Allas favoritångestserie Black Mirror kom med sex nya avsnitt under mellandagarna. Det här blir en lite annorlunda recension i och med att lite av seriens premiss är att det är avslutade avsnitt som endast löst hänger ihop (om ens alls) i tematik. Generellt kan jag dock säga att säsong 4 är den genomgående svagaste sviten hitintills, även om här finns guldkorn. Det är stora förväntningar som ska infrias och det är tyvärr inte alltid det lyckas. Nedan listar jag de sex avsnitten i stigande betygsordning. Tycker du annorlunda? Kommentera!

6. Metalhead

Säsong 4:s absolut svagaste avsnitt är också ett som hade stor potential. I ett postapokalyptiskt landskap jagas en av de få överlevande människorna av en "dog" - en slags vakthund med imponerande artificiell intelligens. Det är i princip hela handlingen. Vackert filmad i skarpt svartvitt, bra design och skådespel är Metalhead inte någon katastrof, men den är märkligt konventionell för att vara Black Mirror. Jag hade förväntat mig mer och framförallt hade jag kunnat undvara det riktigt påklistrade slutet.

5. Crocodile

En familjekvinna och högt ansedd arkitekt plågas av den dödsolycka hon var med att undanröja bevisen för när hon var yngre. När hon kontaktas av sin gamla pojkvän sätts saker i rörelse utom hennes kontroll när en intet ont anande försäkringsagent med en maskin som kan spela upp folks minnen korsar hennes väg.

Crocodile följer förvisso seriens tematik rätt väl, men lyckas aldrig riktigt lyfta. Det känns oftast som en urvattnad version av Minority Report (2002) som försöker hitta sin egen identitet. Å andra sidan är det heller aldrig ett ointressant avsnitt utan placerar sig rakt in i mittfåran utan större problem. Det håller helt enkelt inte riktigt den klass som jag är van vid med Black Mirror.

4. Arkangel

När Maries dotter Sara försvinner från en lekpark och hittas först efter enträget sökande bestämmer Maria sig för att operera in ett avancerat chip i dotterns hjärna. Chipet låter Marie se genom Saras ögon och hålla koll på henne var hon än befinner sig. Efter att Sara börjat uppvisa märkliga tendenser i och med chipets funktion att censurera allt som kan verka stötande stänger Marie av sin kontrollenhet. Men hur länge kan hon låta dottern få ha sitt privatliv ifred?

Nu snackar vi! Det är det här jag vill att Black Mirror ska vara. Det är samhällskritik med hjärtskärande känslor, vilket är seriens styrka. Regisserat av Jodie Foster (!) är Arkangel ett intressant avsnitt som tyvärr missar några ganska uppenbara saker att utforska vidare. Jag kan enkelt komma på flera alternativa slut som skulle göra avsnittet ännu mer emotionellt hårdslående, men Arkangel är fortfarande ett bra avsnitt.

3. Hang The DJ

Amy och Frank matchar i ett dejtingsystem som ger varje förhållande ett utgångsdatum. Efter att bara ha fått spendera tolv timmar med varandra skiljs de åt, uppenbarligen besvikna över att det inte blev mer. När de efter några förhållanden sedan blir hopparade igen verkar de ha hittat rätt. Eller har de?

Varje säsong av Black Mirror brukar ha minst ett avsnitt om romantiska förhållanden i teknikens tidsålder och den äran tillskrivs alltså i säsong 4 till Hang The DJ. Det är ett välspelat avsnitt med två huvudrollsinnehavare med mycket bra kemi mellan sig, men ett avsnitt av Black Mirror ska hålla ihop inom sin logiska kontext, vilket Hang The DJ har lite problem med. Jag ska inte avslöja för mycket eftersom det trots de logiska krumsprången är ett mycket bra avsnitt.

2. Black Museum

Nish är på semesterresa i den amerikanska södern när hon stannar på en ödslig mack för att ladda upp sin elbil. För att fördriva tiden besöker hon den enda attraktionen längs vägen, det så kallade Black Museum - ett kriminalhistoriskt museum i regi av den excentriske Rolo Haynes. Haynes berättar om de föremål han samlat på sig under sina år, men allt är inte som det verkar. Vad finns egentligen bakom det mystiska draperiet?

Black Museum är egentligen för omfångsrikt för sitt eget bästa. Tre till synes oberoende historier vävs dock tillsammans på ett mycket bra sätt mot slutet och för diggare av body horror finns här mycket att hämta. Här finns många, många idéer som hade varit värda ett avsnitt i sig själv, men som ett antologiavsnitt i en antologiserie fungerar ändå Black Museum mycket bra, om inte annat för den tillfredsställande upplösningen.

1. U.S.S Callister

Robert Daly är den briljanta hjärnan bakom ett avancerat VR-spel, men ses som besvärande på kontoret. Med sitt enorma intresse för en science fiction-serie från 60-talet tar dock Robert ut sina dagliga besvikelser på en VR-version av samma serie, där han är kapten över U.S.S Callister. Det är bara det att hans besättningsmedlemmar är genetiska kopior av hans arbetskamrater...

Kanske föga förvånande var det säsongens parodi/hyllning på Star Trek som tilltalade mig mest i den här omgången. U.S.S Callister lyckas på samma gång vara en kärleksfull hyllning till klassisk science fiction som den platsar perfekt in i Black Mirror-universumet. Det jag kanske gillar mest är att med lite tweaks hade det här kunnat vara ett avsnitt av just Star Trek. Känslan är perfekt fångad och även om man gärna driver det till sin spets fungerar det väldigt bra. Säsongens klart bästa avsnitt.