Regi: Jean-François Richet

Manus: Peter Craig & Andrea Berloff (baserat på den förres roman)

Medverkande: Mel Gibson, Erin Moriarty, Diego Luna mfl.

Produktionsbolag: Why Not Productions/Wild Bunch

År: 2016

Längd:  88 min

Land: Frankrike

Svensk åldersgräns:  Ej bedömd, troligen 15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt3647498/

När Link kommer ut från fängelset har hans dotter rymt hemifrån. Två år senare får han ett telefonsamtal från dottern - hon är i fruktansvärd knipa och behöver hans hjälp. Till en början tror Link att det endast rör sig om pengar, men sanningen, att hans dotter mördat en knarklangare, kommer snart fram. Och det visar sig att knarklangaren hade kopplingar längre upp i näringskedjan än de båda kunnat ana...

Jag kan inte riktigt komma över att Mel Gibsons karaktär i den här filmen heter Link. Jag väntar mig att han ska dra fram ett svärd och försöka rädda Zelda. Med Gibsons track record vore det inte helt otroligt. Nåja, säga vad man vill om Gibsons mentala krumbukter sedan 2000-talets början, men i Blood Father visar han återigen att han är en actionhjälte att räkna med. Han är fullkomligt trovärdig som den före detta brottslingen som försöker få rätsida på sitt liv. Scenerna han har med sin AA-sponsor, spelad av den alltid lika duktige William H. Macy, tillhör filmens höjdpunkter.

Medan Gibson sköter sig riktigt bra har jag lite problem med Erin Moriarty i rollen som hans dotter, Lydia. Moriarty pendlar mellan riktigt bra skådespel och att spela under i en del scener. Det är en ojämn prestation helt enkelt. Sen ska det också sägas att Blood Father inte står och faller på lysande skådespel heller. Det här är en hårdkokt actionthriller som skickade mig tillbaka till 80-talets genrediton. Samtidigt har den tydliga drag av mer modern film, inte minst No Country For Old Men (2007). Fokuset ligger dock mer på action än i nämnda inspirationskälla.

Det som lyfter Blood Father långt över gemene actionthriller är den tekniska kompetensen. Den amerikanska öknen har sällan sett så vacker ut och vissa scener är mästerligt klippta. Actionsekvenserna är tunga och hårdslående. Det enda jag egentligen har att anmärka på är kemin mellan Moriarty och Gibson som inte riktigt funkar alla gånger. Annars är det här en riktigt högoktanig actionthriller. Överraskande bra.

Betyg: 4 ökentatueringar av 5 möjliga