Regi: Juan Antonio Bayona

Manus: Sergio G. Sánchez

Skådespelare: Naomi Watts, Ewan McGregor, Tom Holland mfl.

Produktionsbolag: Apaches Entertainment/Telecinco Cinema/Canal+ España mfl.

År: 2012

Längd: 114 min

Land: Spanien

Svensk åldersgräns: Ej satt, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1649419/

Familjen Bennett hamnar mitt i den förödande tsunami som slog in över bland annat Thailand under julhelgen 2004. Mirakulöst överlever alla fem, men nu återstår problemet att hitta varandra och dessutom överleva sina skador.

Det finns vissa händelser man inte glömmer. Trots att jag bara var fyra år gammal när Palme sköts minns jag det fortfarande genom alla vuxnas ansiktsuttryck. Likaså, även om jag var för ung för att förstå omfattningen av vad som hände kommer jag aldrig glömma Berlinmurens fall. Jag kan i detalj redogöra för vad jag gjorde på eftermiddagen den 11:e september 2001 och jag kommer ihåg de första förvirrade rapporterna om tsunamin 2004. Med ett uppskattat dödsantal på drygt 230 000 människor är det den näst värsta naturkatastrofen under min livstid. 

Det är klart att det skulle komma filmer om tsunamin och detta är den första större spelfilm som kommit ut om jag inte har fel. Sergio G. Sánchez har i sitt manus valt att fokusera på en enskild familj och den sanna historien om deras kamp för överlevnad och att hitta varandra. Att se en stor katastrof genom några enskilda personers ögon är ett välbeprövat grepp och när det gäller sådana här händelser är det nog ett måste för att man ska kunna förstå magnituden. Det fungerar väldigt bra i Lo Imposible av några olika anledningar.

Framförallt är filmen fantastiskt välspelad. Naomi Watts gör en grymt bra roll, men den som imponerade mest på mig är barnskådespelaren Tom Holland som familjens äldste son, Lucas. Det här är Hollands första film och om han fortsätter på den här banan är det inte frågan om han kommer bli en stor skådespelare utan när.

Juan Antonio Bayona långfilmsdebuterade med El orfanato (2007), en av de bästa filmerna från den spanska skräckfilmsvåg som nu verkar ha ebbat ut. Bayona har en egen stil som verkligen passar Lo imposible. Det är stora vidder och bra skådespelarregi. Jag kommer helt klart hålla ögonen på honom i fortsättningen.

Anledningen till att Lo imposible trots allt inte når högsta betyg är att den mot slutet slår över från att kännas äkta och drabbande till ganska påträngande, komplett med stråkmusik. Den misslyckas dessutom med att ge en bred bild av vad som inträffade. Det är som sagt inget fel med det personliga anslaget, men att inte ens nämna andra landområden än Thailand som drabbades känns lite trivialiserande. Trots detta, bra film.

Betyg: 4 uppvisningar i medmänsklighet av 5 möjliga

 

 

Best Motion Picture

 

Amour

Life Of Pi

Argo

Lincoln

Beasts Of The Southern Wild

Silver Linings Playbook

Django Unchained

Zero Dark Thirty

Les Misérables

 

Best Performance By An Actor In A Leading Role

 

Bradley Cooper (Silver Linings Playbook)

Daniel Day-Lewis (Lincoln)

Denzel Washington (Flight)

Joaquin Phoenix (The Master)

Hugh Jackman (Les Misérables)

 

Best Performance By An Actress In A Leading Role

 

Jessica Chastain (Zero Dark Thirty)

Jennifer Lawrence (Silver Linings Playbook)

Naomi Watts (The Impossible)

Emmanuelle Riva (Amour)

Quvenzhané Wallis (Beasts Of The Southern Wild)

 

Best Performance By An Actor In A Supporting Role

 

Alan Arkin (Argo)

Robert De Niro (Silver Linings Playbook)

Philip Seymour Hoffman (The Master)

Tommy Lee Jones (Lincoln)

Christoph Waltz (Django Unchained)

 

Best Performance By An Actress In A Supporting Role

Amy Adams (The Master)

Sally Field (Lincoln)

Anne Hathaway (Les Misérables)

Helen Hunt (The Sessions)

Jacki Weaver (Silver Linings Playbook)

 

Best Achievment In Directing

 

Michael Haneke (Amour)

Steven Spielberg (Lincoln)

Benh Zeitlin (Beasts Of The Southern Wild)

Ang Lee (Life Of Pi)

David O. Russell (Silver Linings Playbook)

 

Best Original Screenplay

 

Michael Haneke (Amour)

Quentin Tarantino (Django Unchained)

John Gatins (Flight)

Wes Anderson & Roman Coppola (Moonrise Kingdom)

Mark Boal (Zero Dark Thirty)

 

Best Adapted Screenplay

 

Chris Terrio (Argo)

Lucy Alibar & Benh Zeitlin (Beasts Of The Southern Wild)

David Magee (Life Of Pi)

Tony Kushner (Lincoln)

David O. Russell (Silver Linings Playbook)

 

Best Animated Feature

 

Brave

Frankenweenie

ParaNorman

The Pirates! Band Of Misfits

Wreck-It Ralph

 

Best Foreign Language Film

 

Amour (Österrike)

Kon-Tiki (Norge)

No (Chile)

A Royal Affair (Danmark)

War Witch (Kanada)

 

Best Cinematography

Anna Karenina

Django Unchained

Life Of Pi

Lincoln

Skyfall

 

Best Editing

 

Argo

Life Of Pi

Lincoln

Silver Linings Playbook

Zero Dark Thirty

 

Best Production Design (previously Art Direction)

 

Anna Karenina

The Hobbit: An Unexpected Journey

Les Misérables

Life Of Pi

Lincoln

 

Best Costume Design

 

Anna Karenina

Les Misérables

Lincoln

Mirror Mirror

Snow White And The Huntsman

 

Best Makeup & Hairstyling

Hitchcock

The Hobbit: An Unexpected Journey

Les Misérables

 

Best Original Score

 

Anna Karenina

Argo

Life Of Pi

Lincoln

Skyfall

 

Best Original Song

 

"Before My Time" (Chasing Ice)

"Everybody Needs A Best Friend" (Ted)

"Pi's Lullaby" (Life Of Pi)

"Skyfall" (Skyfall)

"Suddenly" (Les Misérables)

 

Best Sound Mixing

Argo

Les Misérables

Life Of Pi

Lincoln

Skyfall

 

Best Sound Editing

 

Argo

Django Unchained

Life Of Pi

Skyfall

Zero Dark Thirty

 

Best Visual Effects

 

The Hobbit: An Unexpected Journey

Life Of Pi

The Avengers

Prometheus

Snow White And The Huntsman

 

Best Documentary, Short

 

Innocente

Kings Point

Mondays At Racine

Open Heart

Redemption

 

Best Documentary, Feature

 

5 Broken Cameras

The Gatekeepers

How To Survive A Plague

The Invisible War

Searching For Sugar Man

 

Best Short Film, Animated

 

Adam & Dog

Fresh Guacamole

Head Over Heels

Maggie Simpson In "The Longest Daycare"

Paperman

 

Best Short Film, Live Action

 

Asad

Buzkashi Boys

Curfew

Death Of A Shadow

Henry

 

Regi: Ben Lewin

Manus: Ben Lewin (baserat på Mark O'Briens artikel On seeing a sex surrogate)

Skådespelare: John Hawkes, Helen Hunt, William H. Macy mfl.

Produktionsbolag: Such Much Films & Rhino Films

År: 2012

Längd: 95 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Btl

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1866249/

Mark har levt merparten av sitt liv med en allvarlig polioskada som gjort honom oförmögen att röra sig och tvingar honom att spendera större delen av sin tid i en järnlunga. Vid 38 års ålder bestämmer sig Mark för att han vill bli av med oskulden. Lösningen blir Cheryl, en kvinna som arbetar som sexsamarit. Deras möte blir början på ett nytt kapitel i Marks liv.

Ja... vad säger man? Mark O'Brien levde ett hårt liv och fick kämpa för det mesta, så långt är allt säkert. The Sessions är tyvärr ett exempel på att en tuff livssituation med speciella omständigheter inte automatiskt översätts till en bra film. Det låter kanske cyniskt, men så är det. Premissen är intressant, om inte annat för att den tar upp ett ämne som dyker upp på debattsidorna med jämna mellanrum (rätten till sex för alla), men The Sessions undviker debatten genom att inte erkänna den. Jag lägger ingen moralisk värdering i vad vuxna, samtyckande, människor gör med sina kroppar, men det är lite märkligt att man på vissa ställen i världen ser den här typen av tjänster som okej medan det vi i vardagligt tal kallar för prostitution är olagligt. Det ger en problematisk dubbelmoral.

Hur det än vara med moralitet och annat flyktigt är The Sessions helt enkelt inte en särskilt bra film. Den är omständligt berättad, klippt och misslyckades med att hålla min uppmärksamhet särskilt länge. John Hawkes är däremot jättebra i huvudrollen som Mark, men den som fått flest lovord och nomineringar av skådespelargänget är Helen Hunt. Jag förstår verkligen inte Helen Hunts storhet. Hon är väl inte en usel skådespelerska på något sätt, men det känns som hon fick den här Oscarsnomineringen av två anledningar: hon har vunnit tidigare och hon spenderar stora delar av filmen naken. Sådant imponerar fortfarande i Hollywood. Ah, en kvinna visar sin kropp! Mästerligt!

Nåväl, The Sessions är en ganska lättförglömlig rulle som jag betvivlar att jag kommer komma ihåg vid den här tiden nästa år, med eller utan Oscarsnomineringar.

Betyg: 2 "my iron lung" är däremot en riktigt bra platta av 5 möjliga