Regi: Ramin Bahrani

Manus: Ramin Bahrani (baserat på Ray Bradburys roman)

Medverkande: Michael B. Jordan, Cindy Katz, Michael Shannon mfl.

Produktionsbolag:  HBO Films

År: 2018

Längd: 100 min

Land: USA

Svensk åldersgräns: 15

IMDB: https://www.imdb.com/title/tt0360556/

Guy Montag är en högt uppsatt brandman i ett framtida Ohio. Istället för att släcka bränder är det brandmännens jobb att bränna all litteratur och agera som omedelbar domare för dem som ertappas med böcker. Montag älskar sitt jobb, men en dag börjar han ifrågasätta varför regeringen censurerar nyhetssändningar som han vet hände på annorlunda sätt. Och varför skulle litteraturen vara så farlig?

Jag är mycket svår att imponera på när det gäller filmatiseringar av mina favoritförfattare. Ray Bradbury tillhör denna skara. Bradbury hade ett sätt att skriva om det totalt absurda så att det verkade trovärdigt. Med Fahrenheit 451 ville han inte, som många tror, skriva en kritik mot censur så mycket som han ville slå ett slag för att tv-tittande fördummar och passiviserar. Att boken använts som en dystopisk skildring av ett samhälle i totalt censur var inget han eftersträvade och under en känd/ökänd föreläsning stormade han ut när åhörarna propsade på att det var just detta som boken handlade om. Ironin att då göra inte en film utan en uttalad tv-film av Bradburys klassiker är då nästan för utsökt för att vara sann.

Ramin Bahranis version av historien är lite som jag hade förväntat mig ett referat av en av mina gymnasieelever. All handling är förvisso med (och ibland utökad på ett klumpigt sätt), men alla nyanser och subtilitet har gått förlorat. De som räddar den här filmen upp från ett bottennapp är Michael B. Jordan i rollen som Montag och Michael Shannon som hans överordnade (och fadersgestalt) Kapten Beatty. Dessa två herrar har en väldigt fin kemi som tyvärr slösas bort i en simplifierad tolkning av en tidlös historia. Bahrani hade kunnat göra så mycket mer här.

Vi lever i en tid där läsandet i unga åldrar hela tiden minskar. Det drabbar inte bara allmänbildning och läskunnighet utan framförallt märker jag av det i mitt jobb som lärare när elever inte klarar av att följa med och/eller återberätta en enkel historia - oavsett medium. Det är en skrämmande utveckling som jag tror har mycket att göra med just det som Bradbury ville varna för. När Bradbury gav ut sin bok var tv:n det "snabba" mediumet som gav vika gällande substans till förmån för korta informationssjok. Idag finns det mängder med olika sätt att kommunicera och ta lärdom, men folk utnyttjar dem sällan till just detta. Det här är ett resonemang som totalt flyger över huvudet på Bahranis version av berättelsen. Det är riktigt synd - vi skulle behövt ett bra återberättande av Bradburys grundidé idag. Det här är inte denna version.

Betyg: 2- inte ens fesljummen samhällskritik av 5 möjliga