En dag som denna kan jag verkligen sympatisera med offren i Scanners (1981) - filmen som för alltid gjort att jag har en lite märklig inställning till Michael Ironside. Killen kan explodera huvuden, nuff said. Dagar som denna, var det ja. För den som aldrig upplevt helvetet vi olyckliga kallar migrän känns det ungefär som det här ser ut. Migrän verkar vara olika för alla, men gemensamt verkar vara den så kallade "aurafasen". De flesta upplever under denna att någonting börjar "flimra" i ögonvrån och synen kan påverkas. För mig är det snarare motoriken som går rent åt helvete. Flimret finns där, men helt plötsligt börjar jag ta snedsteg och blir yr. Då vet jag vad som är på gång och höstar in medicin. Lyckligtvis hjälper detta mig oftast på någon timme och utbrottet kan helt komma av sig. Dock inte idag...

Efter cirka en timme av aurafasen exploderar huvudet i smärta, oftast lokaliserad till ena halvan. Min halva är vänster. Solljus blir min värsta fiende (vitlök går dock bra...) och oftast tänker jag på nedan länkande scen. Nästa gång ringer jag fan Michael Ironside...

Scen: "Hey, remember that scene in Scanners when that guy's head exploded?!"