Regi:  Michael Hurst

Manus: Michael Hurst

Medverkande: Zoë Bell, Malik Yoba, Adam Huss mfl.

Produktionsbolag: Benattar/Thomas Productions/Parkside Pictures/Tadross Media Group mfl.

År: 2016

Längd: 90 min

Land: USA

Svensk åldersgräns:  Ej bedömd,

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt4540434/

En grupp vetenskapsmän som verkar i lagens utkanter håller på att göra ett betydande genombrott - möjligheten att resa i tiden. Under det första testet med en mänsklig försöksperson går dock allt fel. Ett test en timme in i framtiden visar hur samtliga i labbet är döda. Efter att snabbt återvänt en timme tillbaka måste teamet lista ut vad som kommer hända inom den närmsta timmen.

Tidsparadoxer är som bröd och vatten för mig. Om man sedan slänger med ett rymdskepp i leken spinner jag som en katt som blir kliad på magen. Paradox innehåller tyvärr inga rymdskepp. Dessvärre innehåller det inte heller bra skådespel, kompetent regissör eller ett sammanhängande manus.

Michael Hurst har främst gjort sig ett namn som dussinförfattare till dumaction eller skräck. I Paradox får han verkligen kliva upp några steg på författarstegen, men trillar pladask på arslet. Paradox innehåller mängder av rena dumheter från ett rent vetenskapligt perspektiv och för en film som ska handla om just paradoxernas regler bryter den dessa regler närhelst det passar handlingen. Ingenting får någon konsekvens och Hurst klarar inte av att berätta den här historien.

Inte heller skådespelarna är något att jubla över. Den kanske mest namnkunniga i skaran är Zoë Bell, legendarisk stuntkvinna till några av Hollywoods största kvinnliga actionstjärnor. Hon borde hålla sig till sitt stuntarbete... Bell ser ut som hon har rejält med gas på tvären genom hela filmen och överspelar något så förbannat att det nästan blir komiskt. Hon är dock i "gott" sällskap med i princip alla andra skådespelare i ensemblen. Maken till överspelad film får man leta efter!

Kombinera det usla skådespelet, det läckande manuset och lägg därtill specialeffekter som inte var snygga för 30 år sedan så blir resultatet också kalkonmässigt. De få ansatser den gör till att utforska tidsresandet som koncept räddar den dock ifrån nollan. Själv önskar jag att jag kunde åka tillbaka och få mina 90 minuter åter.

Betyg: 1 paradoxalt paradoxfyllt manus av 5 möjliga