Regi: Jeremy Dyson & Andy Nyman

Manus: Jeremy Dyson & Andy Nyman (baserat på deras pjäs med samma namn)

Medverkande: Andy Nyman, Martin Freeman, Paul Whitehouse mfl.

Produktionsbolag: Warp Films/Altitude Film Entertainment/Lionsgate UK mfl.

År: 2017

Längd: 98 min

Land: Storbritannien

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt5516328/

Sedan han var barn har professor Phillip Goodman ägnat sig åt hobbyn att avslöja charlataner och lurendrejeri inom parapsykologin. Han har modellerat sitt tillvägagångssätt på det av Charles Cameron, en man som sysslade med liknande arbete innan han spårlöst försvann. Goodman blir därför väldigt förvånad när han kontaktas av en väldigt sjuk Cameron. Det fanns tre fall han aldrig kunde motbevisa berättar han för honom och han vill att Goodman ska försöka göra det innan han dör.

Problemet med när en film hypas som "smart" och "speciell" är att jag som tittare öppnar ögon och öron lite extra mycket för att syna berättelsestrukturen i sömmarna. Jag vill väldigt gärna bli överraskad, men blir det ganska sällan. Kanske är det en bieffekt av att ha sett väldigt mycket film eller min utbildning som litteraturvetare. Hur som helst tog det mig cirka 25 minuter att räkna ut slutet till Ghost Stories och filmen förlorade rätt mycket på det. Därmed inte sagt att allt är dåligt. Långt ifrån.

Manuset presenterar tre (eller egentligen fyra) spökhistorier som i viss mån följer de klassiska troperna, men i och med Jeremy Dysons & Andy Nymans bearbetning blir de tämligen effektiva. Jag önskar dock att jag hade sett deras scenuppsättning av berättelserna först då jag tror att de hade fått mycket större effekt på en teaterscen. 

Som i princip alla antologifilmer finns här starka och svaga kort. Den i särklass svagaste berättelsen är mittendelen som har lite eller ingen riktning. Berättelse nummer tre är helt klart den bästa, både när det gäller manus och skådespel. Det är till stor del Martin Freemans förtjänst. Freeman, känd från diverse storfilmsproduktioner, spelar skjortan av resten av ensemblen och är en karaktär man verkligen älskar att hata. Han glider även sömlöst in i filmens avslutning, vilket gör Ghost Stories till en film som följer en tydlig dramatisk kurva där man sparar det bästa till sist.

Problemet jag har med filmen är just att den är tämligen förutsägbar. Om jag inte hade hört hypen innan jag såg filmen hade jag kanske satt ett lite högre betyg, men i detta fall måste jag säga att recensionerna skadade upplevelsen. Synd.

Betyg: 3+ vedervärdiga Freemankaraktärer av 5 möjliga

Regi: Courtney Andujar/Hillary Andujar/Anthony Cousins mfl.

Manus: Courtney Andujar/Hillary Andujar/Anthony Cousins mfl.

Medverkande: Jeremy King, Noah Segan, Toni Trucks mfl.

Produktionsbolag: Paper Street Pictures

År: 2019

Längd: 109 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: Ej bedömd, troligen 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt7521214/

Chad driver Rad Chad's Horror Emporium, en affär som specialiserar sig på hyr-VHS inom allting skräck. När han får en ny anställd försöker han illustrera olika saker han behöver veta med exempel från affären. I sju kortare segment får vi en salig blandning av splatter och... mer splatter.

Scare Package är en av skräckstreamingplattformen Shudders egna beställningsjobb. Precis som Shudder självt innehåller den många goda idéer men genomförandet är lite halvdant. Vissa av segmenten är förbaskat roliga (det här är mer av en skräckkomedi än en regelrätt skräckfilm), men efter filmens första halva går det stadigt utför. Det är som personen med det övergripande ansvaret för att sätta ihop de olika delarna tänkte satsa fullt ut på det bästa först för att få tittaren hooked, men sen kunde hen inte följa upp det.

Samtliga kortfilmer är gjorda i en 80-talsestetik som funkar väldigt bra för det mesta. Tänk tidiga alster av Troma och du kommer ganska nära sanningen. Precis som sin uppenbara inspirationskälla sparar man inte på splattereffekterna och även om de inte alla träffar målet så är de åtminstone kreativa. Regin är lite upp och ner med framförallt skådespelet och den komiska timingen som främsta skillnad. Egentligen kan man säga att de fem första kortfilmerna fungerar antingen bra eller relativt bra. Sen stinker de två avslutande delarna verkligen ner hela rullen med sin uselhet. Att förlägga en av de sämsta filmerna sist (och låta den utgöra en halvtimme av filmens speltid) drar ner betyget ett snäpp.

Scare Package försöker till syvende och sist vara så "meta" och "smart" att den snubblar i sin egen blodpöl. Nu blir det ganska ofta tröttsamma "det-här-känner-skräckfans-igen-så-då-måste-det-vara-kul"-skämt. Synd, eftersom det som funkar gör det bra. Att man dessutom får med skräckikonen Joe Bob Briggs i sin paradroll är en bonus och står för pluset i betyget.

Betyg: 2+ tämligen dumma antologier av 5 möjliga