Regi: Jonathan English

Manus: Jonathan English/Erick Castel/Stephen McDool

Medverkande: James Purefoy, Brian Cox, Paul Giamatti mfl.

Produktionsbolag: ContentFilm International/Mythic International Entertainment mfl.

År: 2011

Längd: 121 min

Land: USA/Storbritannien/Tyskland

Svensk åldersgräns: Ej bedömd (IMDD), med största sannolikhet 15 år

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1233301/

Kung John I av England bestämmer sig år 1215 att gå emot Magna Carta - det dokument om ökad makt för adeln och ökade rättigheter för alla medborgare som inte var slavar eller tjänare han själv signerade under vapenhot. När kungen bestämmer sig för att ta tillbaka "sina" slott hamnar den återvändande korsriddaren Marshal mitt i händelsernas centrum. Oförmögen att hjälpa sin mentor från att dödas framför ögonen på honom bestämmer han sig för att hämnas och störta kungen. Platsen för striden är uppenbar - Rochester slott är nyckeln till södra England och både kung John och Marshal vet detta...

Jag vet inte vad jag förväntade mig av den här filmen om jag ska vara ärlig. Jag tror jag var mest spänd på att se den minst tippade kung John I av England någonsin - Paul Giamatti. Giamatti är en skådespelare som jag verkligen uppskattar men här är han skrattretande malplacerad. Jag såg bara hans porträtt av Harvey Pekar från American Splendor (2003) framför mig i varenda scen han är med i. James Purefoy gör sin vanliga actionhjälte och hans rutin gör att han helt klart kan bära en till trots ganska generisk huvudroll på sina axlar. Bland birollsskådespelarna märks bland andra Brian Cox (som alltid mycket bra) och en förbaskat dålig Kate Mara. Maras scener är så överspelade att jag knappt kunde titta.

Jonathan English får här en lite större budget att leka med än i sina föregående två filmer, varav en var den helt sagolikt kalkonmässiga Minotaur (2006), och jag måste säga att han använder sig väl av pengarna. Trots nedskärningar i budgeten lyckas English få till både otroligt vackra och realistiska miljöer. Skådespelarregin är däremot under all kritik och man kan verkligen se vilka skådespelare som skulle behövt lite extra coaching.

Sen är det det här med historisk korrekthet eller inte. Som så många andra filmer som utspelar sig under europeisk medeltid är Ironclad full av små och stora missar. Gör det något för filmen i sig? Nej, egentligen inte, men manusets väldigt simplistiska ont (monarki) mot gott (någon slags fejkdemokrati) blir väldigt tröttsamt väldigt snabbt. En detalj som jag inte kan släppa är hur kung John anlitar danska legosoldater. Allt med detta är så fel det kan bli, men kunde de åtminstone inte ha dem till att prata danska? Nej, istället är det ungerska av alla språk de brölar åt varandra på. Ja...

Ironclad hade kunnat bli en riktigt underhållande historisk matinérulle (actionscenerna är riktigt bra på sina ställen) men faller på att den inte vet vad den vill vara - ett kostymdrama om politiska intriger eller en slagsmålsfest utan dess like.

Betyg: 2 ungerska danskar av 5 möjliga