Regi: Dave Green

Manus: Josh Appelbaum & André Nemec

Medverkande: Megan Fox, Will Arnett, Stephen Amell mfl.

Produktionsbolag: Paramount Pictures/Platinum Dunes/Nickelodeon Movies mfl.

År: 2016

Längd:  112 min

Land: USA/Hong Kong/Kina/Kanada

Svensk åldersgräns:  11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3949660/

Ett år efter händelserna i första filmen lever ninjasköldpaddorna fortfarande i kloakerna. Allmänheten känner inte till att de har dem att tacka för att Shredder kunde gripas. Istället har Vernon fått ta rollen som staden hjälte. När Shredder lyckas fly under en fångtransport måste dock sköldpaddorna än en gång slå tillbaka. Den här gången blir det dock inte lika rättfram. En viss skurk från Dimension X vill ha ett finger med i spelet...

Jag tror jag tillhörde de få i min bekantskapskrets som faktiskt tyckte den första filmen i rebooten av allas våra ninjaamfibier var rätt kul. Det var inte på något vis en mästerlig film, men det var nostalgisk popcornunderhållning som gjorde en del rätt och en del fel. Gott så. Dessvärre följer Out Of The Shadows den sedvanliga nedåtgående spiralen av Michael Bay-producerade franchises.

Där den första delen hade ett manus som fungerade trots att det inte bjöd på några riktiga överraskningar är manuset till del två en produkt av för mycket koffein och ADD. Jag vet inte riktigt hur annars jag ska förklara den totalt utflippade uppbyggnaden och avsaknaden av någon som helst karaktärsutveckling. Istället har man försökt kompensera för detta genom att kasta in en mängd karaktärer från serien. I en och samma film presenteras Baxter Stockman, Krang, Rocksteady, Bebop och Casey Jones.

Designen på Krang, en sak som gjort karaktären i princip en omöjlighet att ha med i filmer innan rebooten, är förvånansvärt bra. Det samma kan jag inte säga om Rocksteady och Bebop som ser ut som kasserad CG från slutet av 90-talet. Tyler Perry är den som lite förvånande stjäl showen som Baxter Stockman. Casey Jones, en av mina favoriter från den gamla serien, är en tämligen anonym bekantskap signerad Stephen Amell. Och Megan Fox ligger fortfarande som en blöt papperspåse över hela produktionen med sitt "skådespel".

Att klaga på trovärdighet och dåligt historieberättande är lite för enkelt för en film i den här serien. Skillnaden ligger i att trots alla skavanker tyckte jag den första filmen var ganska underhållande. Samma team ska göra Beverly Hills Cop 4 framöver. Jag bävar redan...

Betyg: 1 sköldpaddssoppa av 5 möjliga