Twin Peaks återvänder: Elaka rykten och litterär teaser

Något sen till festen såg jag den teaser som Mark Frost släppte till sin kommande bok först idag. Den har funnits ute sedan 28/7, men nytt för mig är nytt för bloggen. Hur som helst kan vi med lite detektivarbete och pausfunktionen på YouTube utröna följande:

1. Teasern öppnar med en bild av en låda som skickats till Gordon Cole. Lådan är uppenbart full med bevis och saker som är relaterade till Twin Peaks, varifrån paketet också skickats. Lådan öppnas och vi får se det första dokumentet. Ett foto föreställande en indianhövding med texten: "[...] you this photograph of Jospeh in Seattle, in 1903." Två dagbokssidor följer:

"[...] we seen already, so whoever drawn it up - and we no (felstavning av "know", min anm.) it wasn't him; he said an Injun give it to him - no doubt they had been in these parts previous. Denver Bob thinks this means they wrote down where the cave was a bit off the north so no jasper who just stole a glance at it could find it.

This is Injun country, no doubt. No run-ins with 'em yet but we saw plenty a strange shit in these woods like scarecrows and scenes all set in a certain strange way and up in high places these four-legged platforms made of timber, lashed with leather. Denver Bob thinks they're graves or some religious shit. Might be. Two of them had bodies on top, shriveled like mummies, picked clean, eyeballs and all, by vultures, which we've also seen plenty.

- Six days north of Spokane. Picked a good camp site near a big fast stream. Panned it for places and found traces of gold. Set up the tent and built a lean-to out of pine, of which there is much about. DB is surveying the land here about and we'll fix claim with the land office soon. Don't know where DB picked it up but he knows the ropes.

- A week of searching for this mine and it sure ain't where it said so on the map we took off that fella in Yakrina. A cave with vanes (felstavning igen, min anm.) of gold thick as bridge cable he told us. No such luck yet. But there's landmarks on that map."

Från detta kan vi utläsa att staden inte var grundad 1903 och de första vita män som kom dit var guldgrävare. Gruvan de talar om borde vara Owl Cave - central för seriens mytos. Denver Bob kan mycket väl vara en referens till BOB.

2. En kopp svart kaffe och sen ett kvitto på en 1947 Buick Roadmaster inhandlad samma år av Douglas Milford, sedermera borgmästare i Twin Peaks.

3. Två utdrag från vad som troligen är Project Blue Book - det projekt som Major Briggs nämner att militären sysslade med i Twin Peaks. I vår egen verklighet var Project Blue Book en undersökning av UFO-fenomen. Utdraget nämner flertalet sightings.

4. En bit paj och sen en hemligstämplad polisrapport daterad 12/7 1947:

" On 12 July 1947, Mr. Kenneth Arnold, Box 387, Boise, Idaho, was interviewed in regard to the report by Mr. Arnold that he saw 9 strange objects flying over the Cascade Mountains Range of Washington State on June 25th. Mr. Arnold voluntarily agreed to give the interviewer a written report of exactly what he had seen on the above-mentioned date. The written report of Mr. Arnold is attached to this report as Exhibit A.

AGENT'S NOTES: Mr. Arnold is a man of 32 years of age, being married and the father of two children. He is well thought of in the community in which he lives, being very much the family man and from all appearances a very good provider for his family. Mr. Arnold has recently purchased a home on the outskirts of Boise, and recently purchased a $5,000 airplane in which to conduct his business, all of which is explained in the attatched exhibit.

It is the personal opinion of the interviewers that Mr. Arnold actually saw what he stated that he saw. It is difficult to believe that a man of Mr. Arnold's character and integrity would state he saw objects and write up a report to the extent that he did if he did not see them. To go further, if Mr. Arnold can write a report of the character that he did while not having seen the objects that he claimed he saw, it is the opinion of the interviewer that Mr. Arnold is in the wrong business, that he should be writing Buck Rogers fiction. Mr. Arnold is very outspoken...[...]"

Och där har vi det igen. Årtalet 1947 och referens till Project Blue Book.

5. En journalanteckning daterad 9/9 1947 för den då sjuåriga Margaret Coulson, mer känd som The Log Lady:

"Patient has no physical complaints , other than hunger and a seemingly unquenchable thirst. After a night in the woods, she appeared to have suffered no symptoms of exposure - a balmy Indian Summer night, where the temperature dropped no lower than 58 degrees, helped in that regard.

Patient appears to be moderately dehydrated. She drank at least a pint of water while in the exam room, which patient claimed did little to ease her thirst.

Physical examination: Temperature and lymph nodes normal. Reflexes normal. Pupils normal, not dilated.

No visible injuries or wounds, aside from minor abrasions on both knees and elbows and this: recently raised or abraded skin on the back of her right knee, centered in the middle. Reddened or irritated marks that present in straight thin symmetrical lines that also form an unusual but perhaps random pattern, seen below: [bild på det kända triangelmönstret associerat med Owl Cave]"

Margaret har alltså haft kontakt med The Black Lodge eller liknande krafter sedan barnsben. Inte direkt förvånande. Men igen, 1947.

6. En frivilligansökan till flygvapnet för Douglas Milford, daterad 8/12 1941, det vill säga dagen efter attacken mot Pearl Harbor.

7. Ett vykort med Hollywood-motiv skickat till Mr. & Mrs. Lindstrom i Twin Peaks den 17/4 1969. Avsändare: Norma och Hank Jennings:

"Hi Mom and Dad from beautiful downtown Burbank (ha-ha). Los Angeles is so much fun! We took a movie studio tour today - Hank wanted me to take a fake "screen test" but I was too shy! Then he somehow got us tickets to The Tonight Show! Johnny Carson is so funny and handsome! Sammy Davis Junior was on the show and he sang and danced and told funny stories about his friends and so was this really funny overweight actor named Victor Buono who read some of his hilarious poems! We're having so much fun! Lots of love, Norma (and Hank!)"

8. En vedkubbe och en sen ett PM skickat från Gordon Cole till en agent med namnet överstruket:

"Date: 8-4-2016

From: Gordon Cole, Deputy Director

To: [Namn överstruket] Special Agent.

Dear Agent [namn överstruket],

The accompanying material is confidential and approved for your eyes only.

The enclosed dossier was recovered on 7-17-2016 from a crime scene that is still under active investigation. All details of this situation are classified three levels above top secret.

It is being given to you for comprehensive analysis, cataloging and cross-referencing content against all known databases under Code Red measures. We need to learn and verify the person or persons responsible for compiling this dossier and we need to know it yesterday!

Background: The content of the dossier appears to have some relationship to an investigation conducted in the northwest Washington State many moons ago by Special Agent Dale Cooper, who worked under my command at that time.

The case involved a series of homicides in and around a small town called Twin Peaks, most notably the murder of a young woman named Laura Palmer. That case is considered closed but aspects of it may be relevant to your work, so we are also granting you access to all of Agent Cooper's files and tapes.

Also attached is a document highlighting previous processing of the dossier by Bureau personnel.

Roll up your sleeves and get to work on this thing - time is of the essence - and get back to me with your findings ASAP.

Sincerely Yours,

Deputy Director Gordon Cole

PS. When you get done with this come and see me immediately. By then I may have more for you to do."

Tillsammans berättar dokumenten i videon en tämligen sammanhängande historia. Vi kommer med största sannolikhet göra ett rejält nedslag år 1947 där Douglas Milford och Margaret Coulson kommer spela viktiga roller. Milford är lite av en oväntad karaktär att få så mycket utrymme då han främst är med som comic relief i serien. Vidare kommer vi få följa en ny agent (se det avslutande PM:et) och även kanske göra ett längre nedslag tillbaka till 1903 och grundandet av staden. Project Blue Book kommer spela en betydande roll, men som Major Briggs påpekar i serien så lyssnade inte militären så mycket på signaler från rymden i Twin Peaks utan signaler av mer jordisk karaktär. Det enda som inte riktigt hör hemma är vykortet från Norma och Hank. Nåja, releasen (i USA) är snart bara två månader borta (18/10) och jag väntar mig ett exemplar dagen den landar hos Amazon.

Mycket information där, men lite smått och gott orkar ni nog med också. Först en tråkig nyhet. Michael J. Anderson, bättre känd som The Little Man From Another Place, har helt tappat koncepten. I en post på Facebook anklagar han David Lynch för att ha våldtagit och mordhotat sin egen dotter och baserat serien på detta. Vidare skulle Lynch ha iscensatt Jack Nance död och bett Anderson ta livet av sig. Posten läser:

"He totally did NOT rape his own underage daughter and then write a television series about it. She totally has NOT lived under a DEATH THREAT from her own father, all her life if she ever told. He NEVER had his "best friend" murdered. And he DEFINITELY NEVER suggested to me that I should kill myself! There's a whole bunch of other stuff he never did either."

Lynch själv har inte kommenterat anklagelserna, men hans dotter, Jennifer Lynch, skrev följande svar på Twitter:

"I just heard about [these accusations]. I am sorry that Mike is doing this. None of what he says is true, and I hope he receives the help and peace he needs."

Jag vet ärligt talat inte vad man ska säga om Andersons påhopp. Nog för att han inte fick återvända i den nya säsongen, men jisses...

En lite roligare nyhet att avsluta med är då att Showtime har officiellt bekräftat att serien kommer visas under 2017 års första halva och kommer ha en "okonventionell" release. David Nevin, VD för Showtime, har gett Lynch helt fria tyglar och säger att inte ens han vet hur många avsnitt det kommer bli eller hur långa de kommer vara. Han gissar på runt timmen per avsnitt, men säger samtidigt att Showtimes upplägg gör att avsnitten kan vara desto längre. Och, tack och lov säger jag - avsnitten kommer inte att släppas alla på en gång. Det blir ett avsnitt var eller varannan vecka. Den här serien ska avnjutas långsamt, inte hastas igenom. Och jag kommer hinna äta så mycket paj...

Regi:  Jon Favreau

Manus: Justin Marks (baserat på Ruyard Kiplings böcker)

Medverkande: Neel Sethi, Bill Murray, Ben Kingsley mfl.

Produktionsbolag: Fairview Entertainment/Moving Picture Company (MPC)/Walt Disney Pictures

År: 2016

Längd:  106 min

Land: Storbritannien/USA

Svensk åldersgräns:  11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3040964/

Att påstå att större delen av den svenska befolkningen är bekanta med åtminstone någon variant av den här historien vore överflödigt. The Jungle Book är först och främst en re-make av Disneys animerade film från 1967, men ändå med betydande inslag från Kiplings originaltext. Ramberättelsen är sig lik - Mowgli uppfostras av en vargstam och allt är frid och fröjd tills den människohatande tigern Shere Khan får nys om detta. I ett försök att hålla Mowgli säker sätter han och pantern Bagheera iväg till människobyn. Mowgli är inte alltför entusiastisk över idén, men när de två skiljs åt efter en attack av Shere Khan måste han lära sig klara sig själv i jungeln... eller med hjälp av en viss björn.

The Jungle Book är ett matinéäventyr om jag någonsin sett ett. Med största delen av inspirationen från tidigare animerade film tuffar historien på utan något större att anmärka på. Dessvärre finns det inte heller något större att glädjas åt. Neel Sethi är helt okej i rollen som Mowgli, men glänser inte. De flesta av röstskådespelarna gör dock ett väldigt bra jobb, i synnerhet Bill Murray som Baloo och Idris Elba som Shere Khan. Manuset lånar inte så lite av en annan Disneyfilm, The Lion King (1994), med flera bildrutor i princip lyfta direkt från nämnda film.

Det är egentligen bara en röstskådespelare som inte gör särskilt bra ifrån sig. Alltså, jag älskar Christopher Walken, men det måste skett någon kollektiv hjärnhärdsmälta när man gav honom i uppdrag att ge King Louie röst. Walken gör någon slags variant av Kurtz från Apocalypse Now (1979) komplett med det skuggspel som användes till Marlon Brando.

Problemet med The Jungle Book är att den känns alldeles för välbekant. Det är klart, den är tänkt för en ny generation filmdiggare, men för mig som är uppvuxen med Disneys animerade dito blir det ofta ganska långa transportsträckor. Med en makalöst ful CG-djungel blir jag också lite trött och börjar snegla mot filmhyllans DVD av filmen från 1967. Men, för någon som aldrig sett den här historien tidigare så är den väl så god som många andra adaptioner. Själv ser jag hellre om den animerade igen.

Betyg: 3 kolonialismen och rasismen är i alla fall till största del borta av 5 möjliga

Regi:  Sam Liu

Manus: Brian Azzarello (baserat på Alan Moores serie)

Medverkande: Kevin Conroy, Mark Hamill, Tara Strong mfl.

Produktionsbolag: Warner Bros. Animation/DC Entertainment/DC Comics mfl.

År: 2016

Längd:  76 min

Land: USA

Svensk åldersgräns:  11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt4853102/

Enligt mig själv och många andra är Alan Moores Batman-historia The Killing Joke en av de absolut, om inte den, främsta enskilda historien som skrivits om den mörke riddaren. I Brian Azzarellos version av Moores lika mörka som genialiska berättelse är mycket i sig likt, men lika mycket är nytt.

Barbara Gordon, dotter till polismästare Gordon och i hemlighet Bat-Girl, får en efterhängsen beundrare från den undre världen efter sig. Efter att ha stoppat honom en gång för alla och uttryckt sina egentliga känslor för Batman/Bruce Wayne inser Barbara att brottsbekämpandet inte är något för henne - att hon löper risk att precis som Bruce en dag kanske kliva över gränsen och göra något hon inte kan komma tillbaka från. Ödet (och Jokern) vill dock annorlunda och Barbara blir allvarlig sårad... och polismästare Gordon kidnappad.

Ni som läst serieförlagan känner inte igen mycket av ovanstående. Det är för att filmatiseringen av The Killing Joke skulle blivit tämligen kort om man enbart baserat den på Moores väldigt kärnfulla historia. Brian Azzarello, även han framstående Batman-författare, har valt att lägga mycket mer fokus på Bat-Girl än hennes bakgrundsroll i serieversionen. Bat-Girl är absolut en nödvändighet för narrativet, men Azzarellos första halva av filmatiseringen, där de flesta av förändringarna ligger, har en ganska skarp skarv mot den avslutande delen. Jokern borde presenterats tidigare och vävts in smidigare med den första halvtimmen.

Ovanstående är dock det enda egentligen negativa jag har att säga om den här filmatiseringen. Historiens poäng, att vi alla kan korrumperas och vi endast är en dålig dag från sammanbrott, är lika stark som den var i Moores originaltext. The Killing Joke är bland det mörkaste man kan se i animerad form just nu. Rent tematiskt vette fanken om jag skulle satt en 11-årsgräns på den. Jag, som Batman-diggare av rang, är däremot lycklig över att de inte fegat ur. Mark Hamills Joker är fortfarande bland de bästa röstskådespelarprestationerna jag känner till och hna är verkligen i högform som den fullkomligt galne versionen av skurken vi är vana vid att se, långt ifrån Jared Letos boyband-look. Kort sagt, det här är bättre än Suicide Squad (2016) med hästlängder. Men sen är den också gjord av folk som kan skriva de här karaktärerna.

Betyg: 4 dräpande punchlines av 5 möjliga

"It was the time of the preacher
in the year of 01
Now the preachin' is over
and the lesson's begun"

Det såg ju så bra ut. Pilotavsnittet av AMC:s Preacher smälte ett gammalt luttrat seriediggarhjärta, även om jag var något avvaktande i min recension. Efter de tre första avsnitten började dock ledan sätta in. Det här var inte Garth Ennis americana-epos som jag hade väntat på i halva mitt liv. Det var en produktion som visserligen såg ut som något som serien hade kunnat stå för men som saknade de viktigaste beståndsdelarna. Preachers storhet låg i det absolut galna berättartempot, de oberäkneliga karaktärerna och framförallt manuset.

Manuset var ett stort långfinger till allt vad religion hette. Inte att Ennis förnekade religionen så mycket som han pekade på att den finns och att den gör större skada än nytta. Nej, istället var det änglar, demoner, Gud själv, hemliga religiösa ordnar och mellan allt blodsplatter och sexscener fanns det en genuin diskussion om vad religion egentligen var. AMC:s produktion har missat poängen. Den har det ytliga kvar, men saknar det djup som förhöjde serien från ett roligt tidsfördriv till obligatorisk läsning för seriefantaster. AMC gjorde det enda som en adpation inte fick göra - man fegade ur.

Det är klart att det i det religiösa USA kan det vara svårt att göra en påkostad tv-serie som handlar om hur en fallen präst vill ställa Gud till svars för att han övergett sin skapelse. Men istället för att ens försöka har man gjort Preacher till en utbytbar serie som bortom sina våldsskildringar lika gärna hade kunnat heta Supernatural Problem Of The Week... With Angels. Om man hade vågat hade man kunnat välta tv-världen med Preacher. Nu blir det en fotnot som jag inte ens orkade se klar. Jag får backa i mitt tidigare statement - det gick inte att adaptera Preacher. I alla fall inte i USA år 2016.

Regi:  David Ayer

Manus: David Ayer

Medverkande: Will Smith, Margot Robbie, Jared Leto mfl.

Produktionsbolag: Atlas Entertainment/DC Comics/DC Entertainment mfl.

År: 2016

Längd:  123 min

Land: USA

Svensk åldersgräns:  15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1386697/

STATEMENT: Av olika anledningar har bloggens sida på Facebook placerats i malpåse i cirka två veckor. Bloggen kommer dock uppdateras som vanligt. END STATEMENT.

Efter att jag var tvungen att såga Batman v. Superman (2016) längs fotknölarna förväntade jag mig inte särskilt mycket av Suicide Squad. Serien må vara bra och jag såg fram emot att se en lite mer vuxen DC-film igen, fjärran från operettfjärten som var tidigare nämnda film. Tyvärr fick jag precis vad jag väntade mig.

För den som inte är bekant med källamaterialet är Suicide Squad lite av DC Comics all-star team när det kommer till superskurkar. USA:s regering beslutar sig för att genom teknisk kontroll (lyd oss eller go boom) skicka en grupp superskurkar på allsköns farliga uppdrag med motivationen att kunna få sina straff förkortade. David Ayer är duktig på coola karaktärspresentationer... och gör det till förbannelse i den här filmen. Istället för att ha inarbetade karaktärer för den icke-serieläsande publiken, så som Marvel gjort med sina solofilmer innan ensemblediton, har man en mängd karaktärer att presentera. Och ja, karaktärsporträtten, med ett lysande undantag som vi kommer till, är bra, men det blir för mycket information efter varandra utan att något egentligen händer. Här är en radikal idé: Strunta i presentationerna överhuvudtaget. Låt den nyfikna publiken leta upp mer info om de karaktärer som fascinerar dem och bara kör igång matinéäventyret.

För Suicide Squad är verkligen ett matinéäventyr. Inget ont om sådana, men i ordet ligger också associationen att vara familjeanpassad från kanske 11 år och uppåt. I de flesta delar av världen med åldergränser ligger också åldergränsen mellan 12 - 13 år. Varför jag nämner det? Av en enkel anledning - karaktärerna må vara bra, men de har blivit alldeles för rumsrena. Jämför exempelvis med Deadpool (2016) som gav blanka fan i de yngre ålderskategorierna och körde fullt ut. Manuset i Deadpool är ganska tunt, men eftersom man låter karaktären spela ut blir den fantastiskt underhållande. I Suicide Squad är karaktärerna bra presenterade, men är tämligen... kastrerade. Jag pratar så mycket om karaktärerna som jag gör eftersom filmen är i total avsaknad av narrativ struktur.

Nu kanske jag är lite elak - det finns en historia här, men den är så valhänt berättad att jag mest skakade på huvudet. I grund och botten löper en av medlemmarna i gruppen amok och de andra måste stoppa hens framfart. Kombinera detta med en mycket mer intressant bihandling om Harley Quinn och Jokern så känns det som filmen missar målet större delen av tiden. Med ordvitsen absolut medveten är det istället Deadshot (Will Smith) som blir den centrala karaktären i gruppen. Smith är bra, men jag skulle hellre sett mer fokus på Harley Quinn (Margot Robbie) som stjäl varenda scen hon är med i. Faktum är att hela ensemblen är minst bra upp till fantastisk i Robbies fall. Alla utom en. Jared Leto gör den värsta version av Jokern jag någonsin sett. Han har för det första inte rätt utseende och för det andra så är hans rolltolkning egentligen bara en väldigt blek kopia av Heath Ledgers version. Ledger verkade i sina bästa stunder galen på riktigt och det gjorde hans Joker mycket mer intressant. Jack Nicholson Joker var den klassiske maffiasnubben som egentligen bara behövde vara Nicholson för att vara en bra Joker. Om vi tittar ännu längre tillbaka var Ceasar Romeros Joker en mer gentlemannamässig variant av clownen. Leto? Han ser ut som han har tagit på sig för stora skor helt enkelt.

Till syvende och sist är Suicide Squad en underhållande film i omgångar. Den har sina ljusglimtar, absolut. Dessvärre är den inte vad DC behövde. De behövde att Suicide Squad skulle bli deras motsvarighet av Guardians Of The Galaxy (2014) - en lättsam ensemblefilm som både kritiker och publik gillade. Nu är det ytterligare en produktion som stinker av Zack Snyders inkompetens. Även om betyget blir godkänt är det här troligen den sista DC-film jag ser på bio - i alla fall med rådande "kreativa" team.

Betyg: 2 missade tillfällen av 5 möjliga

Regi:  Johannes Roberts

Manus: Johannes Roberts & Ernest Riera

Medverkande: Mandy Moore, Claire Holt, Matthew Modine mfl.

Produktionsbolag: Dimension Films/Flexibon Films/Tea Shop & Film Company mfl.

År: 2016

Längd:  87 min

Land: Storbritannien

Svensk åldersgräns:  Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2932536/

Systrarna Lisa och Kate är på semester i Mexico när de beslutar sig för att tacka ja till erbjudandet att åka på hajsafari. En kul grej blir dock snart allvar när deras bur går sönder och sjunker till havsbottnen, 47 meter ner. Med luft i syrgastuberna för en timme och vattnet fullt av hajar måste systrarna och båtpersonalen arbeta tillsammans för att hitta ett sätt att rädda dem innan det är för sent.

Det finns vissa saker jag inte direkt är rädd för, men som jag ändå har en sådan respekt inför att de blir obehagliga ändå. Jag talar inte om hajar utan om havsdjup. Därför gillar jag också filmer som utspelar sig på djupt vatten, om det så är i ubåtar eller i hajburar. In The Deep är en tämligen ojämn film som gör mycket rätt, men också en del fel. Fotot är utsökt med fina undervattensscener och mycket verklighetstrogna specialeffekter när det gäller hajarna. Likaså är manuset helt okej från ett berättarpespektiv, även om det brister ganska markant när det gäller det vetenskapliga. Jag är ingen dykare, men till och med jag vet att mycket av vetenskapen som presenteras här är bullshit.

Matthew Modine siktas i en liten roll som båtkaptenen Taylor och Modine är alltid bra. Det samma kan inte sägas för huvudrollsinnehavarna, Mandy Moore och Claire Holt. Moore och Holt, mest kända från diverse b-betonade tv-serier, har inte lyckats särskilt väl med övergången från liten till stor skärm. De båda står för en konstant pendel mellan över- och underspel och regissör Johannes Roberts har inte lyckats särskilt väl med skådespelarregin.

Till syvende och sist måste det ändå sägas att In The Deep levererar vad den lovar. Det är en spännande undervattensthriller med vissa riktigt ångestladdade scener. Den har dock lite för många skavanker som film för att betyget ska kunna bli högre. Synd.

Betyg: 3 hungriga hajar av 5 möjliga