Regi: Jane Campion

Manus: Jane Campion (baserat på Thomas Savages roman)

Medverkande: Benedict Cumberbatch, Kirsten Dunst, Jesse Plemons mfl.

Produktionsbolag: See-Saw Films/Brightstar/BBC Films mfl.

År: 2021

Längd: 126 min

Land: Storbritannien/Kanada/USA/Australien/Nya Zeeland

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt10293406/

Bröderna Burbank, Phil och George, driver en ranch tillsammans där det inte råder någon tvekan om att det är den förra som bestämmer. När George hastigt gifter sig och hans nyblivna hustru, Rose, och hennes son, Peter, flyttar ut till ranchen ingår inte detta i Phils planer. Han beslutar sig för att plåga sin svägerska och sonen psykiskt tills de ger sig av, men frågan är vem egentligen spelar vem?

Ytterligare en extremt välspelad film (har du hört den innan?), men när det vankas Oscarssäsong är det mer regel än undantag. Benedict Cumberbatch är nästan äckligt bra i rollen som Phil och en av Hollywoods osjunga hjältar, Jesse Plemons, gör även han en fantastisk roll som George. Trion avrundas med Kirsten Dunst i en av sina bästa roller och jag kan bara ta av cowboyhatten åt Jane Campions skådespelarregi.

Campion skulle däremot behövt en script doctor. The Power Of The Dog är en feldisponerad film. Det i särklass mest intressanta karaktärsförhållandet är det mellan Phil och Peter. Tyvärr får det också minst tid av de huvudsakliga trådarna. Istället läggs för mycket fokus på Phil och Rose och Roses karaktär är tyvärr inte alls lika intressant skriven. Ingen skugga på Dunst dock, hon gör som sagt en mycket bra roll!

Rent tekniskt är The Power Of The Dog en förbaskat snygg film. Den nya zeeländska heden har förvandlats till ett öde Montana och fotot är helt makalöst. Långa och svepande kameraåkningar över dramatiska landskap och en intressant tidsperiod att göra film av - brytningen mellan vilda västern och den moderna världen. Filmen utspelar sig 1920, men hade lika väl kunnat sättas 1880 om det inte vore för de återkommande T-fordarna.

The Power Of The Dog är en av de där filmerna där dess delar är mer än dess helhet. Speciellt Cumberbatch befäster sin plats som en av vår tids stora karaktärsskådespelare. Med en annorlunda klippning och skiftande berättarfokus hade det här kunnat bli en klassiker. Nu är det knappast en dålig film, men den lovar mer än den kan hålla.

Betyg: 3+ subtilt subtila kärlekshistorier av 5 möjliga