Regi: Buddy Cooper & John Douglass

Manus: Buddy Cooper

Medverkande: Matt Mitler, Ruth Martinez, Bill Hitchcock mfl.

Produktionsbolag: OK Productions

År: 1984

Längd: 86 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt0124014/

Ett gäng uttråkade collegeelever ska spendera ett lov hängandes i campusbaren när de får ett erbjudande svårt att motstå. En kille i gänget, Ed, kontaktas av sin far som han inte talat med på många år. Farsgubben vill ha hjälp att bomma för hans strandhus inför vintern. Vad gänget inte vet är att Ed Sr. fortfarande inte förlåtit sin grabbhalva för den roll han spelade i olyckan som hade ihjäl hans fru.

Det är fortfarande 20 grader ute så Schlock Summer fick ha en installation till. The Mutilator, eller Fall Break, som den hette på bio, är verkligen en standardslasher 1a. Jag fick den rekommenderad på diverse forum som en underskattad pärla, men när jag säger att den är formelmässig är den verkligen paint by numbers. Inget fel med det. Vissa genrefilmer tjänar på att hålla sig till grunderna och göra dem bra. The Mutilator gör ungefär en tredjedel bra och två tredjedelar är genomusla.

Det som verkligen fortfarande funkar är de förvånasvärt välgjorda praktiska effekterna. Det är lite Tom Savini över dem och de ser ofta väldigt brutala ut. Gillar du klassiska skräckeffekter lär du få en kick av dem. Sen är det ju allt det där andra. Det är svårt att peka på vad som egentligen är värst mellan skådespelet (överspel i den högre skolan!) eller soundtracket som varvar traditionell skräckfilmsmusik med, I shit you not, poplåtar som låter som introt till valfri 80-tals-sitcom. De sistnämnda scenerna är oftast helt i avsaknad av annat ljud och filmen lyckas förmedla en märklig känsla av introt till Full House (1987 - 1995) både en och två gånger. Jag tror dessutom att Morey Lampley lyckas, i denna hans enda filmroll någonsin, utbrista det mest ofrivilligt komiska dödsvrålet i hela genren. Guld!

The Mutilator är en typisk riff-film. Du kommer säkert ha skitkul att kolla på den här tillsammans med likasinnade polare. En skräpfilm i ordets rätta mening, men rätt typ av skräp!

Mest schlockiga scenen: Så många! Den som tar priset är nog dock scenen där en karaktär, under löfte om att få se sin flickväns bröst, speedas upp till dubbel hastighet när han dansar en jigg... eller något sådant. I can't make this shit up!