren. Hovrätten menar att piraterna underlättat för folk att begå brott. Det må så vara, men individen har eget ansvar för sina handlingar och bara för att du har möjligheten att stjäla något innebär det inte att du gör det. Men det är klart, det är mycket enklare att åtala några "representanter" för hela fildelningsvärlden istället för att driva enskilda processer mot alla fildelare. Och nej, det räcker inte med att säga "vad då? Alla laddar ju ner, det är klart att de är skyldiga!". Vi har något som kallas beviskrav i Sverige, eller åtminstone trodde jag det. Hovrätten gick väl igenom alla ip-loggar de kunde hitta, eller? Skaffade bevis för att Kalle Svensson från Haparanda använde sig av The Pirate Bay för att ladda ner nya Metallica? Eller för att Anna Andersson från Bjärred drog ner senaste avsnittet av True Blood? Inte? Men ni har väl mer än indicier för att avgöra ett av de viktigaste upphovsrättsmålen i Sveriges historia? Inte det heller nej... så ni baserar era argument på att alla vet hur det ligger till? Ger några vaga siffror om antalet nedladdningar med bas i en torrent från The Pirate Bay och tar kafferast? Ja... det verkar ju som en process som har gått helt rätt tillväga.


Fildelningsvärlden har fått sina första riktiga martyrer. Baksmällan kommer dock bli jobbig när hovrätten inser att de inte gjort ett dugg för att minska fildelningen och istället skämt ut svenskt rättsväsende som verkar vara till salu nuförtiden. Hej hå, och en flaska med rom...


Av Ulf - 15 november 2010 17:29

 



Sedan den 8 november har Aftonbladet Kultur publicerat ett antal artiklar som granskar Bonnierkoncernens ägande och inflytande i Sveriges medielandskap. Som ni kanske vet har jag sedan tidigare kritiserat Bonniers i ganska skarpa ordalag. Således är det trevligt att se att en stor tidning nu tar tag i problematiken. Jag skrev i en tidigare artikel att jag ville bojkotta Bonniers publikationer. Det är så gott som omöjligt om man ska skriva om media i Sverige. Åsa Linderborg på Aftonbladet Kultur säger det bra när hon hävdar att ”ingen annanstans i den så kallade fria världen har en förlagskoncern sådan makt över bokbranschen i alla dess led.” Linderborg har vidare fullständigt rätt i att maktkoncentrationen hos Bonniers skapar en likriktning och förhindrar nytänkande och spännande litteratur och film att nå ut till en bred publik i Sverige.


Bonniers nästan monopolliknande ägande av framförallt förutsättningarna för biografvisning i Sverige är beklämmande att se. Genom SF Bio kontrollerar man mellan 65 (SF:s egna siffror) till 90 procent av biografmarknaden i landet. Små uppstickare, så som Folkets Bio, för en tynande tillvaro. Genom att distributionsbolagen står i beroendeställning till SF Bio blir det dessutom svårt för andra aktörer att visa en film om SF inte först ger sitt tysta godkännande – och lita på att man inte tänker släppa saker ifrån sig som man tror man kan tjäna pengar på.


Vi har idag en regering som vill privatisera i princip allt, från apoteksavregleringen till järnvägarna. Var finns denna vilja för fri marknad när det kommer till kulturskapande och distribution? Dessvärre verkar det som att det uppstått ett slags symbiosförhållande mellan Bonniers och den borgerliga alliansen.  Johannes Wahlström och Dan Josefsson skriver i sin artikel om hur regeringen underlättat för Bonniers expansion genom införandet av nya lagar. I gengäld, även om det inte finns konkreta bevis men tämligen starka indicier, bjöd Bonniers på blå valpropaganda i sina publikationer. Exempelvis den traditionellt neutrala (men Bonnierägda) DN valde att börja stödja alliansen lite väl lägligt. Även köpet av TV4 är diskutabelt, med statssekreterare Ingrid Eiken som största frågetecken. Eiken har nämligen starka kopplingar till Bonniers genom sin make. Om de rödgröna vunnit valet skulle sannolikt Bonniers ägande av TV4 granskats och koncernen skulle ligga riktigt illa till. Men vad förväntar man sig av kultur- och medieägande när vi har en kulturminister som tycker ”kultur” är ett negativt laddat ord…


Jan Scherman, vd för TV4, uppger i en debattartikel idag att det är bra att Bonniers granskas, men att det finns fler stora medieaktörer som behöver granskning. Vidare uttrycker han att ”maktkoncentrationen i media har haft Bonniers som enda tydliga måltavla. Det har inte handlat om det principiellt viktiga om hur makten utövas, oavsett om ägaren är stor eller liten.” Läs den där meningen en gång till. Byt sedan ut ”Bonniers” mot valfri diktators namn. Det viktiga för Scherman är alltså inte att medierna ska vara fria utan att de ska styras av upplysta despoter. Scherman redogör också för påtryckningar från förra ägarna inte gick igenom eftersom han, som en annan mediesuperhjälte, stod på sig. Det är bra, Scherman, men menar du att Bonnierkoncernen inte utövar några som helst påtryckningar på dig och TV4? Att de är nöjda med att stå på pappret som ägare och laborera med hur mycket reklam man kan trycka in i ett program på 45 minuter? Scherman varnar för riskkapitalister och ägare och aktörer som inte anammar den viktiga principen om att demokrati ska vara medias grundsten. Nej, vi vet ju alla att Bonniers låter sitt heliga anlete skina och ger oss nyheter som inte är vinklade åt något håll…


Av Ulf - 19 september 2010 15:11

Det är inte varje dag man får pris för något. Det är alltid smickrande när folk tänker på en, även om det "bara" gäller ett internetpris. Skitfinkultur har nämligen fått äran att motta följande pris från Peter Olsson på bloggen Bibliopepe

 



Motiveringen lyder som följer: "Min kompis Ulf driver bloggen Skitfin kultur. Bloggens självpåtagna uppdrag är att lyfta den så kallade skitkulturen och låta den spela på samma planhalva som finkulturen. Ett mycket hedervärt mål och otroligt läsvärt. Ulf skriver recensioner och inlägg om det mesta som kan räknas till kulturområdet. Böcker, filmer, musik, spel. Nämn något och jag slår vad att Ulf har skrivit om det eller kommer att skriva om det. Ett stort plus till det mycket roliga betygssystemet. Här kommer ett exempel från recensionen av senaste Twilight-filmen: 'Betyg: 1 stäng-munnen-för-fan-innan-något-flyger-in-Stewart av 5 möjliga.'"


Fina ord som värmer. Tack Peter! När man får det här priset ska man göra följande:


1. Lägg in bilden i bloggen.

2. Tacka och länka till den som nominerade dig.

3. Ge nomineringar till sju andra bloggare och länka till dem.

4. Berätta sju intressanta fakta om dig själv.


Eftersom jag inte läser särskilt många bloggar regelbundet blir punkt 3 något svår. Hur som helst nominerar jag följande bloggar:


1. Min första favorit är något så ovanligt som en intressant personlig blogg. Katarina lyckas på bloggen Äppelkäck skriva intressanta och väldigt roliga inlägg om sin vardag som undersköterska på Umas. Vad som skiljer Katarinas blogg från andra personliga bloggar är hennes språk och humor som oftast är klockren. Fler undersköterskor som Katarina Björk till vården!


2. Det smyger sig på. Min sambo Elli hittar något i media och petar först lite på det med roliga formuleringar för att sen kasta sig mot strupen med fantastisk sarkasm och ironi på bloggen Bokmasken. När hon inte gör det recenserar hon film och framförallt litteratur. Jag har aldrig mött någon som kan sluka böcker så som Elli. Om hon ville hade hon säkert kunnat plöja igenom ett helt bibliotek (mindre bibliotek, men ändock) på några år. Jag tror faktiskt jag ska föreslå det.


3. Peter Olssons andra blogg, WikiPepe, har legat i träda sedan i maj men jag hoppas verkligen den kommer tillbaka med fler inlägg snart. Bloggen är ett ypperligt ställe att hålla sig uppdaterad när det gäller det mesta som händer i världen, främst med betoning på politik. Peter kan vända ord som få för att på ett enkelt sätt uttrycka vad många journalister dessvärre dränker i fikonspråk.


Se där ja, det blev tre bloggar varav två som inte är särskilt inriktade på litteratur (vilket jag nyss insåg att priset är). Nåja, även om WikiPepe och Äppelkäck inte inriktar sig på litteratur på ett rakt sätt så vill jag ändå hävda att deras litterära kvaliteter är så pass goda att de borde tilltala bokälskare ändå. Nåväl, sju intressanta fakta om mig själv coming up:


1. Jag har väldigt selektiv koordination. Min öga-hand-koordination är lysande. Min koordination när det gäller fötterna precis tvärtom.


2. Jag har en gång simmat från Barsebäck till Landskrona. Tog bussen hem.


3. Jag har tappat räkningen på antalet filmer i mitt filmbibliotek (det vill säga riktiga, fysiska filmer, inte nedladdade filer). Vid senaste räkningen var antalet dryga 5 000.


4. Min vänsterfot har bara fyra tår. Lilltån och tån bredvid (ringtån?!) har alltid varit sammanvuxna till en enda tå. Detta faktum utnyttjade Ulf, 6 år gammal, till att äckla flickor på förskolan.


5. På tal om tår är tån bredvid stortån på min högerfot (pektån?!) det enda ben i kroppen jag brutit rakt av - åtta gånger dessutom. Tydligen blir tår extremt sköra när man en gång brutit dem.


6. Jag är gammal Skånemästare i Judo och tränade en mängd olika kampsporter när jag var yngre.


7. I tonåren var jag med i en rad olika band. Det mest långlivade var ett bluesrockband som hette Bad Mojo. Vi öppnade för skalegenderna Liberator en gång. Det var stort. Vi öppnade även för Brolle på Hörby fritidsgård. Det var inte så stort.

Av Ulf - 12 april 2010 18:53

   



Då var det dags igen - ett svenskt "kulturbråk" tar sin början. Har vi hört den förut? Några mer eller mindre begåvade filmregissörer raljerar om huruvida man är bättre eller sämre på att göra film om man har bihang mellan benen eller inte. I rollerna återfinner vi Kjell Sundvall och Maria Blom med ett instick från producenten Anna Croneman som fick luft någonstans ifrån. Inte för att slå hål på era viktighetsbubblor, men ska vi granska era filmografier och se vad som trillar ut ur garderoben?


Kjell Sundvall: Grattis Kjell, du har gjort en (1) bra film på 30 år. Tomten är far till alla barnen är till och med en underbar film, men vad har du gjort mer? Där ser man, tio filmer om allas vår Beck. Den överskattade Grabben i graven bredvid och paltvästern Jägarna också? Du är ju en riktig Spielberg, killen! Vad sa du? Du håller på att spela in en uppföljare till Jägarna? Intresseklubben drar darrande upp täcket över ögonen i ren spänning. Hur vore det förresten att släppa generaliseringarna om att kvinnor gillar mjuka filmer och män pang-pang? Folk som gillar film gillar all typ av film som är bra.


Maria Blom: Du har gjort... tre filmer allt som allt. Det var en hejdlös fart på din produktion sedan genombrottet med titta-på-de-roliga-landsortsborna-med-sin-charmiga-dialekt-rulle Masjävlar. Sundvall har i alla fall haft en karriär (hur det nu gick till) under 30 års tid och... äsch, å andra sidan, om du hade gjort så mycket skit som Sundvall hade skulle jag tyckt lika illa om din medieprofil som jag gör om Sundvalls. Du uttrycker åtminstone inte någon förlegad syn på könsroller som grabben i graven bredvid gör.


Anna Croneman: Om man uteslutande producerat skräp sedan 1994 kanske man inte bör uttala sig i generella termer om hur den svenska filmindustrin gynnar män och ratar kvinnor. Du själv har ju uppenbarligen lyckats hålla en ganska tafflig karriär i livet under 16 år - det är rätt imponerande om kvinnor skulle vara så motarbetade som du påstår.


Slutsatsen blir: Lägg ner och lägg ner nu. Det här verkligen snillen spekulerar på sandlådenivå. Istället för att gräla om vem som står på moralisk högmark, varför inte göra något som är värt att se?

Av Ulf - 9 april 2010 19:40

 




Lund, mitt älskade Lund, har återigen blivit kulturellt åderlåtet. Låter det teatraliskt? Det må så vara, men vad är det egentligen som händer med den gamla kulturstaden? Var det inte Lund som satsade mot att bli kulturhuvudstad? Vi vet hur det gick med den saken (tack som fan, Umeå...) men undertecknad hade hoppats på att den kulturella infrastruktur som i och med kampanjen åtminstone låg i startblocken skulle ge något resultat. Idag fick vi ännu ett bevis på att Lund håller på att bli en kulturell öken om man inte råkar uppskatta studentikos humor. Idag publicerade bland annat Sydsvenskan en artikel om nedläggningen av Biograf Royal - en kulturinstitution i Lund sedan 71 år tillbaka.


Mitt eget starkaste minne från den charmiga biografen på Stora Södergatan kom när jag var elva år gammal. Min far, som sällan eller aldrig går på bio, dukade undan för mitt tjat om att se Jurassic Park. Filmen knockade mig, och världens alla andra elvaåringar, totalt. Filmens kraft till trots var det främst en liten, obetydlig, detalj som fastnade hos mig. Biografens små toalettbås hade under lång tid fungerat som klotterplank för stadens ungdomar. En av kommentarerna inetsat i träet var: "Has it been smooth?" Undertill hade någon skurit in ett svar i entusiastiska bokstäver: "Yeeeeah!". Givetvis försvann allt klotter efter ett tag i och med en välbehövlig uppfräschning av toaletten. Allt klotter utom en liten, obetydlig kommentar. Kommentaren stod kvar där, på inre vänstra dörrkarmen till herrtoalettens enda bås, i många år. Det blev en tradition att gå för att kolla att den fanns kvar varje gång jag gick på Royal. Den var kvar där när jag hänfördes av Forrest Gump, när jag under gymnasiet följde med en flicka jag var kär i för att se Anna & The King och den stod kvar när jag skakande lämnade salongen efter Donnie Darko. Någon gång efter SF tog över driften, 2006, försvann dock klottret. Som sagt, en liten och obetydlig detalj, men charmig och ett tecken på en byggnad som levt.


Jag borde inte vara förvånad. Biografen såldes som sagt till SF och deras ägare Bonniers 2006. Vi vet alla vad den skenande elefanten Bonniers gör mot kulturen i vårt land. Enligt koncernens bokslut för 2009 ökade man ju bara sin omsättning med 4 procent jämfört med 2008. Det är ganska okej om man tänker på den där lilla fadäsen på finansmarknaden som inträffade förra året. På så svaga resultat kan man ju inte vidarebygga sitt imperium, eller hur?  SF Bio gjorde enligt samma pressmeddelande "sitt bästa resultat hittills". 


Så varför all ekonomi? En enkel anledning - SF hade råd att betala den visserligen kraftiga hyreshöjning som fastighetsägaren Dysnomia Sverige tyckte vara skälig. Jag säger inte att en chockhöjning var rätt, men faktum kvarstår - det är vi som är de verkliga förlorarna här. Vi åderlåts på ännu ett kulturellt vattenhål och en biograf med historia går i graven. Jag är fullt medveten om att en eventuell räddning av Royal inte skulle kunna fungera som prejudikat för att rädda varenda liten skitbiograf i landet. Det är dock stor skillnad mellan ett cinemaplex från 1990-talet och en biograf som har så långa anor att man kunde se Gone With The Wind där när det begav sig. Biografen kanske hade visat röda siffror i några år, men det finns pengar att ta av för att bevara en så pass anrik inrättning. Problemet är att viljan inte finns. När kultur enbart behandlas som en marknadsvara får vi vänja oss vid det här scenariot. Kulturverksamheter kommer centraliseras och SF kommer säkert punga ut för fem filmer till om den där förbannade Göta Kanal.


Min egen tysta lilla väderkvarnsprotest består i att härmed bojkotta alla tidningar, böcker, spel, filmer och annan kultur associerad med Bonniers i så stor utsträckning jag kan. Vissa uppoffringar är lätta - jag känner inte att jag behöver läsa om Anna Ankas kärleksproblem i Kvällsposten - men andra kräver lite eftertanke. Nästa gång ni köper böcker på nätet, välj Bokus istället för Bonniersägda Adlibris. Kostar det några kronor mer? Trist läge. Skaffa boken på biblioteket eller köp den på rea om du inte kan avstå från lite tuggummipengar. Avstå från TV4 och deras lekprogram. Inte särskilt svårt det heller. Det här är några exempel på små, små saker ni kan göra för att surra som ettriga myggor kring elefantens öron. Om vi skulle bli tillräckligt många måste till och med elefanten stanna upp och vifta med öronen ett tag. Så om ni liksom jag vill arbeta för en diversifiering av kulturägandet i Sverige - tänk en gång till innan ni handlar från följande företag:


Albert Bonniers Förlag

Wahlström & Widstrand

Forum

Adlibris

Expressen

GT

Kvällsposten

TV4

Dagens Industri

SF (inklusive SF Bio/SF Anytime)

Homeenter

Discshop

Dagens Nyheter

Sydsvenskan (ja, jag är medveten om ironin att länka till en artikel från Sydsvenskan)

Ystads Allehanda

Trelleborgs Allehanda

Kristianstadbladet

City Malmö/Lund


Detta är givetvis bara toppen på isberget, men det är en början. Så ska jag sluta gå på bio? Nej, bara undersöka alternativ till att stödja SF. Håll ögonen öppna för artiklar angående just det i framtiden.

Av Ulf - 27 mars 2010 18:12

 


Det kommer en tid i varje ung mans liv när han måste bege sig till Malmömässan i iskallt ösregn för att införskaffa livsnödvändiga plastsaker. Den tiden nådde mig redan som alldeles för fattig tonåring, men nu när jag har en fast inkomst riskerade jag liv och hem (inte så mycket lem men väl dock hyran) när jag vandrade in på det årligen återkommande evenemanget. För den som aldrig har varit på ett science fiction-konvent finns det några generella observationer att göra:


1. Du är inte unik i din nördighet. Ett konvent är ett ypperligt tillfälle för att träffa människor du aldrig velat träffa som "snor" just dina prylar mitt framför ögonen på dig. Det är också trångt, varmt och har en öronbedövande ljudnivå.


2. Om du är finsmakare när det gäller din sci-fi behöver du inte ens åka. Det mesta är överpriserade samlarsaker som du kan hitta billigare på nätet.


3. Det finns en särskild plats i helvetet för Twilight-fans.


Den sorgliga sanningen är att näthandeln och auktionssidorna har dödat ovanstående konvent. Det är visserligen rätt underhållande att strosa runt och titta på folk som cosplayar (mer eller mindre bra ska tilläggas), men från en ren samlarsynpunkt är det inte mycket att hurra för. Efter att ha ställt mig i kön till Robert Englunds autografsignering insåg jag att mannen tänkte ta 200 kronor per autograf. För något år sedan, då Englund också besökte mässan, tog han 100 kronor för samma tjänst. Jag må ha ett arbete och därmed också lite större summor att röra mig med, men herregud, 200 kronor?! Jag vände ganska omgående på klacken och letade vidare efter något värt min uppmärksamhet.


Snart upptäckte jag ännu en sorglig utveckling. Från att ha varit ett konvent som hade en bra blandning av prylar från en mängd serier och filmer kan man nu sammanfatta det huvudsakliga utbudet med tre titlar - Star Wars, Twilight och Marvel. Under mina timmar i hallen såg jag tillräckligt mycket Star Trek för att fylla ett bord eller två. Jag hittade två Battlestar Galactica-tröjor och inte en enda pinal från Babylon 5. Det är sorgligt när till och med ett event som främst riktar sig till personer med väldigt specifik smak lyckas strömlinjeforma sitt utbud till den större massan. Visst, det säljer väl bättre, men är ack så tråkigt.


Till sist fick jag nog av att trängas och svettas. Jag hittade vad jag kom dit för (en t-shirt modell Star Trek TOS) och drog mig ut i den regniga Malmölördagen igen. Det är nog tyvärr så att jag inte åker nästa gång. Summan av det hela - satsa på ett konvent i Köpenhamn eller annan närbelägen storstad istället. Å andra sidan är det fortfarande en rätt skön och surrealistisk känsla att se en Borg köa för att köpa en varm macka. Det är alltid värt ett leende.


Betyg: 2- överpriserade samlardockor i LIMITERAD utgåva (OMFG!) av 5 möjliga

Av Ulf - 8 mars 2010 14:33

 


Jag har nu förhoppningsvis kommit in i rytmen med arbetet  jag beskrev i mitt föregående inlägg för...snart ett kvartal sedan. Därför är  det dags att ta upp bloggen igen. Jag var rätt nöjd med att inte känna behovet av att skriva av mig om allt jag ser på vita duken, men vem försöker jag lura? Jag älskar film! Därför blev också nattens Oscarsgala en ganska sorglig tillställning.


Galan, nummer 82 i sitt slag, leddes av Steve Martin och Alec Baldwin. Martin var som vanligt bra som värd medan Baldwin var...tja, Baldwin. Kan någon förklara bröderna Baldwins claim to fame för mig? Hur som helst så höll de sig på en ganska bra nivå. Produktionen i sig själv var däremot urtråkig. Det var stelt, ack så välregisserat och led av total brist på spontanitet. Det fanns dock några fina tal, men ärligt talat, vem kommer komma ihåg dem om en månad? Det alla vill se är trots allt vem som vinner.


Vem vann då? Förhandssnacket handlade som bekant väldigt mycket om Avatar och The Hurt Locker. Den förstnämnda har jag redan recenserat här på bloggen och alla vet vad jag tycker om de tre meter långa smurfarna. Trots min aversion mot Camerons löjliga "epos" hade jag hellre sett den som vinnare av Bästa Film än den pretantiösa skithögen som är The Hurt Locker. För den som inte har sett THL kan jag berätta om att den handlar om ett gäng amerikanska bombtekniker i Irak. Jag vet inte om jag och resten av världen har sett samma film, men personligen tycker jag att THL var en av de tyngsta sömnpiller som kom förra året. Den lyckades med konststycket att ta något så nervkittlande som desarmering av sprängladdningar och göra det tråkigt. Det är en bedrift i sig själv. Platta karaktärer, ingen utveckling, storylines som inte leder till något och allmänt lam filmkonst. Vad THL däremot lyckades med var att se förbannat snygg och bra ut i trailers. Det kanske räckte? Hur som helst plockade filmen hem sex statyetter för Best Picture, Best Directing, Best Original Screenplay, Best Editing, Best Sound Editing och Best Sound Mixing. Herre min gud och hans enögda getter! Dansar med smurfar fick nöja sig med att plocka hem tre statyetter för Best Special Effects, Best Cinematography och Best Art Direction.


Skådespelarpriserna gick som väntat till Jeff Bridges (Best Actor - Crazy Heart), Sandra Bullock (Best Actress - The Blind Side), Cristoph Waltz (Best Supporting Actor - Inglorious Basterds) samt Mo'Nique (Best Supporting Actress - Precious). Av dessa var de två manliga vinnarna de mest förtjänta och Mo'Nique höll kvällens märkligaste tal som i stort gick ut på att slå in vidöppna dörrar. Precious tog även hem Best Adapted Screenplay av bara farten. Bridges, en av mina favoritskådespelare sedan länge, var lika cool som han är i sina roller. Jag har inte hunnit se The Blind Side men jag tycker det är otroligt att Bullock, mest känd för riktigt taskiga kärlekskomedier och dumaction plockade priset på sin första nominering. Min favorit i Best Actress var annars Carey Mulligan som den brådmogna tonåringen i An Education.


Musikkategorierna var väldigt starka i år. Dessvärre beslutade sig producenterna för att det inte var någon som ville höra låtarna nominerade till Best Song framföras. Däremot tyckte de att det var en skitbra idé att ge ett danslag i uppdrag att illustrera de nominerade i Best Original Score. Vid det här laget tittade jag längtansfullt mot sängen där sambon låg och snarkade. Hur som helst blev det värdiga vinnare i låten The Weary Kind från Crazy Heart samt musiken från Up som Best Original Score. Den sistnämnda var även min favoritfilm överhuvudtaget från förra året och kammade hem priset för Best Animated Feature också.


Hyllningarna av förra årets hädangågna delades upp i två delar där en av mina favoritregissörer genom alla tider - John Hughes - fick stående ovationer för sitt livsverk. Jag har säkert skrivit om det förr, men att Hughes dog förra året var för mig en mycket större chock än Michael Jackson. Tack och lov visade akademin honom tillbörlig respekt. De andra underhållarna som gått till de sälla jaktmarkerna hedrades på vanligt videomontagevis med en ganska krasslig James Taylor på sång. Inget vidare alls.


Så vem skulle ha vunnit? Jag har egentligen ingenting emot några av skådespelarpriserna, även om jag som sagt hellre skulle ha sett Mulligan som vinnare istället för Bullock. För mig var förra årets stora överraskning och kärlekshistoria Up som jag hoppades på i samtliga klasser den var nominerad. Att den inte skulle vinna Best Picture var inte oväntat, men jag skulle gärna sett den som vinnare av Best Original Screenplay. På tal om manusklasserna lyste en film verkligen med sin frånvaro - Watchmen. En bok/serieroman som ansetts omöjlig att adaptera under så lång tid förtjänade åtminstone en nominering. Likaså skulle den ha haft nomineringar i de tekniska klasserna så som Best Editing och Best Cinematography. Jag hade också hoppats på att District 9 skulle få mer uppmärksamhet än den fick. Kanske till och med en vinst för Best Adapted Screenplay. Tack och lov fick inte George Clooneys senaste skitfilm Up In The Air några priser.


Så varför fick den här galan mig att damma av bloggen? Det finns ett väldigt enkelt svar på det - The Hurt Locker. När den kollektiva medievärlden dunkar varandra i ryggen, lånar superlativ av varandra och kallar den här glofierade skithögen för "den bästa krigsfilmen någonsin" så måste det finnas åtminstone ett försök till motvikt. Det må vara förmätet att tro att jag kan stå eldvakt för vad jag anser vara bra film, men ärligt talat - vill ni läsa samma recensioner baserade på utskick från TT om och om igen? Så, själv är bäste kritiker. Om ni vill läsa vad jag skriver är det bara kul, men se till att kommentera nu. Få igång lite debatt!








Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skapa flashcards