Alla inlägg den 2 februari 2014
In Memoriam: Philip Seymour Hoffman (1967 - 2014)
Jag satt och skrev en recension när jag fick ett meddelande från en god vän - Philip Seymour Hoffman hittad död. Det känns nästan overkligt. Hoffman var en av de stora skådespelarna i sin generation och hade många lysande år framför sig på vita duken. Preliminära rapporter pekar på att Hoffman dog av en överdos. Hoffman gjorde många lysande roller, men de två jag alltid kommer minnas honom för är som den missanpassade kameramannen Scotty J. i Boogie Nights (1997) och som den extremt obehaglige prästen Brendan Flynn i Doubt (2008).
Filmvärlden har förlorat en av de riktigt stora idag. Jag lyfter på hatten, lämnar filmens värld för ikväll och tar nya tag imorgon. Det är min egen tysta minut.
Regi: Zachary Heinzerling
Manus: Zachary Heinzerling
Medverkande: Noriko Shinohara, Ushio Shinohara, Alex Shinohara mfl.
Produktionsbolag: Little Magic Films/Cine Mosaic/Ex Lion Tamer
År: 2013
Längd: 82 min
Land: USA
Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 7 eller 11
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2355540/
Ushio Shinohara har sedan 60-talet arbetat som konstnär i både Japan och USA. Speciellt känd är han för sina "boxing paintings" där han doppar ett par handskar i färg och slår mönster på en canvas. Hans fru, Noriko, är även hon konstnär. Cutie & The Boxer skildrar deras förhållande och Norikos ambitioner att ta en större roll som egen konstnär och inte enbart som Ushios assistent.
Oj, vad lurad man kan bli! Den korta synopsis jag fick med den här filmen när den damp ner i dropboxen beskrev att den handlade om "the art of boxing and growing old together." Ja... det kanske den gör, på ett metaforiskt plan eller något. Vad jag istället fick var en dokumentär om världens mest passivt aggressiva äktenskap mellan två människor som verkligen är jobbiga mot varandra.
Till en början är det mest Ushio som framställs som ett as, och med all rätta. Alkoholiserad, utblottad och med noll respekt för sin fru söp Ushio sig igenom större delen av livet. När han nu är nykter är han mest en grinig gammal gubbe som inte kan förstå varför hans konst inte säljer mer än den gör. Jag har några idéer om varför. Det sägs ju att konstens estetik ligger i betraktarens öga, och om jag utgår från mig själv förstår jag verkligen inte vad som är speciellt med Ushios konst. Han hamrar på en canvas med en jabb-cross-kombination och sen blir alla "ooooooh, se energin i det här verket!". Eller bygger han skulpturer av kartong (främst motorcyklar) som ser ut som en produkt av en bildlektion i högstadiet. Det finns säkert någon som gillar de här konstverken, men jag får sälla mig till skaran som inte förstår.
Norikos konst är däremot enklare att sätta fingret på. Som duktig illustratör målar hon en serieliknande historia om den semibiografiska karaktären "Cutie" och dennas förhållande till sin make. Det känns som att Noriko åtminstone har något att säga med sin konst. Dessvärre kan jag inte riktigt sympatisera med en människa som tog 58 år på sig för att ens försöka bryta sig loss från sin makes "geni". Hon har definitivt gått på myten om Ushios förmodade storhet och har levt större delen av sitt liv efter dennes motto att "det är medelmåttans uppgift att försörja geniet." Nu är hon tämligen bitter. Det är ingen större överraskning.
Cutie & The Boxer vill visa på ett speciellt förhållande mellan två konstnärer, men allt jag ser är ett äktenskap som borde varit över för 30 år sedan. En film på 82 minuter ska inte behöva kännas seg, men det lyckas den här rullen med. Sömnpiller.
Betyg: 2- och inte kan han boxas heller av 5 möjliga
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 | 4 | 5 |
6 | 7 | 8 | 9 |
|||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 |
20 | 21 |
22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 |
27 | 28 | |||||
|