Regi: S. Craig Zahler

Manus: S. Craig Zahler

Medverkande: Kurt Russell, Patrick Wilson, Matthew Fox mfl.

Produktionsbolag: Caliber Media Company

År: 2015

Längd: 132 min

Land: USA/Storbritannien

Svensk åldersgräns:  15

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2494362/

När två stråtrövare stör en gravplats drar de på sig en mystisk stams vrede. En av dem lyckas fly till den närbelägna småstaden Bright Hope, men tar samtidigt med sig sina fiender hack i häl. När en rancharbetaren Arthurs fru, och tillika stadens läkare, kidnappas av stammen sätter sheriffen och maken ut efter dem.

Jag äger en Stetsonhatt. Så mycket gillar jag gamla westerns. Om vi bortser från den politiska dynga de spridit så är John Wayne och Clint Eastwood några av mina hjältar. Bone Tomahawk har nämnts i samma andetag som några riktiga klassiker i genren så att säga att min förväntningar var uppskruvade vore en underdrift. Den här gången kom de dock på skam. Bone Tomahawk är inte en dålig film, men den kommer inte heller särskilt långt över mittfåran.

Kurt Russell tycks vara med i varje modern western som görs och vem kan klandra filmskaparna med det utseendet? Han är helt enkelt som klippt och skuren för rollen som sheriff. Resten av ensemblen är också bra. Patrick Wilson brukar vara en heltrist skådis, men här gör han rollen som Arthur riktigt bra. Det enda jag vänder mig lite emot när det gäller skådespelarna är de "tysta och starka" antagonisterna. Stamkrigarna, som aldrig får några namn, är egentligen mest inventarier för att kunna berätta S. Craig Zahlers historia och det är inte utan att man känner den gamla tiden sunkiga syn på amerikanska urinnevånare titta fram här och där. För det måste sägas, Bone Tomahawk är en väldigt, väldigt våldsam film där våldet ligger närmre skräckfilmens värld än den westerns. Någon beskrev filmen som en blandning mellan något av Sergio Leone och The Hills Have Eyes (1977) och det finns helt klart en sanning i det uttalandet.

Det är manuset som inte riktigt funkar i den här filmen. Visst, många westerns har simpla manus, men den här historien dras ut till bristningsgränsen. Det är väldigt mycket gående... och gående... och gående. Karaktärsutvecklingen lyser med sin frånvaro och det finns egentligen inga överraskningar att hämta. Vad Bone Tomahawk dock är är ytterst gott hantverk. Det gör tyvärr inte den till en film jag kommer komma ihåg om några månader.

Betyg: 3 långsamma räddningsförsök av 5 möjliga

Regi: Zack Snyder

Manus: Chris Terrio & David S. Goyer

Medverkande: Ben Affleck, Henry Cavill, Amy Adams mfl.

Produktionsbolag: Atlas Entertainment/Cruel & Unusual Films/DC Comics mfl.

År: 2016

Längd: 151 min (recenserad kopia, director's cut, 183 min)

Land: USA

Svensk åldersgräns:  11

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt2975590/

Efter händelserna i Man Of Steel (2013) vill myndigheterna ställa Superman till svars för den enorma skadegörelse som hans strid med General Zod orsakade. Superman är inte alltför pigg på idén, men har gjort sig mäktiga fiender både i Bruce Wayne, hans alter ego och i Lex Luthor. Konflikten stegras och till sist finns det bara en lösning - Superman måste oskadliggöras.

Jag tillhörde de få i min bekantskapskrets som gillade Man Of Steel, inte så mycket för filmen i sig utan för de möjligheter den öppnade upp med en mer moraliskt ambivalent Superman. Chris Terrio och David S. Goyer verkar dock ha missförstått det där med hur man skapar moraliskt kluvna karaktärer och "regissör" (ja, situationstecknen är fullt medvetna...) Snyder rör sig med sin sedvanliga noshörningskänslighet med regin. Allt, och jag menar verkligen allt, är bombastiskt på gränsen till löjeväckande. Samtidigt finns här ingen konsekvens av någonting överhuvudtaget. Batman v Superman är inte så mycket en film som det är ett spektakel på full volym och så snabb klippning att ingen scen får tid att utvecklas. Jämför med Nolans Batman-filmer där en plågad Christian Bale får gott om ångesttid framför kameran.

Många som inte gillat den här filmen har trots allt varit positiva gällande Affleck som Batman. Jag kan inte se det. Istället för Bales balansgång på rätt sida galenskapen får vi tämligen surmulen och trött tolkning av The Dark Knight. Alla skådespelare som spelat Batman har tagit något med sig till bordet och gjort rollen till sin egen. Ibland har det funkat jättebra, som i fallen Keaton och Bale, och ibland har det fallit platt (största syndare: Clooney), men Afflecks Batman är bara så förbannat tråkig. Var är den underliggande vreden? Var är galenskapen som lurar precis under ytan? Det räcker inte med att karaktären gör saker som ska vara mörka och knäppa, han måste mena dem också. Det är något Affleck verkligen inte lyckas förmedla.

Afflecks ensemblepartner, Cavill, hade säkert kunnat göra mer med rollen som Superman om han inte var så förbaskat tråkigt skriven. Istället för att fokusera på de moraliska aspekterna av vad som hände under striden med Zod verkar han helt enkelt inte bry sig. Ja, Superman ska vara frånkopplad från mänskligheten, men det som gör honom en hjälte som, trots sina superkrafter, ibland felar är att han trots allt bryr sig om folk. I Batman v Superman agerar han på typiskt Snyder-sätt: "Det är synd om mig för att jag är missförstådd".

Den enda av superhjältarna som kommer undan med hedern i behåll (och som står för filmens enda "fuck yeah!-ögonblick") är Gal Gadot som Wonder Woman. När Wonder Woman ger sig in i striden kunde jag inte hjälpa det - jag fist-pumpade, so help me God. Givetvis är Gadot också den som får minst tid i manuset. Istället får de båda manliga trähästarna på tok för mycket tid att hamra på varandra ivrigt påhejade av den sämsta tolkningen av Lex Luthor jag någonsin sett. Jesse Eisenberg är en duktig skådis, men här har han tvingats spela sin skurkroll som en ADHD-diagnosticerad tonåring som glömt sina mediciner. Om han kunde studsa från väggarna hade han gjort det.

Liksom den här recensionen är Batman v Superman också på tok för jäkla lång! Förvisso var det den förlängda versionen jag fick hem i dropboxen, men när bioversionen är över två och en halv timme ändå tror jag inte det gör någon större skillnad. Jag vet ärligt talat inte vad det här är. Underhållningsvärdet är i botten, dialogen och det mesta av skådespelandet skrattretande och inte ens actionscenerna håller måttet. Det enda som räddar filmen från en nolla är Gadots Wonder Woman. Så länge DC håller fast vid det här teamet kommer de för alltid spela andrafiol till Marvel när det gäller superhjältefilm.

Betyg: 1 episk kör av 5 möjliga