Regi: Lin-Manuel Miranda

Manus: Steven Levenson (baserat på Jonathan Larsons bok)

Medverkande: Andrew Garfield, Alexandra Shipp, Robin de Jesus mfl.

Produktionsbolag: 5000 Broadway Productions/Imagine Entertainment

År: 2021

Längd: 115 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt8721424/

Jonathan Larson, snart 30 år gammal, har en passion för musikalteater till den milda grad att han ägnat åtta år till att skriva sitt verk Superbia. Intresset från New Yorks teatervärld har dock varit svalt och Larson slits mellan att fortsätta med sin passion eller resignera och ta ett "ordentligt" jobb. Samtidigt är New York en stad i förändring där framförallt HIV-pandemin är en ny realitet att förhålla sig till.

Jag gillar musikaler i allmänhet och modern musikal i synnerhet. Trots det har jag aldrig varit så mycket för Larsons magnum opus, Rent. Personligheten Jonathan Larson är i sådana fall mycket mer fascinerande. Även om han hämtat mycket inspiration till nämnda musikal från sitt eget liv är det givetvis mindre tillrättalagt och stiliserat. Larson är inte en särskilt älskvärd karaktär. Extremt talangfull, ja, men hänsynslös till när det kommer till andras känslor. Andrew Garfield gör sitt livs roll (hitintills) som Larson och bevisar återigen att han är så mycket mer än "bara" en superhjälteskådespelare.

Föga förvånande är det dock musiken som spelar den riktiga huvudrollen i Tick, Tick... Boom!. Larson var en talangfull musikalkompositör och många av hans texter är riktigt minnesvärda. Garfield har helt uppenbart spenderat rejält med tid för att lära sig sjunga dem på bästa sätt (ja, det är han som sjunger själv), men den klaraste lysande artisten i sångnumren är Vanessa Hudgens. Hudgens, som för övrigt har spelat just Rent, har en pipa utöver det vanliga och när hon som här får sjunga låtar som inte är producerade av Disney (läs: tuggummipop) kan hon också visa exakt hur bra hon är.

Invändningen jag kan ha mot Tick, Tick... Boom! är att den till syvende och sist är tämligen lik dussintalet andra filmer om "det lidande konstnärsgeniet". Att det här är en sann historia gör dock att den fadda smaken av igenkänning tack och lov inte infinner sig. Dramatiserandet av ett liv, även om det är ett dramatiserande, kan man av förklarliga skäl inte klanka ner på för att vara för likt något annat.

Tick, Tick... Boom! är en extremt välspelad film med bra musik. Det är en historia om att aldrig ge upp även när allt och alla säger att du borde göra det... och att man kanske måste vara lite galen för att lyckas.

Betyg: 4- booms av 5 möjliga