Inlägg publicerade under kategorin Oscarsgalan 2013

Av Ulf - 8 november 2012 21:26



Regi: Mark Andrews/Brenda Chapman/Steve Purcell

Manus: Mark Andrews/Brenda Chapman/Steve Purcell mfl.

Medverkande: Kelly Macdonald, Billy Connolly, Emma Thompson mfl.

Produktionsbolag: Pixar Animation Studios

År: 2012

Längd: 100 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 7

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1217209/


Prinsessan Merida tänker inte vara som alla andra prinsessor. Istället för att gifta sig med en av sina tre uppvaktare vill hon fortsätta rida i skogen och skjuta båge - allt till sin mor drottningens förtret. När Merida efter ett gräl med sin mor stöter på en häxa i skogen får hon en önskan av trollkonan. Men man ska vara försiktig med vad man önskar sig...


Flertalet vänner hade talat gott om Brave och eftersom jag brukar gilla Pixars rullar var mina förväntningar ganska högt ställda på den här filmen. Nu, 100 minuter dumheter senare, känner jag mig nästan illamående av den fruktansvärt sentimentala och pekorala tonen i den här skitfilmen.


Om vi börjar med det som trots allt är bra så fungerar animation, musik och i viss mån röstskådespelarna riktigt bra. Billy Connolly är alltid en höjdare och när han nu får fritt spelrum för sin annars ofta nedtonade dialekt är det en fröjd att höra. Men... sen var det manuset.


Det är inget fel med klassisk sagotematik. Tvärtom brukar många filmer som följer sagans uppbyggnad vara riktigt bra. Men det krävs att man gör något med tematiken för att den inte ska bli tråkig. Brave har tillräckligt många bra scener för att inte vara genomtrist, men vad vill den förmedla? Kvinnofrigörelse under skotsk medeltid? Really? Det vanliga dravlet att vi hittar styrkan inom oss själva? REALLY? Om filmen åtminstone hade visat detta i bilder istället för att trycka upp det i ansiktet på tittaren i dialog hade jag kanske varit lite mer välvilligt inställd, men jag blir mest matt när filmen dumförklarar publiken. Ja, det här är en film för barn, men vet ni? Barn är smartare än vad vi tror. Titta på exempelvis Astrid Lindgrens historier eller Hayao Miyazakis filmer. Dessa ger djupare tematiska frågor och moraliska spörsmål än "jag gör vad jag vill". Framförallt är inte filmens protagonist "modig". Hon är en självcentrerad skitunge.


Det finns så många andra sätt de hade kunnat berätta den här historien på. Det extremt påklistrade slutet då... nej, jag ska inte spoila. Om ni vill se 2000-talets amerikanska kvinnoideal in action i en medeltidssättning så kolla in Brave. För mig undviker den bottenbetyg enbart på grund av filmens tekniska kvaliteter.


Betyg: 2 jag är fullt medveten om ironin att recensera en film från Disney efter gårdagens artikel av 5 möjliga

Av Ulf - 1 juni 2012 21:27

 


Regi: Ridley Scott

Manus: Jon Spaiths & Damon Lindelof

Medverkande: Noomi Rapace, Michael Fassbender, Charlize Theron mfl.

Produktionsbolag: Brandywine Productions/Dune Entertainment/Scott Free Productions

År: 2012

Längd: 124 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1446714/


Upptäckten av några mystiska grottmålningar i Skottland leder på krokiga vägar fram till en bemannad expedition till ett solsystem två års restid från Jorden. Arkeologen Elizabeth Shaw är övertygad om att en utomjordisk civilisation har lett dem dit och det verkar snart som Shaw får rätt när besättningen hittar en pyramidformad byggnad på planeten. Snart upptäcker besättningen att varelserna som byggde strukturen gick ett våldsamt öde till mötes och att vem som än stod för slakten fortfarande kan finnas kvar...


Jävla Ridley Scott! Här går man i flera år och suktar efter mannens återkomst till filmserien som gjorde honom berömd och vad gör han? Levererar en dussinfilm! Prometheus är varken särskilt bra eller dålig - det är bara en film som finns. På något sätt är det nästan värre än en riktig skitfilm. När en erkänd regissör gör en skitfilm brukar det åtminstone ha funnits ett risktagande med i bilden, en vilja att göra något annorlunda. Scott spelar med så säkra kort i Prometheus att det är den enda filmen i Alien-franchisen jag nästan somnat till.


Förutom att spela på säkerhet står Scott bakom en extremt tekniskt kompetent film med fantastiska miljöer, så lite CG som möjligt och ny design av skräckmästaren H.R Giger. Skådespelarna är av varierande kvalitet men i alla fall inte sämre än okej. Rapace är bra i huvudrollen men om hon ska fortsätta jobba inom Hollywood måste hon träna benhårt med språkcoach. Hennes engelska är skrattretande usel och tydligen så jobbade hon faktiskt med just en språkcoach inför den här rollen. Jag vill inte tänka på hur det lät innan. Varför inte låta henne spela en svensk karaktär så brytningen åtminstone varit logisk? Nåja, de scener hon inte har långa dialoger i klarar sig Rapace riktigt bra. Fassbender, lika säker som alltid, levererar även här.


Det tog lite grubblande att komma fram till varför Prometheus bara är en okej film, men som så ofta faller en god produkt på sitt manus. Logiska luckor, motsägelser och ren lathet punkterar en segdragen historia. Det är omkring 100 minuter med karaktärer man inte får någon inblick i (förutom Rapace) och 25 minuter med action. Det är inget fel på långsamma filmer - om man får utdelning! Prometheus faller pladask när det gäller karaktärsutveckling och sammanhållet manus, men vad väntar man sig av en av manusförfattarna till Lost (2004 - 2010)?


Tematiskt följer Prometheus de gamla filmerna nästan slaviskt och när man till och med har med mor- och barnallegorin med en kvinna som blir "gravid" med en alien (Ripley, någon?) vill man bara ta sig för pannan. Annars är det same old, same old, bara sämre gjort. Årets största besvikelse än så länge... dessutom i överpriserad 3D.


Betyg: 2+ snarkningar i biosalongen av 5 möjliga

Av Ulf - 29 april 2012 23:45


Regi: Joss Whedon

Manus: Joss Whedon

Medverkande: Robert Downey Jr., Chris Evans, Mark Ruffalo mfl.

Produktionsbolag: Marvel Enterprises & Marvel Studios

År: 2012

Längd: 142 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0848228/


När ett högenergiexperiment går fel vid en topphemlig S.H.I.E.L.D.-anläggning lyckas Loki (jag kallar honom vid hans "Marvelnamn" i recensionen) ta sig tillbaka till Jorden från den dimensionsportal han skickades till i slutet av Thor (2011). Nick Fury inser att han inte kan hantera situationen på egen hand utan kallar samman de hjältar han kontaktat genom åren för att bilda en superhjältegrupp - The Avengers. Allt är dock inte frid och fröjd bland hjältarna som har uppenbara problem att samarbeta. Samtidigt planerar Loki sin hämnd...


Ja, då var det dags. Efter lite drygt fyra år sedan filmen först utannonserades fick jag äntligen bänka mig i biofåtöljen för att se The Avengers. Jag hade försökt tona ner mina egna förväntningar så mycket jag kunde. Jag visste att även om det var Joss Whedon (även känd som en av de främsta moderna superhjälteförfattarna och skapare till serier som Buffy The Vampire Slayer (1997 - 2003) och Firefly (2002 - 2003) ) som satt vid sparkarna kunde den färdiga filmen knappast motsvara mina förväntningar. Det gjorde den inte heller, men bra nära.


Joss Whedon har koll. Han förstår superhjältarna han skriver om och det är så otroligt tydligt jämfört med exempelvis när Kenneth Branagh regisserade tidigare nämnda Thor. Branagh är en duktig regissör, ibland till och med lysande, men ett superhjälteepos kräver någon som förstår sig på karaktärerna - så enkelt är det. The Avengers hade lätt kunnat bli en total soppa med karaktärsalluderingar hit och glimtar i ögat dit, men Whedon lyckas hålla spektaklet på rätt nivå så att även ett icke-fan kan hänga med i svängarna. Whedon är dessutom lika bra på rolig och rapp dialog som han alltid har varit.


Samtidigt blir det tydligt att The Avengers bara är första akten i något större. Filmen bygger på samma mall som de filmer som byggt upp till den: hot presenteras, skapandet av hjälten (i det här fallet gruppen), hot avvärjs. Det är en väldigt simpel historia men den fungerar väldigt bra som vad man brukar kalla för curtain raiser inom filmbranschen - en film vars huvudsakliga syfte är att presentera en karaktär/grupp karaktärer för senare filmer att bygga vidare på. Curtain raisers brukar sällan eller aldrig vara de bästa i en serie filmer, något vi sett i otaliga superhjältefranchiser - exempelvis med X-Men (2000) och Batman Begins (2005). Den i Marvels filmer numera obligatoriska scenen till eftertexterna ger också en stark fingervisning om vart uppföljaren/uppföljarna siktar. För seriefans räcker det med att säga Infinity Gauntlet Saga och/eller Cosmic Cube. För den icke insatte räcker det med att säga att det kommer bli fett ös.


Skådespelarna sköter sig ypperligt i de flesta fall med Robert Downey Jr.s Iron Man som starkaste kort. Det är även kul att se hur avsaknaden av Edward Norton som Bruce Banner snarare är en för- än nackdel. Hans ersättare, Mark Ruffalo, överträffar Norton på så gott som alla plan i rollen. Även Tom Hiddleston, riktigt träig som skurk i Thor, har skärpt till sig avsevärt. Nykomlingen till truppen, Jeremy Renner, sköter även han sig bra i rollen som Hawkeye.


Sen var det tyvärr det där med filmens tempo. Joss Whedon har i intervjuer berättat hur han tvingades klippa bort närmre 30 minuter från filmen - något som verkligen märks. Det må ha varit svårt att sälja in en tre timmar lång superhjältefilm, men faktum är att det troligen skulle blivit en bättre slutversion om Whedon fått behålla sina subplots om Captain America. Filmen saknar i viss mån riktning så som den är nu. De sista 40 minuterna är totalt actionguld, men emellanåt blir det ganska många set pieces där en superhjälte ställs mot någon annan i oftast ganska trista en-mot-en-strider. Undantaget är den riktigt häftiga slagsmålsscenen mellan filmens två giganter - Thor och Hulk. Just Hulk har de absolut roligaste scenerna i filmen och skapar dem med enkel fysisk komik. Whedon har hittat den perfekta tonen mellan Hulks förstörelsemani och den egentligen ganska komiska varelse han är i serierna.


The Avengers är en ojämn film och således inte en fullpoängare. Den är dock ett måste för alla superhjältefans. Till hardcorefansen säger jag bara - håll ut, tänk på vad som komma skall! En sak som är värd att notera är förresten också att 3D-tekniken bara var minimalt irriterande den här gången. Sänk priserna nu också så kanske jag kan sluta avsky gimmicken och åtminstone börja acceptera den!


Betyg: 4+ ja, den saknade halvtimmen kommer på dvd! av 5 möjliga

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Bloggportaler

Kultur & Historia bloggar Kultur Blogg listad på Bloggtoppen.se BloggRegistret.se Nöje och Underhållning Bloggparaden länkkatalog Favoritlistan.se 1000länkar.com - gratis länkkatalog Sverigeregistret

Skapa flashcards