Inlägg publicerade under kategorin Oscarsgalan 2013
Regi: Juan Antonio Bayona
Manus: Sergio G. Sánchez
Skådespelare: Naomi Watts, Ewan McGregor, Tom Holland mfl.
Produktionsbolag: Apaches Entertainment/Telecinco Cinema/Canal+ España mfl.
År: 2012
Längd: 114 min
Land: Spanien
Svensk åldersgräns: Ej satt, troligen 15
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1649419/
Familjen Bennett hamnar mitt i den förödande tsunami som slog in över bland annat Thailand under julhelgen 2004. Mirakulöst överlever alla fem, men nu återstår problemet att hitta varandra och dessutom överleva sina skador.
Det finns vissa händelser man inte glömmer. Trots att jag bara var fyra år gammal när Palme sköts minns jag det fortfarande genom alla vuxnas ansiktsuttryck. Likaså, även om jag var för ung för att förstå omfattningen av vad som hände kommer jag aldrig glömma Berlinmurens fall. Jag kan i detalj redogöra för vad jag gjorde på eftermiddagen den 11:e september 2001 och jag kommer ihåg de första förvirrade rapporterna om tsunamin 2004. Med ett uppskattat dödsantal på drygt 230 000 människor är det den näst värsta naturkatastrofen under min livstid.
Det är klart att det skulle komma filmer om tsunamin och detta är den första större spelfilm som kommit ut om jag inte har fel. Sergio G. Sánchez har i sitt manus valt att fokusera på en enskild familj och den sanna historien om deras kamp för överlevnad och att hitta varandra. Att se en stor katastrof genom några enskilda personers ögon är ett välbeprövat grepp och när det gäller sådana här händelser är det nog ett måste för att man ska kunna förstå magnituden. Det fungerar väldigt bra i Lo Imposible av några olika anledningar.
Framförallt är filmen fantastiskt välspelad. Naomi Watts gör en grymt bra roll, men den som imponerade mest på mig är barnskådespelaren Tom Holland som familjens äldste son, Lucas. Det här är Hollands första film och om han fortsätter på den här banan är det inte frågan om han kommer bli en stor skådespelare utan när.
Juan Antonio Bayona långfilmsdebuterade med El orfanato (2007), en av de bästa filmerna från den spanska skräckfilmsvåg som nu verkar ha ebbat ut. Bayona har en egen stil som verkligen passar Lo imposible. Det är stora vidder och bra skådespelarregi. Jag kommer helt klart hålla ögonen på honom i fortsättningen.
Anledningen till att Lo imposible trots allt inte når högsta betyg är att den mot slutet slår över från att kännas äkta och drabbande till ganska påträngande, komplett med stråkmusik. Den misslyckas dessutom med att ge en bred bild av vad som inträffade. Det är som sagt inget fel med det personliga anslaget, men att inte ens nämna andra landområden än Thailand som drabbades känns lite trivialiserande. Trots detta, bra film.
Betyg: 4 uppvisningar i medmänsklighet av 5 möjliga
Best Motion Picture
Les Misérables
Best Performance By An Actor In A Leading Role
Bradley Cooper (Silver Linings Playbook)
Joaquin Phoenix (The Master)
Hugh Jackman (Les Misérables)
Best Performance By An Actress In A Leading Role
Jessica Chastain (Zero Dark Thirty)
Jennifer Lawrence (Silver Linings Playbook)
Naomi Watts (The Impossible)
Quvenzhané Wallis (Beasts Of The Southern Wild)
Best Performance By An Actor In A Supporting Role
Robert De Niro (Silver Linings Playbook)
Philip Seymour Hoffman (The Master)
Christoph Waltz (Django Unchained)
Best Performance By An Actress In A Supporting Role
Amy Adams (The Master)
Anne Hathaway (Les Misérables)
Jacki Weaver (Silver Linings Playbook)
Best Achievment In Directing
Benh Zeitlin (Beasts Of The Southern Wild)
David O. Russell (Silver Linings Playbook)
Best Original Screenplay
Quentin Tarantino (Django Unchained)
Wes Anderson & Roman Coppola (Moonrise Kingdom)
Best Adapted Screenplay
Lucy Alibar & Benh Zeitlin (Beasts Of The Southern Wild)
David O. Russell (Silver Linings Playbook)
Best Animated Feature
Wreck-It Ralph
Best Foreign Language Film
No (Chile)
A Royal Affair (Danmark)
War Witch (Kanada)
Best Cinematography
Anna Karenina
Best Editing
Best Production Design (previously Art Direction)
Anna Karenina
The Hobbit: An Unexpected Journey
Les Misérables
Best Costume Design
Anna Karenina
Les Misérables
Mirror Mirror
Snow White And The Huntsman
Best Makeup & Hairstyling
Hitchcock
The Hobbit: An Unexpected Journey
Les Misérables
Best Original Score
Anna Karenina
Best Original Song
"Before My Time" (Chasing Ice)
"Everybody Needs A Best Friend" (Ted)
"Suddenly" (Les Misérables)
Best Sound Mixing
Les Misérables
Best Sound Editing
Best Visual Effects
The Hobbit: An Unexpected Journey
Snow White And The Huntsman
Best Documentary, Short
Innocente
Kings Point
Mondays At Racine
Open Heart
Redemption
Best Documentary, Feature
The Gatekeepers
How To Survive A Plague
Best Short Film, Animated
Adam & Dog
Fresh Guacamole
Head Over Heels
Maggie Simpson In "The Longest Daycare"
Paperman
Best Short Film, Live Action
Asad
Buzkashi Boys
Curfew
Death Of A Shadow
Henry
Regi: Ben Lewin
Manus: Ben Lewin (baserat på Mark O'Briens artikel On seeing a sex surrogate)
Skådespelare: John Hawkes, Helen Hunt, William H. Macy mfl.
Produktionsbolag: Such Much Films & Rhino Films
År: 2012
Längd: 95 min
Land: USA
Svensk åldersgräns: Btl
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1866249/
Mark har levt merparten av sitt liv med en allvarlig polioskada som gjort honom oförmögen att röra sig och tvingar honom att spendera större delen av sin tid i en järnlunga. Vid 38 års ålder bestämmer sig Mark för att han vill bli av med oskulden. Lösningen blir Cheryl, en kvinna som arbetar som sexsamarit. Deras möte blir början på ett nytt kapitel i Marks liv.
Ja... vad säger man? Mark O'Brien levde ett hårt liv och fick kämpa för det mesta, så långt är allt säkert. The Sessions är tyvärr ett exempel på att en tuff livssituation med speciella omständigheter inte automatiskt översätts till en bra film. Det låter kanske cyniskt, men så är det. Premissen är intressant, om inte annat för att den tar upp ett ämne som dyker upp på debattsidorna med jämna mellanrum (rätten till sex för alla), men The Sessions undviker debatten genom att inte erkänna den. Jag lägger ingen moralisk värdering i vad vuxna, samtyckande, människor gör med sina kroppar, men det är lite märkligt att man på vissa ställen i världen ser den här typen av tjänster som okej medan det vi i vardagligt tal kallar för prostitution är olagligt. Det ger en problematisk dubbelmoral.
Hur det än vara med moralitet och annat flyktigt är The Sessions helt enkelt inte en särskilt bra film. Den är omständligt berättad, klippt och misslyckades med att hålla min uppmärksamhet särskilt länge. John Hawkes är däremot jättebra i huvudrollen som Mark, men den som fått flest lovord och nomineringar av skådespelargänget är Helen Hunt. Jag förstår verkligen inte Helen Hunts storhet. Hon är väl inte en usel skådespelerska på något sätt, men det känns som hon fick den här Oscarsnomineringen av två anledningar: hon har vunnit tidigare och hon spenderar stora delar av filmen naken. Sådant imponerar fortfarande i Hollywood. Ah, en kvinna visar sin kropp! Mästerligt!
Nåväl, The Sessions är en ganska lättförglömlig rulle som jag betvivlar att jag kommer komma ihåg vid den här tiden nästa år, med eller utan Oscarsnomineringar.
Betyg: 2 "my iron lung" är däremot en riktigt bra platta av 5 möjliga
Regi: Ang Lee
Manus: David Magee (baserad på Yann Martels roman med samma namn)
Skådespelare: Suraj Sharma, Irrfan Khan, Adil Hussain mfl.
Produktionsbolag: Haishang Films/Rhythm and Hues
År: 2012
Längd: 127 min
Land: USA/Kina
Svensk åldersgräns: 11
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0454876/
Pi Patel och hans familj ska flytta från Indien till Kanada och samtidigt ta med sig sitt zoo. När skeppet de åker med hamnar i en fruktansvärd storm och sjunker finner sig snart Pi ensam på en livbåt mitt ute på Stilla Havet. Eller ja, helt ensam är han inte. Med sig har han fyra överlevande från lastrummet där djuren spenderade den långa resan - en orangutang, en hyena, en zebra och en fullvuxen bengalisk tiger.
Jag brukar kalla Ang Lee för världens mest ojämna regissör. Lee har en benägenhet att ta korta historier och dra ut på dem så att ledan sätter in redan efter halva speltiden. Sen hittar han plötsligt ett guldkorn att adaptera och han spottar ur sig en riktigt bra film. Life Of Pi tillhör tack och lov den sistnämnda kategorin.
Eftersom jag har min uppfattning om Ang Lee gick jag in i den här historien utan särskilt höga förhoppningar. Det första som slog mig var hur filmen är fantastiskt vacker redan från ruta ett. Life Of Pi är ett perfekt exempel på hur man använder traditionella filmmetoder och blandar det med CGI så att det blir något som ingetdera hade kunnat vara på egen hand. Det är också miljöerna och djuren som spelar huvudrollen i den här filmen. Skådespelarna är inte på något sätt dåliga, men jag kan väl inte heller påstå att de sticker ut.
Något jag verkligen gillade var manusets underliggande ton av religion och spiritualitet. Magee skriver inte tittaren på näsan, utan har en uppfriskande syn på saker och ting gällande dessa områden. Eller ja, egentligen är det väl Martels bok som ligger till grund för de religiösa funderingarna, men ni förstår vart jag vill komma. Pi är en sympatisk karaktär som funderar mycket över dessa frågor. Hans lösning är väldigt intressant - om jag nu gillar delar av kristendom, islam och hinduism så kombinerar jag dem. Detta kan även ses i bildspråket, även om jag först trodde jag var knäpp som såg Vishnu överallt. Sen läste jag att det mycket riktigt var meningen.
Dessvärre är det också manuset som håller filmen borta från toppbetyget. Liksom många av Ang Lees filmer är det lite för omständligt för att bli en fullpoängare. Vissa scener som skulle behövt ha tid på sig för att utvecklas får aldrig denna tid och tvärtom. Jag rekommenderar ändå Life Of Pi för alla som vill se en fruktansvärt visuellt vacker film med hjärta. Det brukar tyvärr ganska sällan gå hand i hand.
Betyg: 4+ and instead of a watch dog they had this big fuckin' Bengal tiger av 5 möjliga
Best Motion Picture
Life Of Pi
Les Misérables
Best Performance By An Actor In A Leading Role
Bradley Cooper (Silver Linings Playbook)
Joaquin Phoenix (The Master)
Hugh Jackman (Les Misérables)
Best Performance By An Actress In A Leading Role
Jessica Chastain (Zero Dark Thirty)
Jennifer Lawrence (Silver Linings Playbook)
Naomi Watts (The Impossible)
Quvenzhané Wallis (Beasts Of The Southern Wild)
Best Performance By An Actor In A Supporting Role
Robert De Niro (Silver Linings Playbook)
Philip Seymour Hoffman (The Master)
Christoph Waltz (Django Unchained)
Best Performance By An Actress In A Supporting Role
Amy Adams (The Master)
Anne Hathaway (Les Misérables)
Helen Hunt (The Sessions)
Jacki Weaver (Silver Linings Playbook)
Best Achievment In Directing
Benh Zeitlin (Beasts Of The Southern Wild)
Ang Lee (Life Of Pi)
David O. Russell (Silver Linings Playbook)
Best Original Screenplay
Quentin Tarantino (Django Unchained)
Wes Anderson & Roman Coppola (Moonrise Kingdom)
Best Adapted Screenplay
Lucy Alibar & Benh Zeitlin (Beasts Of The Southern Wild)
David Magee (Life Of Pi)
David O. Russell (Silver Linings Playbook)
Best Animated Feature
Wreck-It Ralph
Best Foreign Language Film
No (Chile)
A Royal Affair (Danmark)
War Witch (Kanada)
Best Cinematography
Anna Karenina
Life Of Pi
Best Editing
Life Of Pi
Best Production Design (previously Art Direction)
Anna Karenina
The Hobbit: An Unexpected Journey
Les Misérables
Life Of Pi
Best Costume Design
Anna Karenina
Les Misérables
Mirror Mirror
Snow White And The Huntsman
Best Makeup & Hairstyling
Hitchcock
The Hobbit: An Unexpected Journey
Les Misérables
Best Original Score
Anna Karenina
Life Of Pi
Best Original Song
"Before My Time" (Chasing Ice)
"Everybody Needs A Best Friend" (Ted)
"Pi's Lullaby" (Life Of Pi)
"Suddenly" (Les Misérables)
Best Sound Mixing
Les Misérables
Life Of Pi
Best Sound Editing
Life Of Pi
Best Visual Effects
The Hobbit: An Unexpected Journey
Life Of Pi
Snow White And The Huntsman
Best Documentary, Short
Innocente
Kings Point
Mondays At Racine
Open Heart
Redemption
Best Documentary, Feature
The Gatekeepers
How To Survive A Plague
Best Short Film, Animated
Adam & Dog
Fresh Guacamole
Head Over Heels
Maggie Simpson In "The Longest Daycare"
Paperman
Best Short Film, Live Action
Asad
Buzkashi Boys
Curfew
Death Of A Shadow
Henry
Regi: Peter Lord & Jeff Newitt
Manus: Gideon Defoe
Skådespelare: Hugh Grant, Salma Hayek, Martin Freeman mfl.
Produktionsbolag: Aardman Entertainment & Sony Pictures Animation
År: 2012
Längd: 88 min
Land: USA/Storbritannien
Svensk åldersgräns: 7
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1430626/
Piratkaptenen Pirate Captain (ja...) har försökt vinna det åtråvärda priset som Årets Pirat i mer än 20 år. När kaptenen stöter på Charles Darwin (ja...) får han berättat för sig att hans papegoja egentligen är en dront. Dronten, utdöd sedan länge, skulle betyda en säker vinst på en stor vetenskapsmässa i London. Lovad rikedom och berömmelse sätter pirater iväg mot den brittiska huvudstaden.
När jag recenserar animerad film från USA verkar jag ganska ofta komma med samma klagomål - varför är filmer riktade till barn så dumma? Fransmännen kan göra animerad film som passar alla ålderskategorier, japanerna kan det och i viss mån även britterna. När något är främst producerat med amerikanska pengar (i det här fallet förvisso i samarbete med Storbritannien) är det allt som oftast samma gamla veva och moralkakor. Tro på dig själv, om du är dig själv så ordnar sig allt, svik inte dina ideal. Ja, fina läxor, men det blir så tröttsamt och simplistiskt! Det väldigt typiska manuset gör att jag kommer ha glömt Pirates! om några veckor. Här finns roliga ögonblick och dialog, men det är lite som att försöka rädda ett fallfärdigt hus med ny färg - de där extrasakerna som förgyller en film finns där men stommen ruttnar.
Röstskådespelarna är okej (jag kan tolerera Hugh Grant om jag slipper se honom) men inte mer än så. Animationen i sig är däremot väldigt charmig med en kombination mellan leranimation och CGI från Wallace & Gromit-skaparna Aardman Entertainment. Problemet med manuset kvarstår dock och det blir aldrig en riktigt bra film. När det är soundtracket (The Pogues!) man kommer ihåg bäst efter en film så brukar det inte vara ett bra tecken.
Betyg: 2 dronter på villospår av 5 möjliga
Regi: David O. Russell
Manus: David O. Russell (baserat på Matthew Quicks roman med samma namn)
Skådespelare: Bradley Cooper, Jennifer Lawrence, Robert De Niro mfl.
Produktionsbolag: Mirage Enterprises
År: 2012
Längd: 122 min
Land: USA
Svensk åldersgräns: 11
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1045658/
Bipoläre Pat har spenderat åtta månader på en mentalinstitution för att nästan ha slagit ihjäl sin frus älskare. Nu är han övertygad om att om han bara kan få ordning på sitt liv så kommer hans äktenskap också lösa sig. En kväll träffar han den unga änkan Tiffany, även hon med mentala bekymmer efter sin makes plötsliga död. De båda beslutar sig för att hjälpa varandra med sina respektive problem.
Det romantiska dramat - den "seriösa" filmens motsvarighet till skräckfilmens slashers. Det finns oftast inte några överraskningar när dem men då och då poppar en riktig klassiker upp. Silver Linings Playbook (med den usla svenska titeln Du gör mig galen! Seriöst?!) är inte en av dessa klassiker. Det är en dussinfilm med riktigt bra skådespelare.
De bra sakerna först. Filmen är som sagt mycket välspelad, med Bradley Cooper (Pat) i spetsen. Jag har gillat Jennifer Lawrence sedan jag såg henne i Winter's Bone (2010) och här visar hon upp ännu en sida av sin talang. När birollslistan dessutom har skådisar som Robert De Niro (Pats far med tvångsmässiga ritualer när det gäller amerikansk fotboll) och Jackie Weaver är det verkligen att lyfta på hatten för castingansvarig. Filmen har också en del riktigt rolig dialog här och där och ett soundtrack som innehåller Led Zeppelin. Varför är det viktigt? Det är det inte, men allt som innehåller Led Zeppelin höjs automatiskt lite över skitnivå.
Dessvärre så är manuset fruktansvärt förutsägbart och tycks spela på den klassiska Hollywood-arketypen av den "magiske mentalpatienten" hela tiden. Kort sagt, om du genomgått en kris är du en "bättre" människa än de där "falska" människorna som lever sitt dagliga liv inom gängse umgängesregler och sociala koder. Finns det en trop från Hollywood som jag inte tål så är det just denna. Sättet som Silver Linings Playbook visar psykisk sjukdom på är överdrivet och bagatelliserande på samma gång. Manuset känns också väldigt bristande på riktig svärta för ämnena som tas upp. Svärta behöver inte innebära ett tungt och depressivt manus utan kan lika gärna användas i komiska syften. Istället får vi en formelrulle 1a utan bett eller som vill säga något. Harmlös underhållning och inte alls värd den uppmärksamhet den fått.
Betyg: 2 men jag är speciell och kan inte anpassa mig av 5 möjliga
Regi: Emad Burnat & Guy Davidi
Manus: Guy Davidi
Medverkande: Emad Burnat med familj och vänner
Produktionsbolag: Alegria Productions/Burnat Films/Guy DVD Films
År: 2011
Längd: 94 min
Land: Palestina/Israel/Frankrike/Nederländerna
Svensk åldersgräns: 15
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2125423/
Emad Burnat, boende i den palestinska byn Bil'in, dokumenterar fem år av sitt liv med sina videokameror. Det är en hård verklighet kantad av ständiga konflikter med den israeliska armén. Samtidigt skildrar Emad lyckan han hittat i familjelivet och Bil'ins status som en ny symbol för ett icke-våldsamt motstånd.
Innan jag börjar ge mina åsikter om den här dokumentären vill jag göra en sak 100 % klar: Även om den här recensionen kommer innehålla hårda ord om staten Israel innehåller den inte hårda ord om judar som grupp. Skitfinkulturs recensioner har blivit länkade på högerextrema sidor förr och det är inte något jag eftersträvar. Så här är en nyhet för alla er stöveltrampare: Man kan kritisera ett lands politik utan att kritisera landets innevånare.
5 Broken Cameras visar upp en verklighet som sällan rapporteras om på nyheterna. Den skildrar först och främst de vanliga människornas roll i konflikten mellan Israel och Palestina, inte extrema grupper. Det är också det som gör den här dokumentären så förbannat stark. Emad har filmat allt han har kunnat för att ge en rättvis bild av vad det är som egentligen pågår på gränsen till Israels nya bosättningar. Det är klart att filmkvaliteten inte alltid är den bästa, men vad som skildras är otroligt viktigt för alla som vill förstå den ilska och frustration som präglar många områden i Palestina. Filmen skildrar framförallt bygget och upprätthållandet av det stängsel som föregick betongväggen vid bosättningarna. De boende i Bil'in startar en fredlig proteströrelse som gång på gång möts med skarp ammunition och tårgas.
Det finns inget försvar för handlingarna som Emad fångat med sina kameror. Det finns inget försvar för att skjuta på fredliga demonstranter, godtyckligt arrestera barn som en skrämselåtgärd eller för den delen skjuta en bunden fånge i benet. Det är ofta riktigt jobbigt att se, men samtidigt är det så förbaskat viktigt att vi gör det. Emad är däremot väldigt noga med att poängtera att det inte är "judarna som är onda" eller något dylikt. Flertalet israeliska aktivister delar palestiniernas kamp och målet är att genom protester förändra och påverka. Jag hyser allra största respekt för alla fredsrörelser och allra största förakt för alla som hellre skjuter än pratar. Se den här filmen om du vill vara informerad... och varför skulle du inte vilja vara det?
Betyg: 5 riktigt tuffa Oscarskategorier av 5 möjliga
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|