Regi: Frank Oz

Manus: Howard Ashman (baserat på Charles B. Griffiths manus till filmen med samma namn samt musikalen med samma namn)

Medverkande: Rick Moranis, Ellen Greene, Vincent Gardenia mfl.

Produktionsbolag: The Geffen Company

År: 1986

Längd: 90 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0091419/

Seymours kombinerade arbetsplats och hem har sett bättre dagar. Det är helt enkelt inte så lätt att vara florist i slummen. När Seymours chef hotar slå igen affären visar Seymour honom hans senaste fynd, en tidigare okänd växt han döpt till Audrey II. Det finns bara ett problem - Audrey II måste ha blod för att överleva. Kanske kan Seymours arbetskamrat och tillika kärleksintresse, Audrey (I), tänka sig skiljas från sin sadistiske pojkvän för affärens bästa? Eller?

Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att se om den här filmen efter gårdagens inlägg. Frank Oz, mest känd som skapare av Mupparna och Yoda, har regisserat en version av Howard Ashmans musikal som ligger väldigt nära scenversionen. Allt som är bra i scenversionen (se den om ni har chansen!) är med, från sångnummer till scenografi. Skådespelarna är fantastiska med en Rick Moranis i nördig högform som Seymour och en precis lagom mjäkig Ellen Greene som Audrey. Även birollerna är imponerande med inhopp från bland andra James Belushi och Bill Murray. Ni kan nog gissa vem som är min favorit med tanke på gårdagens inlägg. Steve Martin har inte så många scener men de han har är komediguld. Den Oscarsnominerade musiken (även nominerad för specialeffekter) är även den en höjdare och jag utmanar er att inte nynna på soundtracket i några dagar efter du sett filmen! Levi Stubbs från The Four Tops gör en väldigt bra röst till Audrey II, något som inte minst märks i sångnumren.

Så långt allt som är bra. Det finns några anledningar till att Little Shop Of Horrors i filmad variant inte är en klar femma. Framförallt är det vissa scener som känns malplacerade och är mest där för att visa upp vilka skådespelare de kunde få med. Bland annat är Bill Murrays scen bara långdragen och saktar ner tempot i en film som annars går i raketfart. En film som är 94 minuter lång kan inte ha flera minuter långa scener som inte för handlingen framåt och som inte ens är underhållande. Scenversionen är fortfarande ett strå vassare, men det här är ändå en film du definitivt bör se om du gillar kitschig skräck eller science fiction från 50-talet eller för den delen musikaler.

Betyg: 4+ mean green mothers from outer space av 5 möjliga